Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 1 september 1951 - Fastläggande av positiva riktningar inom elektrotekniken, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1951
671
Fig. 4. Alternativt val av
plusriktningar vid transformator.
Fig. b’. Krets med passiva
element i serie.
ningsfall och magnetiseringsström, vilka båda storheter
uppträder fullt symmetriskt och sinsemellan analogt i
ekvationer, visardiagram och ekonomiska sammanhang
rörande reaktiva förluster in.m. Ju närmare fullkomlig
transformeringen är, desto mindre är dessa kvantiteter,
uttryckta som procenttal. Det är därför ur rent praktisk
synpunkt helt naturligt och för geometriska konstruktioner
ändamålsenligt, att bådadera uppträder i form av
geometriska differenser mellan nära likriktade visare.
I det förslag till nya svenska normer för
mättransformatorer, som framlägges av motsvarande normkommitté,
NK 31, inom SEK, har också denna princip följts. Nu kan
man givetvis invända, att magnetiseringsströmmens
momentanvärde hos en transformator kan uppfattas som
summan av de båda lindningsströmmarnas
momentanvärden, räknade åt samma håll. Men det kan precis lika väl
uppfattas som differensen av dessa värden, räknade åt
motsatta håll. Båda principerna med sina konklusioner är
lika riktiga, och man har sålunda återkommit till det
faktum. att alla metoder kan logiskt försvaras med
utgångspunkt i motsvarande grundåskådning. Det bör då vara den
praktiska tillämpningen som fäller utslaget.
Som en tredje vägledande synpunkt må följande
framhållas. Då transformatorn ingår i ett ledningsschema är
det för den logiska klarheten av värde, att både spänning
och ström går obrutna igenom varje transformeringspunkt.
Vid fall av ideell transformator med omsättningen 1 : 1 bör
transformatorn kunna helt borttas ur schemat, givetvis
frånsett isoleringsmomentet. Plötsliga omkastningar 180°
verkar minst sagt förbryllande. Att fig. 2 a fyller detta
önskemål är självfallet.
I fråga om den sistnämnda synpunkten invändes
möjligen, att det uppställda önskemålet kan tillgodoses ute i
ledningsnätet utan att därför motsvarande definitioner
gäller inom lindningarna. Man kan med andra ord ånge
riktningar enligt fig. 4. Men vad en sådan besynnerlig
definition skall tjäna till frågar man sig osökt.
Allt det senast sagda hänför sig till
tvålindningstrans-formatorn. Vid tre eller flera lindningar per ben blir
frågan mer komplicerad, det erkännes gärna. I sådana fall
bör man äga full frihet att antingen ånge strömmarna
positiva i en och samma omloppsriktning eller också att
betrakta en viss av lindningarna som primärlindning och de
övriga som sekundärlindningar och följaktligen fastställa
en gemensam riktning för de sistnämnda, vilken är
motsatt primärlindningens. Valet mellan dessa alternativ bör
dikteras av lämplighetshänsyn.
Såsom tidigare påpekats bör de nu senast anförda
synpunkterna på speciella lösningar av riktningsproblemet
endast betraktas som en motivering för att full frihet
lämnas vid tillämpningarna, så att vederbörlig hänsyn kan tas
till de i varje särskilt fall rådande förutsättningarna och
önskemålen. Detta gäller givetvis tillämpningarna inom
teknik, litteratur och undervisning. Att kommittén NK 65
helt avstått från rekommendationer i dessa avseenden är
naturligt redan på den grund, att dess arbetsuppgift är
Fig. 5. Alternativa val av
plusriktningar vid krets
med roterande maskin
samt belastning.
begränsad till bokstavsbeteckningar och närbesläktade
symboler och sålunda ej innefattar tillämpningsfrågor av
här berört slag.
Allmänna reflexioner
Det är nu lämpligt att för ett ögonblick återgå till det
schema för en generator med belastningskrets, som visas
i fig. 1. Sålunda anger fig. 5 två olika alternativ, av vilka
5 a är en upprepning av fig. 1, medan 5 b anger samma
schema men med omkastad positiv strömriktning. Dessa
båda scheman lämpar sig tydligen för sådana fall, då en
maskin i huvudsak avses för drift som generator
respektive motor. Man måste dock observera att exempelvis
generatorschemat mycket väl passar för studier av driftfall
som motor, i det att strömmens momentanvärde då i varje
ögonblick har ombytt tecken mot vad som varit fallet vid
definition enligt motorschemat. Dessa självklara
reflexioner framförs här med särskild hänsyn till den mer eller
mindre abstrakta filosofi angående motsättningen mellan
"motelektromotorisk kraft", "strömdrivande emk" etc.,
som förekommit i litteraturen.
Även för rent passiva element bör de praktiska
synpunkterna dominera och frågan om den principiella
uppfattningen rörande inre emk i resistanser etc. träda i
bakgrunden. Som ett exempel visas i fig. 6 en seriekoppling,
av motstånd, induktansspole och kondensator, varvid
strömmen är angiven positiv i en och samma riktning i
hela kretsen och spänningen över de enstaka elementen
betraktad som positiv åt samma håll. För motståndet och
kondensatorn behöver man härvid överhuvud ej inblanda
begreppet emk. I fråga om induktansspolen är detta ej
heller nödvändigt. Dock kan man givetvis här fullfölja
den tankegång, enligt vilken man inom en maskin eller
transformator sammansätter den induktiva emk av olika
komponenter, alla definierade i samma riktning inom
lindningen. Om man härvid i den yttre induktansen definierar
emk med strömmen och sålunda sätter e = —L di/dt eller
mot strömmen och skriver e = L di/dt är givetvis likgiltigt.
Vid diskussionen inom litteraturen har vissa principiella
synpunkter framförts, mot vilka man måste framföra
allvarliga erinringar. Sålunda har det exempelvis sagts att
grunderna för definitionerna är klara inom krafttekniken
och de mera klassiska delarna av teletekniken, medan man
inom elektroniken eventuellt måste tillgripa andra
definitioner, enär man där rör sig med strömmar av negativa
elektroner, vilket skulle tala för en omkastning av de som
positiva fastlagda riktningarna. Ett sådant resonemang får
nog betraktas som i hög grad verklighetsfrämmande. Att
det klassiska begreppet positiv strömriktning konsekvent
måste bibehållas som grundval för den här behandlade
typen av riktningsbestämning får väl anses självklart såväl
ur principiell som framförallt ur praktisk synpunkt.
Även de ofta använda begreppen "parallell"- respektive
"seriesystem" soin underlag för sambandet mellan
riktningsfixering för ström och spänning torde vara av föga
värde som vägledande vid tekniskt arbete, i det att ett
konsekvent fasthållande vid ettdera av dessa system, eller
val mellan dem enligt vissa på förhand fastställda regler,
säkerligen leder till praktiska konsekvenser som i enstaka
fall väsentligt komplicerar tillämpningarna. Detsamma
gäller beträffande den stundom framförda principen
"energe-liskt riktig" framställning, en i och för sig sund
grundtanke men ibland något diffus.
Slutsatser
De i det nu framförda betonade synpunkterna kan
sammanfattas enligt följande:
det är av största vikt inom såväl allmänt elektroteknisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
