Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1951 - Andras erfarenheter - Rengöring av flygplan, av SHl - Brytförmåga hos frånskiljare med ljusbågshorn, av F Ö - Mera lättmetall i brittiskt skeppsbyggeri, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1951
529
metallytor och väggar används klorkolväten. såsom o- eller
jD-diklorbensen, vilka också verkar som
desinfektionsmedel; för detta ändamål används också kvarternära
ammo-niumsalter till toaletterna. Flygplan, som kommer från
utlandet till USA måste även sprutas med insektsmedel.
Motorernas rengöring är ett invecklat problem. Vid
grundöversyn görs en förberedande yttre rengöring, innan
maskinen tas sönder, och bränsletankarna spolas ur. varvid
särskild uppmärksamhet ägnas åt hårda kolavsättningar.
Vanligen används en ång- eller luftstråle innehållande ett
alkaliskt rengöringsmedel. Efter söndertagning av
maskinen behandlas dessa delar i kar med vätska innehållande
fenoler, kresoler, natrium- eller kaliumtvålar,
o-diklorben-sen, inhibitorer och buffrande ämnen.
Vid kall rengöring av tankarna behövs en vätska i två
faser, av vilka den övre skall hindra avdunstning av
lösningsmedel och avlägsna frätande ämnen (uppkomna
genom sönderdelning av bränslet) från lösningsmedelsskiktet,
som löser upp hartsartade avsättningar och oljebunden
smuts. Uppsökning av läckor sker med en tvålfri. neutral,
skummande vätska. Rengöringsmedlet måste ge tankarna
fullständigt rena innerytor, så att korrosion av
svetsskar-var ej uppstår på grund av kvarblivande kemikalier, och
den nya innerbeläggningen av t.ex. zinkkromat eller
syntetiskt gummi fastnar, vare sig den anbringas genom fyllning
och tömning av tanken, genom sprutning eller strykning
med pensel.
Färdiga rengöringsmedel utan uppgift om
sammansättning saluförs av flera firmor i USA. Flyglinjerna måste
nämligen sträva efter att utföra rengöringen så snabbt och
effektivt som möjligt för att i görligaste mån minska den
tid, som flygplanen står på marken. Ett medel av
emul-sionstvp för yttre rengöring av flygkroppen har t.ex.
kommit i marknaden 1950. Prov med denna produkt utspädd
med lösningsmedel visade, att ingen fläckbildning eller
korrosion uppstår vid efterspolning med vatten ens i starkt
solsken, eller när skalet är vått.
En annan firma har släppt ut ett universalmedel för
rengöring av bränsletankar, som lär lossa överdrag av
syntetiskt gummi och lösa upp zinkkromat. I förra fallet kan
vätskan användas upp till 20 gånger, då den icke löser
gummit. Produkten är icke av lösningsmedelstyp,
innehåller icke fenoler och är icke brännbar eller giftig (Chem.
Engng News 13 nov. 1950). SHl
Brytförmåga hos frånskiljare med ljusbågshorn. Det
amerikanska kraftföretaget Public Service Co. of Northern
Illinois har utfört omfattande prov för att bestämma
brytförmågan hos frånskiljare. Man bröt en i slinga ingående
ledning med upp till 312 A vid 33 kV, tomgående
transformatorer vid upp till 49 kV och 35 A
magnetiserings-ström samt tomgående 132 kV ledningar med upp till 20 A
laddningsström. Brytljusbågarnas räckvidd bestämdes
genom filmning i två vinkelräta riktningar.
Avgörande för hur stort fasavståndet måste vara för att
ljusbågarna ej skall orsaka kortslutning är främst dessas
räckvidd. Denna definieras som avståndet från
mittpunkten på linjen mellan ljusbågens fotpunkter till ljusbågens
bortersta punkt. Räckvidden blir vid brytning av
slingled-ning eller tomgående transformator 0,005 X / X E m vid
strömstyrkor upp till 100 A och 0,5 X E vid strömmar
inom området 100—300 A. Här utgör I strömmen och E
spänningen över öppen frånskiljare. Brytning av
tomgående ledning, dvs. av kapacitiv last, är svårare. Man lyckades
bryta 27 km 132 kV ledning med en frånskiljare med
fasavståndet 4,9 m (Electr. Engng febr. 1951). F ö
Mera lättmetall i brittiskt skeppsbyggeri. För att
minska vikten hos högre upp belägna delar på fartyg har man
som bekant i viss omfattning börjat använda
aluminiumlegeringar och andra lättmetaller, bl.a. för däckshus,
styrhytter, master, etc.
På båtar för trafik på grunda sjöar och floder är ofta
Fig. 1. M/S "Lady Wright", ett grundgående 160’ långt
passagerar- och lastfartyg för flodfart i tropikerna; hela
överbyggnaden utförd i lättmetall.
ett ringa djupgående ett villkor för konstruktionen. Genom
att minska fartygets totala egenvikt kan man vinna
åtskilligt i utrymme eller lastförmåga ombord vid ett av
djupgåendet och önskemålen i övrigt betingat deplacement.
Ett exempel härpå är det vid John Morris & Co:s
Fleet-land-varv i Gosport, Hampshire, byggda M/S "Lady
Wright" (fig. 1), ett tvåpropellrat passagerar- och
lastfartyg, avsett för fart på Gambia-floden i Västafrika, med
följande huvuddata:
längd överallt............................. 160’
längd mellan perpendiklar................. 156’
mallad bredd ............................. 30’
mallat djup............................... 13’
djupgående förut .......................... 6’—4"
djupgående akterut ....................... 7’—6"
lastdryghet ............................... 120 eng. t.
deplacement i lastat läge .................. 565 eng. t.
propellermaskineri:
två Crossby dieselmotorer................. 2 X 330 hk
fart ...................................... IOV2 knop
"Lady Wright" är avsedd för 280 passagerare, varav 12 i
I klass, 18 i II klass, och resten däckspassagerare.
Det egentliga skrovet är av stål, överdraget med zink för
att bättre motstå korrosionsangrepp i farvattnet i fråga.
Hela överbyggnaden inklusive navigationshytt och
skorsten, är utförd av aluminiumlegeringar, levererade av
Northern Aluminium Co., Ltd., och med en sammanlagd vikt
av ca 35 t, eller beräknat till ungefär hälften av den
stålvikt, som annars skulle erfordrats.
En annan brittisk firma, Fairmile Construction Co., Ltd.,
Cobham, Surrey, har upptagit serietillverkning av enkelt
formade pråmar av lättmetall eller stål med tanke särskilt
på export. Härför är det ofta önskvärt att pråmarna icke
levereras färdiga utan exporteras hopbuntade i delar, som
sedan sättes ihop och färdigställes på en för beställaren
lämplig plats, belägen i ett kanske nog så avlägset land.
Vikten av en lättmetallpråm med 70—100 t lastförmåga
uppges vara ca 45 °/o av en motsvarande stålpråms, och
skillnaden i vikt kan därför betyda en avsevärd vinst i
frakthänseende för lättmetallpråmen.
Fig. 2. Pråmtyp, som i vissa standardstorlekar tillverkas i
lättmetall (alternativt stål).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
