Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1951 - Hur montage av flerfamiljshus kan förbilligas, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’640
TEKNISK TIDSKRIFT
icke lön till kranskötaren, flyttning och
byggande av kranbädd och icke heller transport och
utläggning av plåtformarna, vilka kostnader
ingår i posten arbetslöner.
Följande data gäller för bygget:
byggnadsvolym ............................................................465 m3
lägenhetsyta ..................................................................1 070 m2
antal lägenheter (6 tre, 6 två, 6 ett rum och kök) 18
antal trappuppgångar ..................................................2
lägenheter per trapplan..............................................3
De största besparingarna i materialposten
utgöres huvudsakligen av virke. Här har dock
räknats med i förhållande till dagspriserna låga
kostnader på virket — varierande mellan 3,85
och 4,25 kr/kbft (medeltal 4,10).
Virkesförbrukning och kostnad har varit följande:
S T Skillnad
Virkeskvantitet.....kbft 3 100 5 400 — 43 fl/o
Virkeskostnad ....... kr. 12 700 22 100 —9 400*
*) Med aktuella dagspriserna på virke, ca 8 kr/kbft blir
kostnadsbesparingen 20 400 kr.
Därnäst i storlek kommer besparingen av puts,
vilken utgör ca 3 500 kr.
Materialkostnaden för allt murverk och
värmeisolering i ena fallet motsvarar i stort sett
kostnaden för betongmaterialet till alla väggskivor
jämte erforderlig värmeisolering i andra fallet.
Vidare är det särskilt påtagligt att arbetskraften
här har tillvaratagits på ett bättre sätt. Med den
arbetskraft som nu finnes tillgänglig inom
byggnadsfacket skulle vi i stort sett kunna öka vårt
byggande högst avsevärt genom införande av
arbetskraftssparande byggnadsmetoder.
Fjärde etappen —
utnyttjning av schaktmassorna
Transportproblemet har kanske allt för litet
beaktats vid husbyggandet, men några siffror
belyser dess betydelse. Man har beräknat att 1932
utgjordes en tredjedel av godstransporterna till
Stockholm av byggnadsmaterial. Transportens
andel i materialpriset på murverk och betong
utgör mellan 20 och 30 %.
De flerfamiljsbostadshus, som uppfördes under
förra seklet, hade en vikt av ungefär 4 t/nr
lägenhetsyta. Utvecklingen har sedan dess å ena
sidan gått mot klenare och lättare murverk, men
å andra sidan mot de tyngre, massiva
betongbjälklagen. Resultatet har blivit, att vikten
nedbringats till ungefär hälften, eller omkring 2 t/m2
lägenhetsyta. Denna vikt är ändå ganska
respektabel, och innebär för en 70 nr lägenhet att icke
mindre än 140 t byggnadsmaterial skall fraktas
till byggnadsplatsen från en mängd olika håll.
Strävandet att nedbringa denna vikt och
därmed transportkostnaderna ligger nära till hands,
och för småhusen har man även nått vissa
resultat genom utnyttjande av lätta konstruktioner
lii.in. Kravet på ljudisolering, värmekapacitet
och brandsäkerhet i flerfamiljshusen synes dock
i stort sett, med nu allmänt förekommande
stom-material, ha nått en nedre gräns för
byggnadsviktens ytterligare pressande.
De schaktmassor vi i de allra flesta fall gräver
upp för att nå frostfritt djup för grundmurarna
och bereda plats för källaren samt sedan frakta
bort kortare eller längre avstånd från byggnaden
utgörs ofta av sand, grus, pinnmo och vissa
lerarter, dvs. sådant material som man i viss
utsträckning nu använder till vissa stommaterial,
såsom betong, betonghålsten och lättbetong.
Härav uppkom tanken att av schaktmassorna,
tillsatta med cement och kemiska tillsatsmedel
jämte jäsämne, på marken gjuta bjälklagsplattor
och porösa väggskivor, vilka sedan monteras med
krän. Ytorna putsas icke.
Avsikten med detta system, "/re S-systemet"
(Sundh, Schynschetzky, Strokirk), är att i stället
för att frakta bort schaktmassorna och sedan
från avlägsna platser anskaffa ballastmaterial
till betong och mursten av skilda slag på
byggnadsplatsen, sätta upp en betongstation och av
schaktmassan, cement och andra lämpliga
tillsatsmedel framställa byggnadselement som med
hjälp av lämplig krän monteras upp.
Självfallet lämpar sig icke alla schaktmassor
härför lika bra. Exempelvis synes lerorna behöva
viss tillsats av grus, men kvantiteten tillfört
material blir dock även i detta fall relativt ringa.
Vidare är systemet icke tillämpbart där
uteslutande berg förekommer. Förekommande matjord
användes med större fördel till
trädgårdsanläggning kring byggnaden.
Vår betongteknik har utvecklats oerhört men
synes i huvudsak sträva mot allt större
hållfasthet och täthet. Detta åstadkommer man med
omsorgsfullt val av ballastmaterial, noggrann
korn-gradering och speciella blandningsföreskrifter.
I våra vanliga bostadshus, med upp till tre
våningars höjd har man dock i allmänhet inte
behov av de höga hållfastheterna eller någon stor
täthet. Detta gäller framförallt grundmurar och
väggar och i viss grad även vid bjälklagen. Man
bör alltså, genom att släppa efter på de vanliga
kraven på betongkvaliteten, i stället använda det
råmaterial som finnes tillgängligt direkt på
arbetsplatsen för dess framställning.
Undersökningar bör nu inriktas på att finna
dels vilka jordarter som lämpar sig för detta
förfarande, dels vilka tillsatsmedel och blandningar
som är lämpliga med olika utgångsmaterial och
för de speciella användningsområdena.
Kravet på mellanbjälklag är god ljudisolering
och erforderlig hållfasthet. Vanliga
massivbetongplattor med minst 16 cm tjocklek ger
tillfredsställande ljudisolering och en
tryckpåkän-ning på betongen av omkring 50 kp/cm2 (i fält),
vilket fordrar en betong med 28-dagars håll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
