Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1951 - Robotar — vapen för nästa krig, av Karl-Gustav Hjerpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Robotar — vapen för nästa krig
Civilingenjör Karl-Gustav Hjerpe, Stockholm
Många år före det första världskrigets början
när 1800-talets metoder ännu var moderna,
projekterade en fransk artilleriingenjör, René Lorin,
en robot, som ungefär 30 år senare fick sin
praktiska utformning i den tyska VI. Lorin var en
man, som inte led av hämningar i sitt tekniska
tänkande, men när han år 1915 lade fram
projektet för franska militärledningen och talade
om styrning via radio, gyrostabiliserad flygning,
aneroidhöjdhållning och om en flyghastighet av
140 m/s och föreslog att Berlin skulle bombas
med robotar, då blev omdömet kort:
"Vansinnigt!" Det är inte bara inom krigstekniken, som
det kan gå på det sättet, när någon är alltför
tidigt ute.
Sedan Lorins framträdande år 1915 har
vetenskapens och teknikens roll i krigföringen blivit
en helt annan, och nu för tiden använder man
teknikens yttersta landvinningar för att sätta
fienden i oförutsedda situationer och påtvinga
honom sin vilja. En ny teknik, som till exempel
har konstruerat ubåtar, stridsvagnar, flygplan
och atombomber, för också med sig nya metoder
i krigföringen. Sökandet efter nija linjer i
krigföringen är en stor del av det centrala i
krigskonsten, och genom överlägsna metoder och
vapen motverkas underlägsenheten i antal —
kvalitet kontra kvantitet.
Det finns en mängd olika stridsmedel, som
skulle kunna användas i det moderna "tryck på
knappen-kriget". Gas, bakterier och radioaktiv
strålning angriper människor, men överlämnar
de materiella värdena orörda åt fienden. Så länge
man emellertid respekterar dagens humanitära
överenskommelser har man endast spräng- och
brandämnen att ta till, och på den vägen är de
styrda projektilerna en av de senaste
milstolparna.
Det man kräver är en enkel sak att tala om: nå
långt, träffa noga och förstöra mycket — allt till
ett lågt pris. Man måste hålla kostnaderna inom
den ram, som gäller för den samlade
militärbudgeten och dela kakan klokt.
Att man världen runt lägger ned en stor del av
sina rustningspengar på forsknings- och
utvecklingsarbeten är sålunda helt naturligt, och att
robotvapen kommit att få en så pass framskjuten
plats på forskningsprogrammen och i arsenaler-
623.451 — 519
na som de nu har, är en logisk följd av strävan
efter räckvidd, slagkraft och överraskning.
Användningsområden för robotvapen
En väsentlig nyhet, som införts i krigstekniken
genom robotvapnen, är möjligheten att uppnå
mycket stora skottvidder, vilket öppnar helt nya
perspektiv för krigföring över haven eller för
kustförsvar och luftförsvar.
Enbart stor skottvidd är inte tillräcklig för att
en robot skall ha militärt värde. Något resultat
uppnår man först om man träffar tillräckligt
nära. Det är en allmän regel, som gäller för alla
projektiler, att den acceptabla spridningen är
begränsad av två faktorer: målets utsträckning och
projektilens verkan. Idealet är att
spridningsbilden i sin helhet faller inom målet, och att
förstörelseverkan är så kraftig, att det behövs bara
en enda robot för att uppnå önskad verkan i
området.
De mycket stora möjligheterna att uppnå hög
precision med robotar, synes vara den
väsentligaste orsaken till att man i dagens läge offrar
så oerhörda belopp på utvecklingen av
robotvapen.
Det finns många större och mindre uppgifter i
krigföringen, som man kan tänka sig att lösa
med robotar, t.ex. bekämpning av städer och
industriområden, stora hamnar etc. Även för
taktiska ändamål under strid på marken, på sjön
och i luften har robotvapen betydelse. Ur teknisk
synpunkt står det särskilt mycket att vinna med
robotar, när man skall bekämpa snabbt rörliga
mål, som flygplan och fartyg, eftersom
precisionen kan hållas hög med automatiska målsökare
Fig. 1. På 1300-talet lyckades enligt uppgift kinesen
Wan-Ho starta med denna luftfarkost; sedan dess har ingen
hört något från honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
