Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Fanerindustrins utvecklingsmöjligheter i Finland, av Uno E Savola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Fanerindustrins ut vecklingsmöj lighet er
i Finland
Diplomingenjör Uno E Savola, Jyväskylä
Då bergsrådet Wilhelm Schauman år 1912
grundlade den första fanerfabriken i Jyväskylä
i Finland, kunde han säkerligen icke drömma
om vilken grundsten han samtidigt lade för
Finlands fanerindustri. Träförädlingsindustrins
utveckling i Finland har i allmänhet följt
utvecklingen i Skandinavien. Den moderna sågindustrin
förflyttade sig västerifrån till Finland; det var
norska och svenska experter som anlitades och
det var kanske mest svenska maskiner som först
uppsattes i de moderna sågverken.
Cellulosa-och pappersindustrin, liksom slipmasseindustrin
i Norge och Sverige, har varit de mönster efter
vilka våra äldre fabriker på dessa områden
byggdes. I fanerindustrin hade vi ingenting att hämta
från dessa länder. Detta faktum bottnar i själva
verket däri, att Norge och Sverige saknar
björkskogar, den naturliga förutsättningen för
Finlands fanerindustri.
Det var kanske närmast från söder impulsen
till fanerindustrins uppkomst kom. I Reval hade
redan under nära tre decennier funnits en
faner-fabrik, och så långt söderut som i Österrike var
man sysselsatt med fanerindustri på inhemsk
råvarubasis. I Tyskland hade man främst
utnyttjat importerade exotiska träslag. Det estländska
inslaget i fanerindustrin märktes mycket tydligt
i Finland ännu i slutet av 1920-talet i form av
estländska mästare och limtillverkare, som så
gott sig göra lät försökte hålla
yrkeshemligheterna inom sitt skrå.
Fanerindustrins början
Vid grundandet av fanerindustrin i Finland
ansågs björken i allmänhet vara ett ogräs, som icke
dög till annat än att brännas. Tallen och granen
var prima sågvirke och utgallringen av ung
granskog till cellulosaved gav goda förtjänster
och arbetsmöjligheter. De små mängder björk,
som åtgick till snickeriindustrin och
trådrullefabrikation förmådde ej rubba denna åsikt. Helt
allmän var därför även näverrivningen, ty endast
björknävern hade i vissa landsändar någon
betydelse för allmogen. Det vore intressant att när-
Föredrag vid NIM 4 i Helsingfors den 11 juni 1951.
674-419(471.1)
mare studera denna näverkultur, men det skulle
föra alltför långt från det verkliga ämnet.
Det var därför icke svårt för de första
fabrikerna att skaffa den nödvändiga råvarumängden
även om björken till en början ansågs oflottbar;
flottningen var nämligen svår att genomföra i
dåligt utrensade flottleder och dessutom var
sjunkningsprocenten mycket stor. Björkens
andel i hela vårt skogsbestånd, var 19 %, såsom
senare undersökningar givit vid handen, och
totala tillväxten i björk var årligen 10,3 milj. m3,
vilken siffra teoretiskt skulle kunna ge
råmaterial för en mycket stor fanerindustri.
Så enkel var saken dock ej. Fanerindustrin fick
under det första världskriget göra bekantskap
med många svårigheter. Visserligen var
efterfrågan rätt stor, speciellt i England, men
skepp-ningsmöjligheterna var mycket dåliga under
brinnande krig. Ytterst stora svårigheter erbjöd
även anskaffandet av limämnen, vilka måste
importeras.
Trots allt utvecklades fanerindustrin i snabb
takt så att 1922, tio år efter det den första
fabriken börjat sin verksamhet, antalet fabriker var
tio, dvs. i genomsnitt hade en fabrik per år
grundats. Orsaken till denna utveckling låg närmast
däri, att en fanerfabrik med dåvarande
utrustning och storlek ej behövde alltför stort kapital
i jämförelse med den tyngre
träförädlingsindustrin — en viktig sak i ett kapitalfattigt land —
och dessutom kunde fabrikerna utan tekniska
svårigheter byggas rätt så små. Produktionen på
de tio fabrikerna år 1922 var även endast ca
35 000 m3. En annan viktig omständighet var att
Finlands fanerindustri kunde byggas upp på
télådsmarknaden. Största delen av produktionen
gick nämligen till förpackning av té från
Ostindien, och denna artikel ställde icke stora
anspråk vare sig på råvara eller maskineri.
Björk-faneret hade fått sin första och till en början
ojämförligt viktigaste användning som
packningsmaterial. I detta hänseende har sedermera
en omsvängning ägt rum.
I den mån fanertillverkningen stegrades,
visade det sig emellertid att télådsmarknadens
absorptionsförmåga var begränsad. Nya använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
