Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1951 - Samhällsplanering, av Arne S Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951
765
Samhällsplanering
Kabinettssekreterare Arne S Lundberg, Stockholm
I Sverige har ett betänkande avgivits av
Kommittén för stadsplaneväsendets organisation. I
detta betänkande säger sig kommittén ha använt
termen "samhällsplanering" som en
"sammanfattande benämning på olika former av planering
för skilda sidor av samhällsbyggandet t.ex.
jordbrukets utvecklingsplanering, vägväsendets
planering av huvudvägnätet, vatten- och
avloppsväsendets generalplanering och
upprättande av bostadsförsörjningsplaner, vartill kommer
planering enligt byggnadslagen och den
ifrågasatta planeringen till ledning för näringslivets
lokalisering, andra planformer att förtiga".
Kommittén använder sålunda begreppet
samhällsplanering i ungefär samma bemärkelse som
engelsmännen nyttjar uttrycket "phvsical planning".
Den svenska termen är emellertid ingen
fullträff, ty begreppet "samhälle" är mångtydigt.
Med "samhället" menar vi ibland "nationen"
eller "samhällsorganen", medan ordet i andra
fall är synonym till "tätort". Ordet
samhällsplanering efterlämnar därför en viss oklarhet,
huruvida samhället är subjekt vid planeringen eller
om man tänker sig ett eller flera samhällen,
eventuellt hela landet som objekt. Andra
betydelseskiftningar förekommer. Stundom får
begreppet samhällets planering täcka ej blott den
"fysiska" planeringen utan även den rent ekonomiska.
Med tiden stadgar sig kanske terminologin.
Här kommer jag i varje fall att röra mig
väsentligen kring de frågor, som kommittén avser, då
den talar om samhällsplanering. I det följande
behandlas olika specialområden inom
samhällsplaneringen, varför jag skall hålla mig till
allmänna synpunkter, dels på samhällsplaneringens
allmänna roll inom nationen, dels på dess
administrativa problem och det folkliga inflytandet
över dess administration. Självfallet tvingas jag
utgå i första hand från svenska erfarenheter.
Samhällsplaneringens syfte
Om den första delen av ordet
samhällsplanering kan vara ägnad att skapa oklarhet, så
skapar den andra delen, nämligen "planering", inte
bara oklarhet, den väcker lidelser till liv.
Planering har för somliga blivit ett religiöst lösenord,
Föredrag vid NIM 4 i Helsingfors, juni 1951.
711.4(485)
för andra benämningen på ett nytt slags helvete.
Begreppet planering sammanblandas med
planhushållning; det missuppfattas inte bara av
många som hör ordet, utan tyvärr också av
många planerare.
En grupp studenter vid Yale University har i en
bok om regional planering givit följande
definition: "Planning is the rational adaptation of
means to ends. It is a process of thought, a
method of work, the way in which man makes use
of his intelligence–-It is the function of
planning to make anticipations of the future . . .
as clear, as realistic and as effective as possible."
Jag vill särskilt understryka den sista
meningen, att planering är ett sätt att göra antaganden
om framtiden så klara, realistiska och effektiva
som möjligt. Vi människor undgår aldrig att ta
ställning till framtiden. Om man bygger en stad,
bestäms dess karaktär, människornas
livsformer, i väsentliga avseenden för årtionden, ja,
ofta för århundraden. Vare sig vi i vårt
handlande följer konservativa mönster eller söker
radikalt skapa nytt, kommer vi att påverka den
framtida miljön.
I regel försöker väl den som bestämmer
bebyggelsens karaktär att göra sig någon föreställning
om framtiden. Gör han sig denna föreställning
helt på känn, som en ren gissning, kan han träffa
rätt, men han använder sig icke av
planerings-metodik. Att planera innebär, att man försöker
samla så vidsträckt material som är praktiskt
rimligt som grund för sitt antagande om
framtiden. Att planera innebär vidare, att man
preciserar sitt antagande och de förutsättningar
varpå det vilar. Det är då lätt både för en själv
och för andra att konstatera, när den faktiska
utvecklingen avviker från antagandena, och
därmed ges snabbare och säkrare möjlighet att
förändra handlandet än om utgångspunkten var
oklar kanske till och med för planeraren själv.
Med detta betraktelsesätt blir planeringen i
första hand en metod att skapa klarhet och
underlätta förändringar — den bör alltså primärt icke
vara ett försök till fastlåsning av utvecklingen
för hela den tid planeringen avser. Man bör
alltid räkna med alternativ och hålla möjligheterna
öppna för förändringar.
Denna allmänna grundsats gäller i hög grad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
