Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Andras erfarenheter - Valsning av band ur stålpulver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. Sintringstid och
draghållfasthet.
Fig. 6. Draghållfasthet vid mycket
korta sintringstider; kurvsträckorna
t.v. om y-axeln gäller
uppvärmningsperioden; –– 1 200°C, -
1 AOO°C sintringstemperatur.
Fig. 7. Ändring av o draghållfastheten
och • brottöjningen med
fortskridande behandling av bandet; O valsat
band, (Y sintrat band.
med 200 och 900 mm valsdiameter. Stor noggrannhet
kunde ej uppnås och de erhållna värdenas spridning har
därför angivits genom den streckade ytan i fig. 3.
Valsarnas rotationshastighet är även av stor betydelse. Det
har sålunda visats, att tjockare band med större täthet
erhålles vid större rotationshastighet. När denna var hög,
fick man band, som osintrade hade en hållfasthet 4—5
gånger den hos band från det ovan beskrivna valsverket.
Om en viss hastighet överskreds, fick man ej längre
sammanhängande band, därför att tillräckligt mycket pulver
icke greps av valsarna. Denna kritiska valshastighet beror
av valsdiametern och spaltvidden. Pulvrets
kornstorleks-fördelning inverkar också på bandtjocklekens övre gräns
och på det färdiga bandets kvalitet. Under en viss av
spaltvidden beroende kornstorlek rinner pulvret mellan
valsarna utan att ge band. Med vanligen inom tekniken använd
kornstorlek har denna emellertid ganska liten inverkan på
maximal bandtjocklek. Denna tenderar att växa med
korn-storleken.
Som kan väntas, avtar bandets draghållfasthet med dess
täthet (fig. 4). Den faller visserligen från 0,12 till 0,02
kp/mm2 med växande bandtjocklek, men även den lägsta
hållfastheten är tillräcklig för att dra bandet genom
sint-ringsugnen. Större böj- eller vridningspåkänningar tål det
däremot icke före sintringen. Valsarnas ytor är utan
betydelse, om de är rena; bandtjockleken blir densamma för
råa och högglanspolerade valsar. Är dessa fuktiga eller
oljiga, får man emellertid ett ojämnt och bräckligt band.
Valsning av metallpulver är starkt beroende av dettas
beteende vid pressning. Vid valsning av stål-, brons- och
aluminiumpulver iakttogs stora variationer i valsverkets
effektförbrukning. Denna kan anses vara mått på de olika
pulversorternas bearbetbarhet, och tillsammans med det
erhållna bandets draghållfasthet änger den pulvrets
lämplighet för pulvermetallurgiska ändamål.
Sintring av de pressade banden måste ske, för att de skall
få tillräcklig hållfasthet. Inom pulvermetallurgin sker
vanligen sintring av stålpulver vid 1 050—1 100°C under 1—3
h, men för ändlösa band får behandlingen icke ta så lång
tid. Därför har prov utförts med tunna band vid olika
temperaturer och sintringstider på 5—60 s (fig. 5). Det visade
sig, att hållfasthetskurvan först stiger mycket brant och
sedan blir nästan vågrät; dess lutning bestäms i den senare
delen av temperaturen. Man kan av kurvornas form sluta,
att sintringen består av två förlopp, det ena snabbt och det
andra långsamt.
Vid prov med ännu kortare sintringstid (0—1 s) och högre
temperatur användes upphettning av banden med likström.
Deras temperatur mättes härvid med strålningstermometer.
Resultaten (fig. 6) visar, att det är lämpligt att använda
kort sintringstid och hög temperatur för att undvika långa
sintringsugnar. Någon större volymminskning uppstod ej
vid sintringsförsök med pulver framställt av smält stål.
Pulver erhållet enligt mekaniska eller kemiska metoder
visar däremot en betydande krympning, som varierar med
kornstorlek och presstryck.
Efterbehandling av föremål framställda av sintrat
stålpulver sker i regel icke, då man vill behålla den porighet,
som är fördelaktig för vissa ändamål, t.ex. vid användning
av produkten till glidlager. Skall materialet emellertid ha
större draghållfasthet och brottöjning, behövs en
efter-pressning, helst vid hög temperatur, och ny sintring.
Denna behandlingsmetod används ibland för sintrade ståldelar,
för band måste den upprepas flera gånger, om man icke av
någon orsak önskar framställa ett poröst material.
Vid pressning i formar begränsas trycket blott av dessas
hållfasthet, men vid efterbehandlingen av band, som sker
genom kallvalsning, får man icke överskrida en viss
reduktion. Görs denna för stor uppstår nämligen
tvärsprickor. För det valsverk, som användes vid de här beskrivna
försöken låg gränsen vid 30 % reduktion vid första sticket
och vid 10—20 °/o vid de följande. Mellan sticken
glödgades bandet. Efter fjärde sticket kunde det kallvalsas som
vanligt band.
Vid valsningen stiger bandets täthet mycket vid första
sticket, sedan långsammare och närmar sig asymptotiskt
Fig. 8. Snitt av valsat band av RZ-pulver, sintrat 1 min vid
1 200°C i lysgas-bensenblandning (etsat med salpetersyra,
100 X).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
