Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1951 - Sjunkflytanläggningen i Stripa, av Per H:son Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1951
677
Sjunkfly t anläggningen i Stripa
Bergsingenjör Per H.son Fahlström, Guldsmedshyttan
Sjunkflytmetoderna kan sägas utgöra resultatet
av de strävanden, som sedan länge funnits att
med stor kapacitet och med ökat utbyte sovra
sådana malmer och bergarter, som tidigare
behandlats mer eller mindre manuellt eller med
dåligt utbyte. Samtidigt har de möjliggjort att
utnyttjande av tidigare värdelösa råmaterial tack
vare den noggranna separering, som kan uppnås
mellan komponenter, vars skillnad i specifik vikt
rör sig om endast några hundradels enheter.
Den första anläggningen i Sverige enligt den
amerikanska processen "Heavy Media
Separation" (HMS)1 har nyligen tagits i bruk i Stripa.
Anläggningen arbetar med kiseljärn som medium
och är byggd för en kapacitet av 50 t/h. I år
kommer man att i denna anläggning behandla ca
40 000 t råmalm, motsvarande ca 1/1000 av hela
världsproduktionen enligt HMS-metoden. Mycket
talar emellertid för att denna kommer att få ökad
utbredning här i landet, och avsikten med denna
uppsats är därför att ge en sammanfattning av
de problem, som måst lösas vid
Stripa-anlägg-ningens tillkomst, och vidare något om dess
konstruktion och inkörning.
Malmens natur
Stripa-malmerna består av kvartsrandig
blodsten. som delvis omvandlats till magnetit. De har
sedan länge sovrats genom handskrädning och
under senare år även med hjälp av
starkmagnetiska separatorer2. Vid brytningen skiljer man
mellan huvudmalm, som vid sovringen ger prima
malm med 50 % Fe, sekundamalm med 35—
40 % Fe och ur skrätt avfall med ca 10 % Fe, och
en fattigare, mindre "parallellmalm", ur vilken
erhålles sekunda malm med 37 % Fe och avfall
med 10 % Fe. Det gråberg, som sovras från
malmen, består av omgivande leptit, samt gångar av
aplit, pegmatit och amfibolit samt skarnpartier
av diopsid, epidot och aktinolit.
Under senare år har bristen på arbetskraft för
skrädning och en omläggning av brytningen till
en magnetitfattigare del av malmen aktualiserat
en övergång till en effektivare, arbetsbesparande
sovringsmetod. Vid ett studiebesök i USA 1946
hade överingenjör Dalhammar tillfälle att
närmare se ett flertal HMS-anläggningar i drift och
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 26 oktober 1950.
622.766.4
såg i denna metod en möjlighet till effektivare
sovring av Stripas malmer.
Laboratorieförsök
På hösten 1946 igångsattes i Stripa
sovringsförsök i laboratorieskala enligt HMS-metoden. För
att denna skulle kunna användas, fordrades att
man vid en specifik vikt av 3,4 eller lägre fick
gråberget och fattigare mellanprodukt att flyta,
så att en "sjunk"-produkt med 50 % Fe erhölls;
3,4 är nämligen den högsta specifika vikt som
normalt kan hållas i en kontinuerligt arbetande
anläggning med kiseljärnsmedium.
Ett annat viktigt villkor, som måste uppfyllas,
var att den underordnade mängd magnetit, som
vid separering av malmen skulle komma att
upptas i mediet, ej ändrade dettas specifika vikt. Vid
reningen av kiseljärnet i magnetiska separatorer
Fig. 1. Laboratorieapparat för sovring enligt
HMS-meto-den; t.h. 20" kon, t.v. dränerings- och tvättsikt, nedtill
mammutpump för cirkulering av mediet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
