- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
589

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1951 - Utbyggnaden av Bodåsgruvan, av Ivar Thomæus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 augusti 1951

589

Utbyggnaden av Boclåsgruvan

Bergsingenjör Ivar Thomaeus, Boclås

De äldsta kända urkunderna 0111 Bodåsfältet
omtalar att gruvarbeten bedrivits i
Stickelbergs-gruvan under åren 1857—-1864. Tio år senare
bröts malm i Rönningsholmsgruvan och malmen
förhyttades i Kratte masugn. På grund av
vat-tenundanhållningssvårigheter och den höga
svavelhalten i malmen blev denna brytningsperiod
ganska kortvarig. Intresset för gruvan var dock
ej slut, utan upprepade magnetiska mätningar
utfördes över fältet. År 1907 gjordes försök att
sänka betongkasuner direkt över det kraftigaste
kompassdraget. På grund av det stora
jorddjupet och den blockrika moränen misslyckades
emellertid dessa försök. Mera detaljerade
magnetiska mätningar utfördes och
diamantborrnings-försök gjordes under åren 1910—1920, varvid
man dock icke lyckades nå fast berg.

År 1931 inmutades Bodåsfältet för Sandvikens
Jernverks räkning och försök att fastställa
malm-gränserna genom ekvipotentialmätning utfördes.
Diamantborrningar från dagen påbörjades
följande år och härvid lyckades man övertvära det
starkaste magnetiska stråket med två borrhål på
ca 100 m djup. Efter utmålsläggning skedde år
1934 en noggrann magnetisk uppmätning och
beräkning av malmernas storlek och djupgående,
varvid resultatet var så lovande, att en
undersökning av malmerna genom schaktsänkning och
ortdrivning ansågs motiverad.

I mars 1936 påbörjades avsänkning av det
gamla Rönningsholmsschaktet, som sänktes till
ca 107 m djup. På detta djup, sedermera kallat
110 m nivå, utfördes undersökningsarbeten
genom ortdrivning och diamantborrningar de
följande åren. Under åren 1924—1942 provbröts en
mindre kvantitet malm, som sedan i flera försök
provanrikades. Produkterna förädlades fram till
färdigt stål. Jorddjupsbestämningar utfördes för
att bestämma läget av ett nytt
uppfordringsschakt, och dessa undersökningar motiverade
en placering av schaktet ca 500 111 öster om de
stora malmerna och i deras hängande.

Detta nya schakt, som fått namnet
Centralschaktet, påbörjades nyåret 1945. Det avsänktes
till 280 m djup och nivåpåhugg utfördes förutom
på 110 m nivå även på 160, 210 och 260 111 av-

022.2 : 622.341.1

vägning. Samtidigt hade ovan jord påbörjats
anläggandet av lave, kross- och anrikningsverk.

Geologi och malmundersökningar

Bodåsgruvans malmer ligger i det
mellansvenska leptitområdets nordostligaste utlöpare (fig.
1). I öster begränsas området av urgraniter och
i söder av yngre grovporfyriska graniter. Från
denna yngre granitfront har leptiten genomsatts
av granitmaterial, så att leptiten delvis fått
gra-nitisk karaktär och i övrigt är rikligt genomsatt
av pegmatitet och apliter. Det huvudsakliga
malmstråket stryker i nord—sydlig riktning, ett
mindre stråk av stockformiga malmer har en
öst—västlig strykning. I huvudstråket är
malmerna relativt grovkorniga magnetitmalmer,
med rikligt förekommande
svavelkisavsättning-ar i svaghetszonerna, troligen orsakade av de

Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 26 oktober 1950.

Fig. 1. Berggrunden kring Bodåsgruvan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free