Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1951 - Hur en medicinsk uppfinning exploateras, av Sven Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
TEKNISK TIDSKRIFT
göra det svårt att bedöma hur många instrument
som bör tillverkas i den första serien. Antag t.ex.
att docent Hippokrates hoppas att hans
kolorimeter, som egentligen utvecklades för
vetenskapliga ändamål, också skall få klinisk användning.
Direktör Archimedes deltar livligt i denna
förhoppning, eftersom det egentligen endast är
kliniska instrument som kan byggas i stora serier
och bli kommersiellt goda objekt. Men detta är
ofta svårt att bedöma. Det är kanske inte bara
instrumentet, som skall provas, utan en helt ny
teknik, som utvecklats av docent Hippokrates.
Ett sådant prov måste genomföras på ett stort
material på många kliniker och med många
instrument. AB Archimedes kan därför få göra en
ganska stor provserie för klinisk utprovning.
Företaget måste därvid ha klart för sig att
metodiken kan visa sig olämplig för klinisk
användning, varvid det kanske icke blir ytterligare
tillverkning. Detta förhållande gör att denna första
kliniska provserie måste bli relativt dyr, eftersom
den tydligen måste bära alla
utvecklingskostnader, vilka ju skulle stå otäckta om resultatet
bleve negativt. Gör metoden lycka i provningen
bör de följande serierna i gengäld bli billigare.
Denna kliniska utprovning är utomordentligt
viktig, och ett instrument är knappast slutgiltigt
utformat förrän det varit i bruk och modifierats
med hänsyn till praktiska erfarenheter, även om
man från början vet att det är lämpat för kliniskt
bruk. På detta stadium är ett nära samarbete
mellan konstruktören och medicinaren mycket
viktigt. Konstruktören kan inte lägga
medicinarens praktiska synpunkter på apparaten, medan
den senare av vördnad eller skräck för tekniska
ting inte alltid inser hur det kan förbättras. En
tekniker som är tränad i arbetsanalytiskt
tänkande kan i detta fall vara till god hjälp vid
ut-provningen.
Svenska instruments konkurrensförmåga
Kan de svenska apparatkonstruktionerna hävda
sig i konkurrens med de utländska? De, som
använder instrument, har att i praktiken ta
ställning till denna fråga, och instrumenttillverkaren
får efterhand i sitt dagliga arbete svar på den.
Men en sak förtjänar kanske ett påpekande: den
svenska apparatindustrin är dåligt skyddad på
sin hemmamarknad, åtminstone om man jämför
med förhållandena i andra länder.
Antag, att en svensk ultracentrifug" kan
tillverkas för 30 000 kr. En jämbördig amerikansk
centrifug bör kosta lika mycket i USA. Om en
svensk vetenskapsman vill köpa den
amerikanska, går detta alldeles utmärkt. Han får
visserligen betala ca 3 % i frakt och 10 % i tull, och
priset blir ca 34 000 kr. Men om en amerikan
vill ha en centrifug från denna tekniks hemland
Sverige, får han betala 3 % i frakt och 40 % i
tull. dvs. instrumentet kostar honom 44 000 kr.
Till denna tullfördel för den amerikanska
tillverkaren kommer hans stora hemmamarknad,
och tack vare den och tullskyddet bör han kunna
göra så stora serier, att ett jämbördigt
amerikanskt instrument kanske bara kostar 20 000 kr.
I Sverige blir dess pris då 23 000 kr. Ännu
oförmånligare blir förhållandena med andra
vetenskapliga apparater, t.ex. spektroskop, för vilka
de amerikanska tullarna är 60 %.
Ett ändå mera flagrant exempel på
otillfredsställande tullskydd är optiska glas. Under senaste
världskriget har på grund av militära önskemål
skapats en svensk optisk industri, som har god
leveranskapacitet, förstklassig sakkunskap och
kan erbjuda optiska komponenter — även
specialtillverkade — vilka i kvalitet står i klass med
de bästa utländska. Detta är en utomordentlig
fördel inte minst för den medicinska forskningen
men också ur militär synpunkt. Man skulle
föreställa sig, att denna industri åtnjöt åtminstone
ett måttligt tullskydd, men så är inte fallet.
Optiska komponenter, prismor, linser, glas, är
nämligen helt tullfria, enligt uppgift för att ej
onödigtvis höja priset på glasögonglas. Motivet är
dock icke längre bärande, eftersom vi nu har en
glasögonindustri, som både kan försörja Sverige
och exportera glas.
Denna fråga är ömtålig att väcka, ty höjda
tullar skulle fördyra sjukvårdens utrustning som
till stor del alltid måste importeras. Svensk
industri skulle inte heller vara betjänt av
urskilj-ningslösa skyddstullar. En industri, som man
önskar framgång på världsmarknaden, måste
utvecklas i fri konkurrens. Den nuvarande
tulltaxan är emellertid otidsenlig och ologisk och
skulle må bra av en översyn.
Om svensk apparatindustri kan beklaga sig
över en farlig brist på kvalificerad arbetskraft,
kan den i stället glädja sig åt en annan viktigare
förutsättning. Vi har i Sverige en vetenskaplig
forskning på medicinens, fysikens och kemins
områden, vilken torde stå högre än i de flesta
andra länder av liknande storlek. Det är väl
främst dennas förtjänst, att vår apparatindustri
kommit dit den står.
Förhållandet lovar också gott för framtiden.
Man kan t.ex. erinra sig att den mellaneuropeiska
optikindustrins centra i Jena, Wetzlar och
Göttingen inte utvecklades ur någon tillfällig
anhopning av yrkeskunnigt folk utan kring stora
forskare, som samlade driftiga och entusiastiska
medarbetare. Så byggdes världsindustrier upp
steg för steg genom generationers hängivna
samlande av erfarenhet och kvalitetstradition och
under intimaste samverkan mellan vetenskap
och teknik.
Måtte den svenska tekniken ha livskraft och
uthållighet för samma krävande utveckling, och
måtte samarbetet mellan teknik och medicin
fortsättas och intensifieras i ömsesidig förståelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
