- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
543

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1951 - Jätteteleskopet på Mount Palomar, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 juni 1951

543

Jätteteleskopet
på Mount Palomar

552.2(73)

Jätteteleskopet på Palomar-observatoriet är med sin
diameter av 5 m (200") utan jämförelse världens största. Den
tillåter astronomerna att tränga ut i rymden omkring 1 000
miljoner ljusår, och fördubblar därmed den tidigare
räckvidden, uppnådd med Mount Wilson-observatoriets 100"
teleskop. Palomar-teleskopet utgör också slutlänken i en
kedja av stora astronomiska instrument, som har byggts
på föranstaltande av den amerikanska astronomen George
Håle. Till dennes minne har jätteteleskopet också fått
namnet "Hale-teleskopet".

Spegeln

Hale-teleskopet utgör frukten av ett arbete, som
påbörjades redan omkring 1932, dvs. för omkring 20 år sedan.
Därvid har givetvis spegelns konstruktion erbjudit de
största problemen.

Som underlag för den tunna speglande metallhinnan har
hos tidigare speglar valts vanligt kronglas. Detta har
emellertid en termisk längdutvidgningskoefficient av 9 X 10"6,
vilket i samband med den stora materialtjockleken vållar
relativt långvariga deformationer hos spegelytan.

För att undgå dessa måste utvidgningskoefficienten hållas
så låg som möjligt, varför smält kvarts, som har en
längdutvidgningskoefficient av endast 0,26 X 10~6, borde vara ett
lämpligt material. Försök att tillverka en skiva av smält
kvarts med en diameter av 5 m och en tjocklek av 60 cm
måste emellertid efter många fruktlösa försök avbrytas. I
stället uppdrogs åt Corning Glassworks att gjuta ett
spegelämne av Pyrex, ett hårdglas med relativt liten
utvidgningskoefficient* (3 X 10"6).

För att förkorta den tid som åtgår för att bringa den
gjutna glasmassan i termisk balans med omgivningen och
minska dess vikt gjordes konstruktionen av spegeln så, att
en relativt tunn skiva av glas — tjockleken är endast 20
cm — uppbärs av ett system lameller, liknande en
bivax-kaka, fig. 1. Ämnets totala tjocklek är 75 cm och vikten
20 t.

Som alltid när det gäller företag av denna art gjordes
först försök i mindre skala. Ett flertal spegelämnen i olika
storlek framställdes, vilka sedan har kommit till
användning som hjälpspeglar, dels i instrumentet, dels vid
provningen av den stora spegeln. Efter ett misslyckat försök i
mars 1934 skedde den slutliga gjutningen i december
samma år. Den gick i det allra närmaste perfekt; endast en
mindre bit av formen lossnade och började flyta upp, dock
utan att nå ytan.

Kylningen av glasmassan måste ske mycket sakta för att
de spänningar, som uppstår vid sammandragningen, skall
hinna utjämnas fullständigt. Den nygjutna spegeln
överfördes snarast till en temperaturreglerad elugn, där
temperaturen med jämna mellanrum så småningom, under tio
månader, sänktes till rumstemperatur.

Under den långa kylperioden hotades spegeln vid ett par
tillfällen av översvämningar i den flod, som flyter förbi
glasbruket. En gång fick strömtillförseln till kylugnen
avbrytas, varvid spegeln kallnade mer än tillåtet. Detta
tillbud klarades genom att temperaturen, efter driftavbrottet,
åter höjdes över den punkt där avbrottet skedde för att
sedan åter långsamt sänkas.

Den till rumstemperatur kylda spegeln transporterades
per järnväg till California Institute of Technology i
Pasa-dena, där slipningen, fig. 2, påbörjades i april 1936 och

Bearbetning, huvudsakligen efter E Aulin i Aga-Nyheter apr. 1951.

fortgick, med avbrott för de fyra krigsåren, till 1947.
Därvid slipades över 5 t glas bort, vartill åtgick 31 t slipmedel
från karborundum till finaste krokus.

Spegeln transporterades till sin uppställningsort på en för
ändamålet anlagd väg och över förstärkta broar. Väl
framme sattes spegeln under vakuumtanken, där den fick sin
första spegelbeläggning — en två molekyler tjock
aluminiumhinna.

När emellertid spegeln för första gången sattes in på sin
plats för provning av den optiska kvaliteten, fann man, att
den hade en upphöjd zon av en eller annan ljusvåglängds
höjd omkring två tredjedelar av radien från centrum
räknat. Denna zon utbredde sig med avtagande höjd in mot
centrum och ut mot kanten och inkräktade på
upplösningsförmågan.

Fig. 1. Spegelämnets baksida.

Fig. 2. Slipning av 200" spegeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free