Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Nya metoder - Avstängningsventil för stora rörledningar, av sah - Ballonger av polyeten, av SHl - Sockerrörsavfallet kommer till nytta, av sah - Svallningsregulator, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951 171
Fig. 1. Avstängningsventil för pneumatiska
transportledningar.
ras ofta på pneumatisk väg. En svårighet har varit att få
fram en enkel ventil, som medger snabbavstängning av
flödet och som inte täppes till.
I USA har konstruerats en mycket enkel anordning, fig. 1,
bestående av ett gummirör i vilket är inskjuten en
metall-ring, som kan vridas i gejdrar. Då ringen vrids omkring
ett halvt varv, med en spak eller en lina, snos de över- och
underliggande delarna av gummiledningen ihop och
stoppar materialflödet. Då ringen släpps återtar den på grund
av gummits elasticitet sitt ursprungsläge och ventilen är
åter öppen.
I ett utförande har ventilen fått en diameter av 15 cm
och en vikt av 16 kg. Den användes för sand och singel
med upp till 6 cm kornstorlek. Den erforderliga
dragkraften för stängningen är ca 14 kp (Génie civ. 1 april 1951).
sah
Ballonger av polyetylen. Nobelpristagaren i fysik 1950,
Cecil Powell, använder ballonger av polyetylen vid
utforskningen av de högre luftlagren. De är päronformade, har
en längd på 7,5—30 m och byggs i två delar. Polyetylenen
är 0,04 mm tjock och levereras i rullar med 1,1—1,2 m
bredd. Den skärs i våder, som svetsas samman till en
halv-klotformad överdel och en konisk underdel. Till den
största ballongtypen behövs 1 400 m2 polyetylenfolium. Den
väger 55 kg och stiger med fotografisk utrustning och
radioapparater till 26—27 km höjd. Man planerar en
ballong med 60 m längd, som skall nå högre än 30 km.
De hittills använda ballongerna har fyllts med vätgas
genom ett polyetylenrör. Detta förs in genom den koniska
underdelen ända upp till den sfäriska toppen, för att
ballongen skall börja stiga med rätt ända före. Man
experimenterar nu med en annan fyllningsmetod, vid vilken
vätgasen införs genom ett rör genom överdelens vägg.
Lasten hänger i en metallring fastsatt i könens nedersta
del. Den består i regel av en fallskärm, en eller flera askar
med fotografiska plåtar, en radiosändare och en
sandbehållare. När den önskade flygtiden förflutit, kapas det
rep, i vilket fallskärmen med apparaten hänger, av en
metalltråd, som upphettas elektriskt. Strömmen slutes av ett
kontaktur. Lasten faller till marken och tillvaratas, medan
ballongen lämnas åt sitt öde.
Ballongerna stiger med en hastighet på 200—300 m/min.
Den högsta höjd, som kan nås, bestäms av ballongens och
lastens vikt och den förras volym. Då polyetylenhöljets
vikt är proportionell mot ballongens yta, är dess linjära
dimensioner ungefär omvänt proportionella mot luftens
täthet vid högsta höjd. Den ursprungliga vätgasmängden
måste vara större än den, som behövs för att hålla
ballongen flytande, när den nått högsta höjd.
Vätgasöverskot-tet går bort genom den öppna underdelen, när ballongen
stiger och luftens tryck på den faller. För att kompensera
små oreglerade vätgasförluster finns en liten
sandbehållare, som automatiskt släpper ut sand, när ballongen
sjunker.
Radiosändaren ger signaler, som anger ballongens höjd
och rörelseriktning och man kan därför följa den under
hela flykten. Avsikten med uppsändandet av ballonger är
att iaktta kosmisk strålning på stor höjd genom märken,
som den gör på fotografiska plåtar. Dessa har en
specialemulsion med åtta gånger större silverbromidhalt än de,
som används för vanlig fotografering. Emulsionsskiktet är
vidare 100 gånger tjockare än normalt. Laddade kosmiska
partiklar joniserar silverkloridkornen, som härigenom blir
framkallningsbara. Man kan därför få bilder av
partiklarnas banor.
Den 7 mars 1951 uppsände Fysiska Institutionen i Lund
en ballong av denna typ för första gången i Sverige.
Fallskärmen med plåtpaketet släpptes, när ballongen befann
sig på ca 25 km höjd strax söder om Malmö. Det har
tillvaratagits och kommit institutionen till handa (Brit. Plast,
jan. 1951). SHl
Sockerrörsavfallet kommer till nytta. Det kan hända
att sockret snart bara blir en biprodukt i
sockerrörsodlingen. Sockerrörsfibern, kallad bagasse, vilken nu
huvudsakligen bränns upp, förefaller nämligen att bli en
värdefull råvarukälla för plastindustrin, för tillverkning av
kemikalier, papper, födoämnen och bränsle samt för
byggnadsindustrin.
För varje ton socker kvarlämnas ungefär 1 t torr bagasse,
av vilken för närvarande endast 1/40 utnyttjas industriellt.
Under senaste kriget var sockerröret dock en mycket viktig
råvarukälla för alkoholtillverkning. Sockerröret har även
använts som råvara för tillverkning av furfural, som är
ett betydelsefullt utgångsämne vid plast- och
konstgummi-tillverkningen. Nuvarande användningsområden är
huvudsakligen tillverkning av fiberplattor, jäst och rom.
Bland de försök, som nu pågår att intensifiera
sockerrörsavfallets utnyttjning, kan följande nämnas. I en
försöksanläggning på Hawaii separeras märgen i bagasse från
fibern. Den högabsorberande märgen blandas sedan med
melass och fiskmjöl till kreatursföda. Fibern användes till
pappersmassefabrikation. I Louisiana pågår försök i stor
skala att framställa plaster ur sockeravfallet. Redan nu
tillverkas av det grammofonskivor och termoplaster för
olika industriella ändamål. I Indien, där kraftpapper har
tillverkats ur bagasse sedan 1940, undersöker man
möjligheterna att tiofaldiga den nuvarande
tillverkningskapaciteten, 9 000 t/år, för att täcka landets hela behov.
Grundorsaken till att sockerröret anses vara ett
framtidsmaterial ligger i, att kol och olja finns i begränsade
kvantiteter, som undan för undan tömmes, medan sockerröret
odlas på stora arealer och utgör en kolhydratkälla som
årligen förnyas.
Sockerröret är för övrigt en effektivare omvandlare av
solenergi än någon annan odlad planta. Den producerar
sålunda mera fiber per hektar än någon annan växt,
träden icke undantagna. Hela plantan kan skördas och
innehåller inga outnyttjbara produkter (Bus. Wk 17 febr. 1951.
Nature 14 apr. 1951). sah
Svallningsregulator. Vattenkraftstationernas svallschakt
anses kunna minskas till halva den på brukligt sätt
beräknade arean enligt en metod, som anvisats vid den tekniska
avdelningen av Lausannes universitet.
I fig. 1 betecknar G generatorn, T turbinen och E
magneti-seringsmaskinen, påverkad av spänningsregulatorn R.
Spänningen kan regleras för hand med reostaten Ba och av
vattentrycket med reostaten B2. Vattenståndet i svallschaktet C
följes av flottören F med motvikten P. Flottören kontrol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>