Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Utbildning av byggnadsarbetare i Sverige, av Knut Johansson - Gjutningens kvalitet - En strömställare med tidsfördröjning - Konstgjord päls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
883
Den del av yrkesutbildningens målsättning, som
avser att tillföra industrin dess behov av
utbildad arbetskraft, blir icke tillgodosedd. Den andra
delen, nämligen lärlingens personliga utveckling,
blir som regel bortglömd. Frågor såsom
anpassning, översyn, effektivitet och aktivitet, vilka
samtliga har stor betydelse för utbildningen,
betraktas av många såsom för yrkesutbildningen
ovidkommande problem.
Hur skall problemet lösas?
Mot bakgrunden av rådande förhållanden kan
man ställa frågan huruvida nuvarande åtgärder
äro tillräckliga. Svaret på frågan måste bli nej.
Motivet för svaret är dels den begränsade
omfattningen och dels kvaliteten på utbildningen.
Att en komplettering till nuvarande former är
nödvändig, torde man i stort vara ense om,
däremot kan det råda delade meningar om vilken
eller vilka vägar som man bör gå. Ett resultat
förutsätter samarbete mellan berörda parter. Att
genom lagstiftning söka ernå önskad förbättring
är ingen framkomlig väg.
Vid en diskussion om de olika alternativen, som
kan tänkas, bör det först konstateras, att den
bästa formen är växelutbildningen mellan skola
och arbetsplats. Den grundläggande kunskapen
om yrket, verktygsvana m.m. skall erhållas på
skolan. Därefter skall följa en period av
praktiskt arbete på arbetsplatsen med erforderliga
avbrott för tekniska och teoretiska studier, som
inhämtas på skolan.
Detta förutsätter för det första, att en
verkstadsskola måste finnas på den ort eller i
närheten av platsen för yrkesutbildningen, för det
andra att praktiskt arbete på arbetsplatserna
kan erhållas mellan varje etapp i
skolutbildningen. Möjligheter att samordna denna
skolutbildning med yrkesskola, som undervisar enbart
på kvällarna, föreligger, men är inte helt
tillfredsställande.
En ny linje i fråga om utbildningen innebär
icke att de nuvarande formerna skulle upphöra.
Erfarenheten har emellertid visat, att det icke
är tänkbart att klara utbildningsfrågan enbart
med skola, lika litet som utbildningen blir
tillfredsställande enbart genom sysselsättning på
arbetsplatserna. För vissa grupper inom
byggnadsindustrin föreligger dock möjlighet att helt
klara utbildningen på en skola, nämligen för
elektriker, målare och i viss utsträckning för
plåtslagare, men icke för övriga.
Ett av de alternativ, som bör övervägas, är att
låta verkstadsskolorna under praktiskt och
tekniskt kunnig ledning utföra arbeten i öppna
marknaden, reparations- och ändrings- såväl som
nybyggnadsarbeten. Detta skulle innebära att
hela utbildningen äger rum under skolans
ledning och kontroll.
De fördelar, som härigenom skulle vinnas, är
för det första att den av alla erkända bästa
formen, växelutbildningen, kunde genomföras, för
det andra att ett större intresse hos lärlingarna
skulle uppstå, i det att de i den praktiska
undervisningen fick tillfälle att medverka i produktivt
arbete, skapa något bestående. Att i den
praktiska utövningen göra arbeten, som omedelbart
eller ganska snart skall rivas ner eller inte
kommer till användning, föder ingen skaparglädje,
som är ett icke oväsentligt moment i
yrkesutbildningen. Vid de olika verkstadsskolorna, som
har byggnadsavdelning, finnes ett flertal
exempel på detta.
För det tredje skulle undervisningsplanen
inriktas på industrins problem på ett helt annat
sätt än vad som fallet är för närvarande.
Behandling av frågor, som kanske inte direkt tillhör
lärlingsutbildningen men som har stor
betydelse, då lärlingarna kommer ut på arbetsplatsen.
För det fjärde skulle en utbildning efter en
sådan linje icke begränsas till ett eller några av
de berörda facken inom industrin, utan omfatta
samtliga. Även för de grupper, för vilka
utbildningsmöjligheter nu saknas, men behov
föreligger, skulle detta bli tillgodosett.
Lösningen kräver samverkan
Sammanfattningsvis kan anföras, att trots den
förändring som industrialisering och
rationalisering medfört, är yrkesutbildningen ett av
arbetsmarknadens stora problem. Frågan är icke
begränsad till en grupp eller en part på
arbetsmarknaden. Den berör individen såväl som
industri och samhälle. Att nå ett resultat är
otänkbart, om endast en part visar intresse. På
arbetsplatsen måste såväl arbetsgivare,
arbetsledare som arbetare vara beredda att medverka i
en effektivisering och utökning av
lärlingsutbildningen men utan samhällets medverkan och
insatser skulle man säkerligen icke lyckas.
Målsättningen för verksamheten måste vara att
bereda för yrkesutbildningen intresserade
ungdomar möjligheter till en grundlig undervisning,
som medför en tryggare ställning på
arbetsplatsen och som tillgodoser näringslivet erforderligt
behov av utlärd arbetskraft.
Gjutningens kvalitet i betongdammar provas i USA med
en bärbar sändar- ocb mottagarutrustning som mäter
ljudets hastighet genom betongen. Hastigheter av 3 900—4 800
m/s är normala; vid hastigheter under 3 000 m/s finns
sannolikt sprickor och hålrum i betongen.
En strömställare med tidsfördröjning vid släckning
låter ljuset vara tänt en minut efter det man har
manövrerat strömställaren, vilket räcker för att man skall hinna gå
ner för trappan, ut ur rummet eller till sängs.
Konstgjord päls, knuten som en matta av korta och
långa nylonfibrer, används i USA för arktisk
soldatutrustning. Yta, vikt och täthet kan väljas efter behag; vidare
absorberar pälsen inte vatten, och is eller rimfrost fastnar
inte. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
