Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 18 augusti 1951 - Andras erfarenheter - Upplivningsmedel för blyackumulatorer, av SHl - »Skyrocket» slår fartrekordet, av sah - Nya metoder - Glaskondensatorer, av sah - Rökgasåterföring i ångpannor, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’622
TEKNISK TIDSKRIFT
ven försattes två av cellerna med upplivningsmedel och
jämfördes med den tredje obehandlade. Vid nästan alla
försöken visade de upplivade cellerna lägre kapacitet än
den obehandlade vid normal urladdningsström. Detta visar
klart, att upplivningsmedlen inte förbättrar
ackumulatorernas prestationsförmåga. I motsats till uppgifter i reklamen
har de icke heller visat sig avlägsna blysulfat från
elektroderna.
Det uppges, att upplivningsmedlen ger batterierna
förmåga att ta igen sig efter snabburladdning med hög
strömstyrka, t.ex. genom att köra en bils startmotor, tills
den inte längre förmår dra runt bensinmotorn. Detta
påstående har kontrollerats och man fann härvid ingen
skillnad mellan behandlade och obehandlade
ackumulatorceller. Förmågan att ta igen sig efter en snabburladdning
är tydligen en normal egenskap hos blyackumulatorer (Nat.
Bur. Stånd, techn. News Bull. maj 1951). SHl
"Skyrocket" slår fartrekord. Den 11 juni 1951 flög ett
exemplar av flygplanet Douglas D558II "Skyrocket"
(Tekn. T. 1948 s. 46) fortare och på högre höjd än
tidigare något annat flygplan. De exakta siffrorna hålls
hemliga, men av de officiella uttalanden som har gjorts kan
man gissa på Mach-talet 2 vid en höjd av 21 600 m,
motsvarande en fart av 2 150 km/h. Dessa siffror överträffar
väsentligt vad som är känt om Bell X-l:s prestanda,
nämligen Machtalet 1,45 vid 18 000 m höjd, motsvarande 1 550
km/h.
"Skyrocket" var från början avsedd att starta från
marken och var därför försedd med en reaktionsmotor, vars
bränsleförbrukning inte tillät planet att nå tillräckligt höga
höjder för ett hastighetsrekord. I slutet av 1949 beslöt man
därför att "Skyrocket" skulle, på samma sätt som t.ex.
X-l, föras upp på 10 000 m höjd av ett B 29-bombplan, och
reaktionsmotorn ersattes av en raketmotor av samma typ
som användes i X-l. Genom ändringen fick man plats med
ungefär 3 t bränsle, vilket innebar en fördubbling av den
normala bränslemängden.
Vid rekordflygningen startade föraren raketmotorn 6 s
sedan B 29 hade släppt planet och började stiga i 45° vinkel
51 s senare. När den önskade höjden hade nåtts lades
planet i planflykt, fortfarande under acceleration. Då fanns
ca 15 °/o av bränslemängden kvar, vilket räckte till
omkring 3 min flygning. Enligt förarens utsago passerades
ljudvallen utan några svårigheter; inga sådana uppträdde
heller under överljudflygningen. Omkring 20 min efter
starten landade planet i fri flykt på flygfältet med en
fart av ca 270 km/h.
Föraren bar en luftkonditionerad tryckdräkt, som höll
kroppen vid normal temperatur och tryck. Inga andra
detaljer anges annat än att plexiglasfönstret var försett med
en invändig vindrutetorkare för att få bort kondenserad
andningsfukt.
Det anges att planet under rekordflygningen pressades
praktiskt taget till gränsen av sin förmåga. Man har
emellertid för avsikt att vid kommande flygningar ordna en
påfyllning av raketplanets bränslebehållare omedelbart
före nedsläppningen från bombplanet för att motverka den
avsevärda avdunstning av bränsle som äger rum medan
planet förs till den höga höjden (Av. Wk 16 juli 1951). sah
Nya metoder
Glaskondensatorer. Inom den amerikanska armén
användes för teleändamål kondensatorer, där som
dielektri-kum i stället för glimmer användes glasband.
Kondensatorerna förseglas lufttätt i ett glashölje.
Den största fördelen anges vara en besparing av 50—70 °/o
i arbetstimmar, beroende på att glasbandet levereras i
jämn tjocklek, medan glimmerskivor som bekant måste
sorteras för hand i tjockleks- och kvalitetsgrupper.
Andra fördelar är att glaskondensatorerna har endast en
femtedel av glimmerkondensatorers volym. Ur elektrisk
synpunkt är de vidare jämförliga med
glimmerkondensatorerna eller överlägsna dessa från lågfrekvens till egen
resonansfrekvens (Proc. IBE juli 1950). sah
Rökgasåterföring i ångpannor. En av de största
svårigheterna vid konstruktion av ångpannor är att få en med
hänsyn till slaggbeläggningar tillräckligt låg temperatur på
rökgaserna, då de lämnar eldstaden, utan att eldstaden får
för stora dimensioner.
Man har i en del nykonstruktioner satt in skott av tuber
i eldstadens övre del (se Tekn. T. 1950 s. 948), varigenom
rökgasernas temperatur sänks. En annan metod är
rökgasåterföring, som enligt beräkningar synes ge ännu bättre
resultat, därigenom att man kan minska eldstadens storlek
och även få en jämnare överhettning vid varierande
belastning.
Enligt beräkningar för en 50 t/h ångpanna med
kolpulvereldning med ett eldstadstvärsnitt på 4,4 • 4,4 m får man en
sänkning av rökgastemperaturen från 1 000 till 940°C,
samtidigt som man kan minska eldstadens höjd från 12,3 till
8,8 m. Eldstadsbelastningen stiger därvid från 170 000 till
240 000 kcal/m3 h.
Samma sänkning av temperaturen kan man få genom att
sätta in tre skott med höjden 4 m, varvid emellertid
eldstadens höjd 12,3 m måste bibehållas. Enligt erfarenhet bör
avståndet mellan två skott inte vara mindre än 1 m.
För återföringen tar man rökgaserna efter pannan, som
med en särskild fläkt blåses in med stor hastighet i
eldstadens översta del. Vid stora eldstäder kan man blåsa in
rökgaserna genom kanaler, bestående av två relativt tätt
ställda glesa skott, så att de kalla gaserna strömmar ut
mellan tuberna och blandas med de heta gaserna.
Fig. 1. B 29 har just släppt
"Skyrocket" för
rekordflygningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
