Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 8 september 1951 - Impregnering av vikre mot skeppsmask, av Sten Sandström - Nya metoder - Rostskyddande papper, av sah - Lättare emballageglas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’64
TEKNISK TIDSKRIFT
Irationer erhålles ytterligare förlängning av
bruknings-tiden, men hur pass stor förbättringen är kan ännu ej
avgöras, enär försöken ej pågått så lång tid, att de givit
resultat för lösningar med högre koncentrationer.
Vid senaste inspektionen av pålarna i Varberg i oktober
1950 hade försöken pågått alltför kort tid för att man
skulle kunna dra några slutsatser om hur stor ökning av
brukningstiden, som man i praktiken kan vänta vid olika
impregneringsgrader. Redan då förelåg emellertid en
avsevärd skillnad mellan de oimpregnerade stolparna, som
hade förstörts redan efter ca 5 år, och de impregnerade;
betydelsen av mängden tillfört impregneringsmedel hade
likaledes börjat visat sig.
Helt fristående från dessa undersökningar pågår försök
vid Gäveskär3 med pålar i praktiska dimensioner, vilka
impregnerats med Bolidensalt och zinksulfat i Göteborgs
hamns impregneringsverk. Ändamålet med dem är bl.a. att
få en uppfattning om, hur lång tid efter utsättningen de
första skeppsmaskangreppen kan väntas på
Bolidenimpreg-nerat virke i saltvatten och att bestämma med vilken
hastighet ett påbörjat angrepp fortskrider i impregnerat
virke jämfört med oimpregnerat. Hittills uppnådda
resultat antyder, att de första tecknen på angrepp framträder
efter 2—3 år för virke impregnerat med 3,5 °/o saltlösning,
medan motsvarande tid för virke impregnerat med 5,25 °/o
totalsalt är 6—7 år och med 7 °/o totalsalt 9 år.
Vid försöken i Fiskebäckskil erhölls de första påtagliga
angreppen på virke, som impregnerats med 3—3,3 °/o
lösning efter 2—3 år, med 4,9 °/o lösning efter 4—5 år och
vid Varbergsförsöken med pålar dröjde angreppen ca 5 år
både då impregneringslösningen hade 3,5 och 5,25 %> total
salthalt, överensstämmelsen med försöken vid Gäveskär är
som synes ganska god.
Impregneringens praktiska effekt
Såsom sammanfattning av de hittills erhållna
försöksresultaten kan sägas, att Boliden-impregnering ger ett gott
skydd mot skeppsmaskangrepp. Då virket utsätts för
betydligt kraftigare läkning än som förekommer vid annat
utomhusbruk, bör man dock använda starkare
impreg-neringslösning än normalt. Den av Bolidenbolaget
föreskrivna koncentrationen för virke, som skall användas i
saltvatten, är därför också dubbelt så hög som vid vanlig
impregnering eller 7 °/o totalsalt (Bolidensalt och
zinksulfat). Den som använder impregnerat virke i vatten vid
vår västkust bör därför tillse att virket impregnerats enligt
denna föreskrift.
Vidare bör rundvirke användas i största möjliga
utsträckning så att kärnveden är omgiven av impregnerad
splintved. Om man av någon anledning måste använda
sågat virke bör man välja sådant som har så litet kärnved
som möjligt. Det är förkastligt att använda virke som
sågats upp efter impregneringen. Ej heller bör man använda
impregnerat virke i kontakt med oimpregnerat. Den fullt
utbildade skeppsmasken tycks nämligen tåla betydligt
större mängd arsenik än larven. Har angreppet en gång
börjat i det oimpregnerade virket och larverna fått växa
till i detta, ökas risken även för det impregnerade virket,
som då kan råka bli direkt utsatt för angrepp av fullvuxna
djur.
Det är ännu för tidigt att dra några bestämda slutsatser
om vilken brukningstid man i praktiken kan räkna med för
Boliden-impregnerat trä i saltvatten, men enligt försöken
bör man kunna vänta sig minst fvra gånger längre
brukningstid för detta än för vanligt virke. Detta behöver icke
vara och är icke heller det slutgiltiga resultatet.
Bolidenbolaget har nämligen sedan någon tid fått fram ett ännu
effektivare preparat än det salt, som använts vid här
beskrivna försök.
Detta nya medel, S-saltet, har flera fördelar framför det
gamla och används numera av flertalet impregneringsverk.
Viktigast av dess fördelar är att det fixeras betydligt bättre
i virket nämligen till 85—90 "Vo mot 65 °/o för det gamla
saltet. S-saltet prövas sedan ett par år i liknande försök
som de här beskrivna, men ännu är det för tidigt att
granska försöksresultaten. Redan nu står det dock klart
av det trä, som är impregnerat med S-salt, kan ha ännu
större motståndskraft mot skeppsmaskangrepp än det virke,
som använts vid de här skildrade försöken.
Litteratur
1. Hager, B: Arsenikföreningar som skydd mot skeppsmasken,
Tekn. T. 71 (1941) s. V 116.
2. Betydelsen au virkesimpregnering, Sv. Trävaru-Tg (1949) s. 745.
3. Hultman, B: Impregnering au uirke för hamnbyggnadsändamål,
Sv. Kommunaltekn. Fören. Avhandl. 1949.
Nya metoder
Rostskyddande papper. Maskiner och maskindelar som
skall förpackas eller hållas i lager längre tid skyddas
vanligen mot rost genom att smörjas in med fett eller
besprutas med rostskyddande olja. Metoden är rätt osäker och
medför dessutom nackdelen att delarna måste rengöras
före användningen, vilket tar en avsevärd tid och ibland
kan skada delar med stor ytfinhet.
Sedan ett par år tillbaka har man i USA med goda
resultat använt papper, som är belagt med ett preparat,
kallat VPI, som avger en ånga, dicyklohexaminnitrit, vilken
redan vid en halt av 1 g på 450 m3 luft har rostskyddande
verkan på de delar som är inslagna i papperet.
Förpackningen behöver inte vara tät — tvärtom är luftväxling av
nytta, då den ökar gasavgivningen. Utöver de uppenbara
fördelarna framför insmörjning har det rostskyddande
papperet fördelen att gasen når in i skrymslen, som endast
med svårighet kan nås med fett eller oljedimma.
Man har även gjort lyckade försök att VPI-behandla etuier
eller fodral, där ömtåliga ståldelar förvaras. Man har t.ex.
förvarat gevär i så behandlade fodral under ett helt år.
utan den vanliga anoljningen och utan att rost har
uppstått. Tomfat av plåt, som är utsatta för svår röstning
under returtransport och lagring, kan skyddas genom att
man kastar in en nypa av preparatet i dem. Flygmotorer
och delar till dessa har kunnat förvaras inslagna i
VPI-papper upp till ett år utan att korrosion har uppstått.
Vad ämnets verkan beror på är ännu icke säkert utrönt.
Så mycket vet man dock, att VPI-gasen absorberas av
fukt och kondenseras, varvid den har förmågan att
upphäva vattnets rostbildningsförmåga (Bus. Wk 28 apr. 1951,
Mod. Pack. juli 1951). sah
Lättare emballageglas. Glas är utan tvivel ett ypperligt
emballage för alla slags flytande varor. Det har synnerligen
god kemisk resistens, är hygieniskt, genomskinligt och
har ett trevligt utseende, men det är tyvärr sprött. För att
ett glaskärl skall få tillräcklig hållfasthet, måste det ha
relativt stor godstjocklek och blir därför tungt. Tomvikten
hos för närvarande använt glasemballage utgör minst
50 »/o av innehållets vikt. Dess pris blir också relativt högt.
Fig. 1. Konservburkar av tyngre (t.v.) och lättare typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
