Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Snöundersökningar i Finland, av J M Angervo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951
747
Snöundersökningar i Finland
Fil. dr J M Angervo, Helsingfors
551.578.4(471.1)
Studiet av snöformationen, kvaliteten och snöns övriga
egenskaper är ett forskningsfält, som i olika länder har
undersökts efter mycket olika spår, allt efter varje lands
egna behov. Här skall redogöras för, hur man i Finland
definierar olika snöslag, hur mätningarna utföres och
vilka mätningsresultat man uppnått i dessa
specialforskningar under vintrarna 1948/49 och 1949/50. Härvid har
man inskränkt sig till att studera det snötäcke som
betäcker marken, och lämnat nederbörd i form av snö åt
sidan.
Det är skäl att påpeka, att man i Finland använder ett
klassificeringssystem, fig. 1, enligt vilket man definierar
snökvaliteten å ena sidan på grund av snökornens eller
flingornas storlek, å andra sidan på grund av deras mjukhet
eller poröshet. Snökornens eller flingornas grovlek indelas
i små korn eller flingor (under 1 mm), medelgrova korn
eller flingor (1—1 mm), samt grova korn (över 4 mm). På
grund av snökornens eller flingornas mjukhet indelas snön
i porös, mjuk, hård och mycket hård snö. Kornets eller
flingans grovlek uppges med siffror 1. 2, 3, mjukheten med
bokstäver a, b, c, d. Medelkornig porös pulversnö
betecknas sålunda 2a. Dessutom utvisar ett särskilt tecken
huruvida det är frågan om torr eller fuktig snö. Pilarna i
figuren utvisar hur de olika snöslagen för det mesta
förändras sinsemellan.
Redan i detta skede är det skäl att framhålla, att denna
till synes fullkomligt mekaniska definiering av
snökvaliteten visar sig vara ytterst användbar även då man börjar
mäta snöarten med tillhjälp av speciella mätinstrument.
Mätinstrument
Under den tid marken är snöbetäckt utföres speciella
snömätningar i Finland den 5, 10, 15, 20, 25 och den sista
varje månad kl. 8. Man gör då ett genomsnitt med en
spade och undersöker hur inånga olika lager snötäcket
består av samt arten av varje snölager. Därefter mätes
snölagrets djup, dess täthet och snöytans hårdhet.
Vid bestämmandet av snötäckets eller snölagrets täthet
användes en snövåg, fig. 2, konstruerad av V V Korhonen.
Vågen har bl.a. en av zinkplåt tillverkad, 50 cm hög
cylinder, vars nedre mynning har 100 cm2 area. Denna nedre
mynning har skarpa kanter och är förstärkt med en vid
den fastgjuten ring; locket kan lösgöras och på cylinderns
yttre sida finns en i cm indelad skala av mässing, avsedd
för snödjupmätning. Ovanpå den nedre ringen finns två
små hål, i vilka cylindern fästes vid vågen.
Den sistnämnda består av en med löpande vikt försedd
vågarm, tillverkad av ett 48 cm långt ihåligt mässingsrör.
Betten är belägna 4 cm från varandra; vid transport
fastskruvas de för undvikande av stötar. I det ena bettets
ända finns en visare och på samma ställe i stödet ett
inärke, med tillhjälp av vilka vågens jämnviktsläge
bestämmes. Skalan utvisar snöprovets vattenvärde direkt i
mm. I det yttre bettet finns en krok, vid vilken den för
vägning avsedda cylindern fästes.
Vid utförandet av observationerna nedtryckes cylindern
i snön till högst 50 cm djup. Snödjupet avläses på skalan,
spaden skjutes in under mynningen, mätaren vändes upp
och ned, den ovanpå fastnade snön skakas bort, cylindern
fästes på vågens krok och väges. Om snödjupet är större
än 50 cm, bör provtagningen ske i flera avsnitt.
Hårdhetsmätningen var däremot svårare att utföra,
emedan både hårdhetsbegreppet och mätningsinstrumenten är
olika i olika fall. Slutligen togs emellertid i Finland i an-
a b c d
(porös) (mjuk) (hård) (mycket
hård)
i. Små korn eller flingor porös ny snö mjuk \ drivsnö \ hård drivsnö \ \ mycket hård drivsnö
2. Medelstora korn porös
pulversnö — mjuk
medel-—> kornig
-gammal snö hård
medel-—y kornig gammal snö isig
3. Grova korn > ^ poros
grovkornig snö [-hård-artad grovkornig-] {+hård- artad grov- kornig+} snö hård
grovkornig snö skare
Fig. 1. Olika slag av snö.
vändning en apparat, fig. 3, där observationerna utföres
genom fällning av en kon. Apparaten skiljer sig från sin tyska
föregångare genom en del små förbättringar.
Mätningsinstrumentet har tvenne koner, en "smal kon" med
spetsvinkeln (50° och en "bred kon" med spetsvinkeln 90°.
Mätningen sker genom att de båda konerna i tur och ordning
fälles från en lämplig höjd. Könens spets placeras först i
nivå med snöytan och fälles sedan ned. Därefter fälles
könen från en höjd av 10 cm från snöytan.
Då hårdheten mätes med en dylik apparat, uppstår även
frågan om, på vilket sätt man ur dessa observationer kan
bestämma hårdheten. Man kan tänka sig att hårdheten
t.ex. definieras med formeln
*-f «
Fig. 3. Snö-
hårdhets-
mätare.
Fig. 2. Mätare för snöns
vattenvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
