Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Budgetering i inflationstider, av Runar Hernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
TEKNISK TIDSKRIFT
lys av kostnadselementen och tillämpning av
moderna kostnadsteorier den största
tillförlitligheten, om ock ej ens denna metod kan anses
resultera i en hundraprocentigt riktig budget i
inflationstider.
Fråntar man däremot budgeteringen i
inflationstider varje tillförlitlighetsvärde blir följden
en ekonomisk improvisation från fall till fall,
som bryter en för företagets sunda utveckling
viktig kontinuitet och gör det ekonomiska
handlandet löst och mindre planmässigt. Detta
hindrar självfallet ej att budgeteringen å andra sidan
ej får utveckla sig till en ekonomisk
tvångströja, som klavbinder företagsledningen att följa
en viss, inslagen, budgeterad linje, obeaktat
händelseutvecklingen blir en annan än förutsetts. Då
blir ju budgeteringen självfallet ett hinder för en
framgångsrik utveckling av företagets ekonomi.
Om någonsin bör därför en budget just i
inflationstider vara både rörlig och smidig. Ju
snabbare den ekonomiska händelseutvecklingen sker
och ju mera accelererat den inflatoriska
värdeförsämringen fortgår, desto oftare bör en
budgetkontroll och en omvärdering av de olika
budgetelementen företas, om budgeteringen skall ha
avsedd betydelse.
Budgeteringen skall även hjälpa
företagsledningen att fullfölja företagets ekonomiska
huvuduppgift, nämligen att söka hålla företagets
kapital så stort och i en sådan form, att
verksamhetens kontinuitet garderas och att därjämte
sträva till att genom ett riktigt produktivt och
ekonomiskt handlande förkovra kapitalet och
därigenom skapa möjligheter för en utökning av
verksamheten.
Om genom felslut eller oriktig ekonomisk
information den produktiva verksamheten bedrives
så, att de på en viss produkts framställning
nedlagda kostnaderna ej återhämtas, innebär detta,
att det i produktionen investerade kapitalet,
vilket erfordras för produktionens upprätthållande
och eventuella utvidgning, respektive
produktionsmedlens underhåll och förnyelse,
konsumeras steg för steg och produktionens och därmed
företagets fortbestånd allvarligt äventyras.
Risken härför är särskilt påtaglig i
inflationstider, enär de förluster, som direkt eller indirekt
drabbar ett företag på grund av penningens
värdeförsämring, minskar möjligheten att till fullo
återanskaffa det vid en produkts försäljning
av-händade realkapitalet i dess olika former. Om
man ej i god tid passar upp härmed och vidtar
nödiga mått och steg till skydd mot
inflationsförluster, kunna överraskningarna vid ett
försenat uppvaknande vara obehagliga och ödesdigra.
Indexskyddets tillämpning vid fastställandet av
inflationskorrektionen för ett budgeterat
försäljningsvärde är i många fall alltför otillräckligt
för att till fullo kompensera
inflationsförlusterna. Så är fallet vid produkter med avsevärt domi-
nerande kostnadselement. Om exempelvis
lönekostnader eller materialkostnader på ett
utslag-givande sätt behärskar kostnadsbilden och
stegringen inom dessa kostnadsgrupper är påtaglig,
blir kostnadsåterhämtningen vid varans
försäljning bristfällig och realkapitalet förtäres.
Vanskligheten av att åter förlita sig på en
valutas "hårdhet" och söka inflationsskyddet här
har säkert mången fått erfara. Då statsbankerna
genom konstlade valutavärden söker
åvägabringa en viss konjunkturbalans, kan man ej
räkna med någon säker följsamhet i denna
inflationskorrektion och vid inväxlande i
statsbanken av det hårdvalutabelopp man fått för sin
exportvara täcker den motsvarande summan i
hemmavaluta knappast de på varans
framställning nedlagda kostnaderna. En spekulation i
valutadevalvering vid exportbudgetering är
sålunda knappast att rekommendera.
Klausulskydd för försäljningsbudgeten
Den säkraste inflationskorrektionen, som
också möjliggör en tillfredsställande
kostnadsbud-getering i inflationstider är att genom en väl
genomtänkt försäljningsklausul binda olika
kostnadselement vid entydigt fastställbara
korrektionsfaktorer.
För löneutvecklingen finnes av
arbetsgivarorganisationerna uträknade medeltimförtjänstserier i
olika dyrortsklasser och yrkesgrupper, vilka ger
en god bild av lönekostnadsutvecklingen. För
materialkostnadernas korrektion tas några
dominerande materialposter ut, vilkas
prisutveckling blir utslaggivande för
materialkostnadselementets förändring och de allmänna
kostnaderna kan antingen bindas vid lönerna enbart,
eller vid material enbart, eller också på lämpligt
sätt uppdelas mellan dessa tvenne
kostnadselement. Av inflationen helt oberoende kostnader
bibehålles självfallet konstanta.
Tyvärr har utvecklingen i Finland visat, att
inflationsresistenta kostnader ej mera finns, sedan
såväl skatter, räntor som avskrivningar
undergår ständiga förändringar till sin respektive
beräkningsgrund.
I detta sammanhang förtjänar framhållas den
fara för kapitalkonfiskation industrin i Finland
har att kämpa med, då inflationsvinsterna, de
fiktiva vinsterna, aktiveras och beskattas.
Avskrivningar, som till fullo skulle uppväga den
inflatoriskt uppskruvade prisstegringen för
nödvändiga nyanskaffningar, är ej tillåtna och
re-servering härför förhindras.
Under de gångna krigsåren har industrins
reserver, upplagrade under förkrigstiden, hårt
an-frätts, varför det vore hög tid att upplägga nya,
men detta förhindras av nu gällande
skattesystem. Beskattningen av de fiktiva vinsterna
innebär att företagen avstår av sitt realkapital
till staten, en mindre påtaglig, men dock säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
