Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1951 - Samarbetet mellan medicin och teknik, av Rolf Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
TEKNISK TIDSKRIFT
Instrument för medicinsk forskning
och sjukvård
Samarbetet mellan medicin och teknik på
instrumentområdet omfattar två tämligen väl från
varandra skilda grupper. Den ena avser
konstruktion och tillverkning av sådan apparatur,
som icke eller i varje fall i mycket begränsad
utsträckning kan tänkas bli föremål för en
produktion med ekonomiskt förmånligt resultat. Hit hör
i första rummet den medicinska forskningens
försöksanordningar och specialinstrument.
Den andra gruppen åter avser apparater och
instrument, vilka har eller beräknas få en så stor
användning att de kan göras till föremål för en
ekonomiskt lönande tillverkning i större eller
mindre skala. Till denna grupp hör sådan
undersöknings- och behandlingsmateriel, som antingen
redan ingår i läkarens eller sjukhusens normala
utrustning eller också beräknas komma att inom
kort införlivas med denna. Endast undantagsvis
gäller detta forskningsapparatur.
Av naturliga skäl måste samarbetet medicin—
teknik för dessa bägge grupper ställa sig rätt
olika. I stort sett skulle man väl kunna säga, att
forskningsapparaturen utgör eller borde i stor
utsträckning utgöra teknikens gåva till medicinen
och att den ekonomiskt lönande tillverkningen
av materiel för forskning och sjukvård om icke
direkt, så i varje fall indirekt, utgör medicinens
gåva till tekniken.
Med icin sk-tekn is k a apparater
Teknikens betydelse för olika grenar av
medicinsk forskning och sjukvård varierar starkt. Det
är svårt att ge en kort sammanfattning av de
medicinsk-tekniska anordningarna och deras
användning inom skilda områden. De viktigaste är:
apparatur för
ämnesomsättningsundersökningar av olika slag;
narkosapparater, steriliseringsapparatur och de
andra tekniska anordningar, som bidrar till att
underlätta operativa ingrepp;
optiska instrument av skilda slag för
ögonundersökningar och för spektralanalys,
refraktometri m.m.;
mikroteknikens olika apparater, såsom
mikroskopet för synligt och ultraviolett ljus,
röntgen-mikrofotografiska anordningar,
elektronmikroskopet och alla därtill hörande hjälpmedel;
röntgenteknikens apparater för diagnostik och
terapi samt för strukturundersökningar;
ultracentrifugen, polarografen och
elektrofores-apparaten;
förstärkarteknikens apparatur för
elektrokar-diografi, encephalografi och andra
neurofysiolo-giska undersökningar;
ionisationskainmaren, Geiger—Müller-röret och
scintillationsräknaren med fotomultiplikatorn
för mätningar av radioaktiva isotoper och
röntgenstrålning;
masspektrografen för analys av bl.a. stabila
isotoper;
bildtransformatorn, som torde komma att spela
en väsentlig roll bl.a. inom röntgendiagnostiken.
En mera detaljerad uppräkning vore
meningslös. Bland de angivna exemplen finns många
metoder och instrument, som tillkommit under de
senaste årtiondena och vilka icke har nått det
stadium att de tillhör forskningens eller sjukvårdens
standardutrustning. Deras vidare spridning är i
hög grad beroende av huruvida den kliniska
forskningen finner dem värdefulla för
sjukvården eller ej. Man torde dock våga påståendet att
många av de nya metoderna i förbättrad och
förenklad teknisk utformning kan förväntas i stor
utsträckning finna vägen till våra sjukhus i
egenskap av rutinmetoder.
Man måste alltså i en nära framtid vara beredd
att inom medicinen ta upp en mängd tekniska
nyheter, vilka redan för sin rutinmässiga
skötsel fordrar viss teknisk sakkunskap och som kan
nå en för medicinska ändamål lämplig, mera
slutgiltig form endast genom ett intimt
samarbete mellan medicin, fysik och teknik. I själva
verket står vi inför en ny epok, under vilken
man har att vänta stora framsteg inom det
medicinsk-tekniska området. Starka skäl talar alltså
för en intensifiering av samarbetet mellan
medicin och teknik.
Anskaffning au instrument
Medicinen behöver teknikens bistånd dels vid
anskaffning av i marknaden redan befintliga
apparater och instrument, dels för konstruktion
och tillverkning av specialapparater, vare sig
dessa avser att fylla ett tillfälligt behov inom
forskningen eller att utvecklas för rutinmässigt
arbete inom sjukvården.
Anskaffningen av för en planerad
undersökning lämpliga instrument är förenad med större
svårigheter än vad man mången gång har klart
för sig. Alltför ofta förekommer det, att man
inköper ett instrument, som ger avsevärt större
noggrannhet än vad undersökningen kräver och
därför är onödigt dyrbart och obekvämt att
använda. Arbete med ett sådant instrument kan
medföra avsevärd tidsförlust, som kunde
eliminerats om man hade valt en för ändamålet bättre
anpassad konstruktion.
Var och en som sysslar med forskningsarbete
har väl också funnit, att man icke alltid lyckas
finna den mest ändamålsenliga av den mångfald
instrumenttyper, som finns i marknaden. Vid
besök på andra institutioner, utländska eller
svenska, har man nästan alltid tillfälle
konstatera förefintligheten av ett eller annat instrument,
som är lämpligare än det man själv anskaffat.
Instrumentanskaffningsproblemet skulle
måhända kunna lösas genom inrättandet av en
central organisation, vilken helt fri från kommer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
