Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1951 - Lysrörets egenskaper, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Spektral energifördelning
hos ljuset från några lysrör.
lysande lysämnen. Godtagbara sådana är
kad-miumborat och kalciumsilikat. Med undantag
för volframaten, som ej kräver särskild
"aktiva-tortillsats", är de övriga lysämnena aktiverade
med mangan och eventuellt med ytterligare
någon metall såsom antimon eller bly.
Lämplig om än icke av avgörande betydelse är
förekomsten av en viss efterlysning hos
lys-pulvret i och för utjämning av ljusflödet under
den periodiska växelströmmens variationer i
lysröret. Det har lyckats att genom speciella
ingrepp vid framställningen bibringa lysämnena
utom volframaten en ändamålsenlig
efterlys-ningstid. Ej heller bör lysämnena vara för starkt
temperaturberoende med hänsyn till ljusfärg och
ljusstyrka i intervallet 0—80°G, ty rören får då
olika färgskiftningar i tändningsögonblicket och
i drift.
Av det sagda framgår redan att även vid
användning av mycket goda, skonsamt nedmalda
lysämnen vissa energiförluster med hänsyn till
ljusutbytet är ofrånkomliga. För det första
omvandlingen av energirika UV-fotoner till synliga
fotoner av lägre energigrad. För det andra
erhåller man förluster beroende av
lyspulverskik-tets struktur. Skiktet är i allmänhet ca 10 /<
tjockt och absorberar i runt tal 7 % av det egna
emissionsljuset. Glashöljet i sin tur absorberar
ytterligare ungefär 2 %. Absorptionsförmågan
för excitationsstrålningen 2 537 Å är däremot
mycket hög och endast ca 1 % går i allmänhet
till spillo. För det tredje slutligen lyser skiktet
•svagare vid rörets ändar än i mittpartiet, ty dels
är excitationsstrålningen mindre intensiv vid
ändarna, dels träffas dessa ytor av mindre
mängder reflekterat ljus från andra delar av röret än
övriga partier. För ett 40 W rör är dessa
förluster omkring 5 % och ökar givetvis för
kortare lysrörstyper.
Ljusfärg
Genom att med varandra blanda olika
lyspul-ver, t.ex. orangelysande zinkberylliumsilikat och
blåvitt magnesiumvolframat, i växlande
proportioner kan man erhålla lysrörsfärger i olika vita
nyanser. Man hoppades att de nya halofosfaten
skulle ge en enda lyspulversort för
välkompone-rade vita lysrörsfärger, vilket obestridligen skulle
varit fördelaktigt ur tillverkningssynpunkt.
Olika lyspulver i en blandning kan nämligen
under rörets drift reagera med varandra på ett
oförmånligt sätt.
Då det emellertid har vissa svårigheter att på
så sätt med bibehållet högt ljusutbyte erhålla
ett vitt ljus, innehållande tillräckligt med viss
blå- och rödstrålning, har man åter börjat
utnyttja blandningar av olika lysämnestyper.
Olika sätt att ånge ljusfärgen
Vill man entydigt ånge ett lysrörs samtliga
färgegenskaper kan detta ske endast genom noggrann
bestämning av strålningens spektrala
fördelningskurva, varvid man erhåller en god grafisk
översikt. Oftast nöjer man sig med relativa
mätningar. Fig. 1 visar några dylika kurvor för en
del vanliga ljusfärger. Nöjer man sig med ögats
uppfattning av ljuskällans färgton kan man söka
ånge färgtemperaturen. Därmed menas den
temperatur en absolut svart kropp måste upphettas
till för att anta ifrågavarande ljusfärg. Det är
endast ljuskällor med ett kontinuerligt spektrum,
som denna metod lämpar sig för, i första hand
då glödlampor.
Lysrörens färgton faller emellertid inte alltid på
svarta kroppens färgtemperaturkurva.
Avvikelsen är i de flesta fallen dock ej alltför stor och
approximativt kan lysrören bl.a. karakteriseras
genom angivande av färgtemperaturen. Ett
dags-ljusliknande lysrör med färgtemperaturen 5 500° K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
