- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
603

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 11 augusti 1951 - Nya metoder - Elektrolytisk gradienttank för flygteknisk forskning, av B Q - Gjutning av turbinsnäcka med förspänning i plåtspiralen, av G Lbg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 augusti 1951

603

Fig. 2. Kopplingsschema för gradienttank.

är fylld med vatten och innehåller en elektrod av samma
slag som huvudtankens. Elektroden i hjälptanken
förskjutes med hjälp av en skruv och förskjutningen mätes med
indikatorklocka. Sedan huvudelektroden inställts i önskad
punkt balanseras gradienttanken med motståndet e.
Därefter förflyttas huvudelektroden pneumatlskt en kort
sträcka i exempelvis y-riktningen; den obalans som då
uppkommer kompenseras genom förflyttning av
hjälp-elektroden. Indikatorklockans utslag ger direkt ett mått
på fältstyrkan i y-riktningen och därmed även ett mått på
lufthastigheten i samma riktning. Det uppges att denna
hastighet kan bestämmas med en noggrannhet av 0,2 "/o
av den hastighet som motsvarar flygplanets.

Gradienttanken gör inom den flygtekniska forskningen
delvis samma tjänst som en låghastighetsvindtunnel.
Fördelen med gradienttanken är att modellerna blir enklare
och att mätningar i olika punkter kring modellen lättare
och snabbare kan utföras. En stor nackdel är att metoden
inte är användbar för högre flyghastigheter. Det anses
emellertid att resultaten från mätningar med
gradienttanken ändå kan ge en erfaren aerodynamiker en viss
upplysning om strömningsförhållandena även vid högre
under-ljudfarter (Saab Sonics okt.—dec. 1950). B Q

automatiserats, och därefter erhållit hastighetsfördelningen
genom derivering. Bättre noggrannhet ger en annan metod
med direkt uppmätning av fältstyrkan, som utarbetats vid
Saab. Apparaten har där givits namnet gradienttank.

Saabs gradienttank, fig. 1, har inre dimensionerna 1 050
X 1 050 X 650 mm. Väggarna är av glas, fästade i en
järnram, och kortsidorna är täckta av rostfritt stål. Tanken
är fylld med vanligt vattenledningsvatten. Mäthuvudet,
som uppbär mätelektroden, kan fritt förflyttas över
vattenytan på två par gejdrar. Mätelektroden är rörlig i
vertikalled och kan sålunda anbringas i en godtycklig punkt i
tanken. På mäthuvudet finns en pneumatisk anordning,
som kan förskjuta elektroden en kort, noga definierad
sträcka i x, y och z led. Denna förskjutning utgör grunden
för fältstyrkemätningen.

Den elektriska kopplingen och principen för
fältstyrkemätningen framgår av fig. 2. Tanken matas med 25 V,
437 p/s växelström. Tillsammans med motståndet e kan
tanken sägas utgöra en Wheatstones brygga. I bryggrenen
ingår hjälptanken d, förstärkaren / och för indikation av
bryggans obalans Tvatodstråleoscillografen g. Hjälptanken

Gjutning av turbinsnäcka med förspänning- i
plåtspiralen. En ny, tidsbesparande metod att utföra
turbinsnäc-kan i en vattenkraftstation har tillämpats vid Center Hill,
Kentucky. En hel 150 t plåtspiral med stagring ingöts med
1 000 m8 betong i en följd på en enda dag. Stagringen
försågs med ett undre och ett övre vattensätt skott av IV4"
piåt. Skotten förstärktes med dubbla U-balkar,
sammanhölls med 2V4" bultar (fig. 1) och fästes till stagringen
likaledes med bultar. Tätning erhölls med 1/s"
gummipackning. Stagringen hölls upptill och nedtill i rätt läge av
åtta stöd av 6" extra kraftiga rör in emot ett nav i
turbin-centrum, där ett annat 6" rör gick rätt igenom skotten.
Genom detta rör hängde den pianotråd, som markerade
centrum. Spiralen var upplagd på tio betongplintar.

Före gjutningen fylldes spiralen med vatten till samma
tryck, som skall bli det normala vid kraftstationens drift.
Härigenom erhölls avsedd förspänning i
järnkonstruktionen. Metoden medgav även, att vattentätheten kunde
kontrolleras och att eventuella läckor lätt kunde diktas.
Vattnets tyngd motverkade spiralens benägenhet att flyta upp
i betongen. Genom att med hjälp av anslutande rörled-

Fig. 1. Turbinsnäck or na vid
Center Hill-kraftstationen

förses med vattentäta skott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free