Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1951 - Avvattning av torv, av Arne Westlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951
717
Avvattning av torv
Civilingenjör Arne Westlin, Stockholm
Den viktigaste operationen vid framställning av
torvbränsle är råtorvens avvattning.
Avvattnings-sättet har inte endast en avgörande inverkan på
kostnaden för torvbränslet utan bestämmer
också torvindustrins struktur.
Den största delen av allt torvbränsle framställes
fortfarande genom enbart naturlig torkning.
Härvid fordras en stor insats av mekaniskt arbete,
särskilt om man önskar uppnå hög kvalitet hos
slutprodukten. Denna utgör dock under alla
omständigheter ett för de flesta ändamål i
jämförelse med kol och olja tämligen lågvärdigt
bränsle, som under tider med fri handel hittills
icke kommit till mera allmän användning. En
industri, som arbetar med naturlig torkning, har
dessutom svårt att uppehålla en jämn
sysselsättning. Möjligheterna att på basis av enbart
naturlig torkning uppbygga en livskraftig torvindustri
är således begränsade, även om de säkerligen
medge framställning av ett bränsle med avsevärt
lägre kaloripris vid produktionsorten än de som
för dagen gäller för kol och olja i svensk hamn.
Forskningen inom AB Svensk TorvfÖrädling
syftar i första hand till att utreda
förutsättningarna för en artificiell avvattning, som allmänt
anses vara att föredra i princip1. Man har
emellertid blicken öppen för den naturliga
torkningens möjligheter, icke minst som ett förberedande
steg för en artificiell avvattning. Detta motiveras
bl.a. av hänsyn till sådana faktorer som
transportkostnaderna för torvmossa med olika
vattenhalter, anläggningskostnaderna i proportion till
mossarnas storlek, omöjligheten att under alla
årstider uppta torv till följd av klimatologiska
förhållanden m.m.
Torvens sammansättning och egenskaper
Torvens torrsubstans är ett väsentligen
kolloidalt, organiskt material, som härstammar från
växtriket och har komplicerad och starkt
växlande sammansättning. I råtorv ingår starkt
hy-drofila ämnen2 i äkta lösning, t.ex. sockerarter
och organiska syror, i solform, t.ex. polyoser,
äggviteämnen och humussyror, och i gelform,
t.ex. polyoser, äggviteämnen, humussyror och
huminer, samt mindre starkt svällda ämnen,
t.ex. cellulosa och polyoser, lignin och huminer.
Dessa ämnesgrupper övergår kontinuerligt i
varandra, och särskilt avskiljandet av den sista från
662.641
den näst sista är en mer eller mindre godtycklig
definitionsfråga. Kvantitativt överväger ämnen
tillhörande dessa båda grupper. Dessutom finnes
i torv hydrofoba ämnen, t.ex. bitumen,
innehållande bl.a. harts och vax, och som förorening
mineralämnen, såsom sand och grus.
Ett fast, olösligt ämnes sorption synes
principiellt sett vara av fyra olika slag3-4. En till
ämnets yta bunden adsorption är kvantitativt
mest betydande, när den uppträder som
uppsugning i kapillära håligheter. Elektroneutral
sol-vatisering kan jämföras med upplösning av
poly-styren i bensen, och kan endast påverkas
därigenom, att vätskan eller det fasta ämnet förändras
vittgående, så att löslighetsförhållandena ändras.
Elektrostatisk bindning av vatten beror
väsentligen av laddningsförhållandena hos det fasta
ämnet relativt vätskan; dessa förhållanden kan
ändras på ganska enkelt sätt. Om ämnet
innehåller semipermeabla membraner och dessa
omger avskilda rum, i vilka finns i vätskan lösliga
joner eller molekyler, föreligger vidare
betingelser för en osmotisk sorption. Storleken av denna
bestämmes av de lösliga komponenternas
koncentrationer i och utanför ämnet och begränsas
av membranernas hållfasthet.
Vätskeupptagningen vid osmos orsakas icke av någon annan kraft,
än de ovan nämnda. Det speciella kännetecknet
är, att vattnet kvarhålles av membraner. Även
svällning kan givetvis vara begränsad till ett av
membraner slutet rum (jfr begreppen plasmolys
och turgens inom växtfysiologin). Härtill
kommer, att ämnet kan kvarhålla vatten mekaniskt,
t.ex. genom inneslutning, ocklusion.
Hos ämnen med komplicerad sammansättning,
såsom torv, är det givetvis svårt att skilja mellan
de olika slagen av sorption. Hos hydratiserade
ämnen med elektrolytkaraktär, vilka spelar en
viktig roll i torv, är det vidare ofta opraktiskt att
särskilja solvatisering och elektrostatisk
vattenbindning, och dessa fenomen kan i stället
betraktas som en med laddningsförhållandena variabel
svällning. För de olika slagen av sorption gäller
givetvis inte endast, att jämviktsläget bestämmes
av olika faktorer, utan kinetiken för sorption och
desorption är också helt olika. Sorptionen är
förenad med termiska effekter, framför allt
vät-ningsvärme. Sorptionsenergin är emellertid
genomgående av en lägre storleksordning än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
