- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
807

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1951 - Lysrörets egenskaper, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IS oktober 1951

70 O 1 2 3 t S 6 7 å 1000h

Fig. A. Ljusminskning för vita lysrör.

en livslängd av 2 500 h vid 3 h brinntid per start.
Denna livslängd har successivt höjts och uppgår
nu i medeltal till åtminstone 7 500 h under
motsvarande brinnförhållanden. Livslängden beror
icke endast på brinntiden utan också på flera
andra förhållanden, såsom antalet tändningar.

Vid dessa utsätts nämligen katoden för mycket
stora påfrestningar av termisk, mekanisk och
elektrisk natur. Genom ständiga förbättringar av
t.ex. katodspiralens utformning och
jordalkali-massans struktur och kemiska sammansättning
har emellertid katodens hållbarhet höjts
väsentligt, vilket bidragit till att göra den mindre
känslig för tändningsmomentets påfrestningar.

För att erhålla full livslängd hos lysrören måste
dock anslutningsorganen vara riktigt
dimensionerade, så att tändströmmen får rätt värde,
spänningsstöten blir tillräckligt hög samt
för-uppvärmningstiden lagom lång. Vid större antal
tändningar såsom i trappuppgångar o.d., där
hundratals tändningar per dygn kan
ifrågakomma, är det lönande att låta lysrören brinna hela
dygnet eller en stor del av det; i andra fall kan
vissa specialkopplingar komma i fråga.

Yttertemperaturen inverkar också på
livslängden. Vid låga temperaturer under 0°C och
speciellt under -—■ 10° C är kvicksilverångtrycket i
det släckta röret så lågt, att
katodpåfrestning-arna vid tändningen blir onormalt stora med
tändsvårigheter och reducerad livslängd som
följd.

Under lysrörets livstid äger en fortgående
ljusminskning rum. Denna är snabbast hos det nya
röret och minskar i en exponentliknande kurva
med tilltagande brinntid. Fig. 4 visar en
ljus-minskningskurva för vita 40 W lysrör av 1949
års produktion. Det nominella ljusflödet brukar
anges efter 100 h brinntid, varigenom man ej
behöver ta hänsyn till den första snabba
minskningen vid ekonomiberäkningar o.d.
Ljusminskningen efter 7 500 h blir då ca 20 %.

Orsaken till ljusminskningen har varit föremål
för mycket forskning och frågan kan ännu ej
sägas vara helt utredd. En viss ljusminskning
erhålles därigenom att själva urladdningens
verkningsgrad sjunker under brinntiden, kanske
främst beroende på att katoderna förändras.
Oxidskiktet nöts bort först från katodspiralens
"negativa" nätanslutna ändar. Urladdningens
fotpunkt flyttar sig därför allt längre in på
spiralen och strömmen måste gå en längre väg
genom glödspiralen, innan den emitteras, vilket
medför ökad förlust.

807

Huvudparten av ljusminskningen beror
emellertid på förändringar i eller på lyspulverskiktet,
vars verkningsgrad avtar. Har denna sjunkit t.ex.
10 % kan man, genom att upphetta röret i ugn
till några hundra grader, i stor utsträckning
återställa det ursprungliga ljusutbytet, men redan
efter några timmars drift har detta ofta åter
sjunkit med 10 %. Det ser ut som om ett
lys-kraften nedsättande skikt ångar bort vid
värmebehandlingen, men efter slutad upphettning
snabbt återbildas vid rörets drift, troligen på
tidigare utbildade kondensationskärnor.
Ljusminskningen synes dock vara sammansatt av ett
flertal reaktioner.

En kemisk sönderdelning (fotolys) under
inflytande av den kraftiga kortvågiga ultravioletta
strålningen kan ibland äga rum, eller också kan
pulvret på ett oförmånligt sätt reagera med i
glasväggen befintligt alkali eller andra ämnen
och svärtas. Kvicksilvret, eventuellt i
kombination med från katoden förångat material, spelar
också en stor roll, och man får ej heller bortse
från UV-strålningens solariserande inverkan på
glasväggen med förminskad ljustransmission
som följd (Tekn. T. 1950 s. 925).

Problemets komplexa natur gör att
ljusminskningen varierar för olika lyspulvertyper.
Emellertid är ljusnedgången hos de moderna lyspulvren
väsentligt mindre än vid de äldre, för vilka den
första 100 h minskningen uppgick till 10—15 %
mot nu 4—6 % och 20 % nedgång erhölls efter
ca 2 500 h eller tidigare mot nu först efter ca
7 500 h. Detta resultat har man uppnått genom
användning av tillsatser och förbättrad
framställningsteknik.

Hur märker man att ett lysrör är "utbränt"?
Först och främst naturligtvis på att det slocknar
eller flämtar, dvs. tänder en kortare tid, slocknar
och tänder igen. Men även ett lugnt brinnande
rör visar ofta mot slutet av sin levnad fläckar
och band, först närmast rörändarna. Så
småningom breder dessa fläckar eller mörka band
ut sig, och när de upptar 20—25 % av rörets
yta, bör detta av ljusekonomiska skäl bytas, även
om det alltjämt skulle brinna lugnt.

Ett vardagligt fenomen, som därför har
betydelse för ljusekonomin, är neddamningen av rör
och armatur, varvid man kan få en
ljusminskning, som lätt betydligt överstiger lysrörets
normala ljusminskning. Det lönar sig därför att med
lämpliga mellanrum rengöra lysrör och
armaturer.

Spänningsberoende

Liksom andra elektriska lampor är lysrören
spänningsberoende. De uppvisar emellertid en
rad principiella olikheter vid jämförelse med
glödlamporna. Dessas livslängd växer mycket
snabbt med sjunkande spänning. En glödlampa,
som brinner med 95 % av sin nominella spän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0823.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free