Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Nya metoder - Ricardos nya laboratoriemotor typ E6, av EBr - Svetsat sfäriskt rostfritt tryckkärl, av Wll - Spårämnestekniken — ett nytt redskap för jordforskning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 TEKNISK TIDSKRIFT
material. Kärlet som är gjort av sex plåtar formade som
sidorna i en "uppblåst" kub är avsett att rymma 760 1
flytande kväve vid 390 at tryck och —215°C temperatur.
Diametern är 1 370 mm och vikten 3 400 kg, vilket är
endast hälften av den vikt som skulle erfordrats med andra
konstruktioner.
Plåtmaterialet är AISI typ 347, som innehåller ca 18 °/o
krom, 11 °/o nickel och en niobmängd tio gånger
kolmängden (Tekn. T. 1950 s. 932). Godstjockleken är 95 mm,
och kärlet är uppbyggt av sex kvadratiska plåtar med 970
mm kantlängd. Plåtarna värmes till 925°C och pressas till
sfärisk form. De putsas och fasas i en flamskärningsmaskin
(fig. 1), och kvarvarande slagg och andra rester slipas bort.
De olika plåtarna fixeras först i sina lägen med
provisoriskt påsvetsade strimlor, och sedan svetsas de ihop med
bågsvetsning med kalkklädda 18—8 elektroder (fig. 2).
Ungefär 1 t elektroder förbrukas vid svetsningen. Efter
svetsningen värmebehandlas sfären genom uppvärmning
till 1 065°C under 3,5 h (Metal Progr. apr. 1951^. Wll
Spårämnestekniken — ett nytt redskap för
jordforskning. De framsteg som gjorts inom jordforskningen
sammanhänger intimt med upptäckten och utarbetandet av
kvantitativa metoder för mätning av de fenomen, av vilka
jordkomplexet består. Man har med framgång använt
kemiska, fysikaliska och mikrobiologiska metoder. Dessa
undersökningar har nästan uteslutande utförts i laboratorier
på prov av jord. Skilda från sin naturliga omgivning är
sådana prov emellertid synnerligen artificiella system,
varför de resultat, som erhållits med dem, icke nödvändigt
gäller för jord in situ.
Spårämnestekniken (Tekn. T. 1950 s. 765), som är byggd
på användning av stabila eller radioaktiva isotoper, har
nu börjat tillämpas på jordkemiska laboratorier. Den
möjliggör direkt studium av levande växters
näringsupptagning och därmed av jordens egenskaper i naturen. Vid
dessa arbeten har man hittills nästan uteslutande använt
radioisotoper, några försök har dock gjorts med en stabil
kväveisotop. Stabila isotoper fordrar i allmänhet en ganska
invecklad apparatur för kvantitativ bestämning, och
växterna måste dödas, för att den skall kunna utföras. De
radioaktiva isotoperna tillåter mätningar på levande växter
men har nackdelen att avge en hälsovådlig strålning och
att kunna inverka på växternas normala utveckling.
Av vissa element, t.ex. fluor, natrium, fosfor, mangan,
kobolt, arsenik och jod, finns blott en stabil isotop, och
därför måste deras radioisotoper användas vid
spårämnesundersökningar. Av andra, t.ex. syre och kväve, finns inga
användbara radioisotoper, och man måste därför utnyttja
någon av deras stabila. Av elementen kol, väte, svavel oqh
kalcium finns både stabila och radioaktiva isotoper, som
är lämpliga för spårämnesarbeten.
En nödvändig förutsättning för erhållande av entydiga
resultat med radioisotoper är, att dessa icke på något sätt
ändrar elementets normala utnyttjande i växterna. I
allmänhet har man antagit, att detta villkor är uppfyllt. Man
har emellertid med säkerhet visat, att vätets isotoper
förhåller sig olika på grund av olikhet i atomvikt, och många
forskare har anmärkt, att radioisotoper kan framkalla
allvarliga rubbningar i det biologiska systemet. Detta problem
har studerats, varvid man i de flesta fallen fått
uppfattningen, att radioisotoper i spårmängder icke åstadkommer
störande förändringar. Några forskare har emellertid visat,
att även så små mängder kan ha påtaglig inverkan på
växande organismer.
En sådan undersökning har t.ex. gjorts i Long Ashton
med radioaktiv fosfor (^P). Försöken utfördes med korn
och tomat i blomkrukor, invändigt bestrukna med asfalt
och fyllda med 1,95 kg jord. Denna hade pH 6 och en halt
av citronsyralösligt fosfat på 0,030 °/o. Den radioaktiva
fosforn tillsattes som mononatriumfosfat i mängder
motsvarande 225 och 560 kg/ha superfosfat och i båda fallen med
radioaktiviteter på 0, 1, 5, 25, 150 och 400 mc per kruka.
cm2 genomloppsarea), så att genomströmningsmängden blir
direkt proportionell mot tryckfallet. Vid strypflänsmätning
för starkt pulserande encylindriga motorer, där trycket
varierar med kvadraten på genomströmningsmängden, skulle
korrigeringen för det pulserande luftflödet bli besvärlig.
Anordningarna skulle också ta stort utrymme. Med
"flow-meter" kan även en större skala exakta mätvärden erhållas
än vid mätanordning, som grundar sig på kvadratlagen.
Diagrammet, fig. 2, visar bromsad och indikerad effekt
samt medeltryck för provmotorn med förgasare och
motsvarande värden för motorn i dieselutförande, i
förstnämnda fallet med £ — 7 och i sistnämnda med e = 22.
Som förgasarmotor — som ovan nämnts, är motorn i
första hand konstruerad som sådan — uppnås en
indikerad verkningsgrad av 0,375 vid s = 7. Specifika
bränsleförbrukningen räknat på axeleffekten är därvid lägst 226
g/hkh och på indikerade effekten 169 g/hk (D Downs &
V H Robinson i Engineering 30 dec. 1949). EBr
Svetsat sfarisKt rostfritt tryckkärl. Till förvaring av
flytande kväve för experiment med raketdrivna flygplan
har man gjort svetsade sfäriska tryckkärl av rostfri plåt.
Denna konstruktion har möjliggjort en stor besparing av
Fig. 1. Putsning och fasning av plåtarna.
Fig. 2. Hopsvetsning av sfären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
