Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Fanerindustrins utvecklingsmöjligheter i Finland, av Uno E Savola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1951
935
liga livsmedels- och varuförsörjningen orsakade
minskning av arbetstempot, märktes i all
industri, minst dock i rustningsindustrin. Bortavaron
från det regelbundna arbetet, som före krigen
varit högst 5—6 %, steg ända till 20 %, eller
över en dag i veckan. Det skulle ta en rundlig tid
innan normala förhållanden åter skulle råda. Nu
har man emellertid åter kommit så långt att
för-krigsnivån uppnåtts och antalet arbetstimmar
per produktionsenhet är i fanerindustrin lägre
än någonsin tidigare.
Utvecklingsmöjligheter
Då det gäller att bedöma fanerindustrins
utvecklingsmöjligheter i Finland, fäster man sig
främst vid tvenne faktorer, som åtminstone
delvis kan behärskas av oss själva. Den första
faktorn är råvaran. Det är av visst intresse att veta,
att björken var det första trädslag som bildade
skogar i vårt land efter istiden. Biologiskt sett
är björken emellertid relativt fordrande och
behöver mycket sol och en rik jordmån. Dess
livstid är dessutom tämligen kort. Efter björken
kom tallen, vars livslängd är betydligt större och
började undantränga björken. Efter tallen kom
granen, som tål skugga och som därför kunde
växa väl under tallen samtidigt som den
utbredde skugga under sig.
Då granen fordrar rik jordmån, trängde den så
småningom björken till sämre växtmarker,
torrare moräner, där den ej kan utveckla sig väl.
Människans inträde i denna kamp räddade
björken. Stora områden av mellersta och östra
Finland blev odlade genom bränning (svedjebruk),
varvid skogar brändes, i askan odlades råg
under ett par år, varefter marken lämnades öde.
På dessa öppna soliga områden kunde björken,
som växer snabbast, åter breda ut sig. Det är
dessa björktillgångar som detta århundrade
bildat stommen för fanerindustrin.
Skogsbruk
Utan att i detta sammanhang förutspå resultat
av en biologisk kamp mellan våra trädslag, en
kamp som under alla omständigheter räcker
lång tid, må endast konstateras att människans
mellankomst även nu är av rätt stor betydelse.
Tack vare fanerindustrin har björken tidtals
varit det värdefullaste av våra trädslag i stället
för att i slutet av senaste århundradet ha varit
det mest värdelösa. För femtio år sedan var man
färdig att systematiskt utrota björken tack vare
såg- och cellulosaindustrins inverkan på
rotprisen för tall och gran. Om det lyckas för vår
faner-industri att göra sådana teknisk-ekonomiska
förbättringar att björkens rotpris håller sig på en
för skogsägaren nöjaktig nivå, kan
råvarubestån-det anses räddat. Det är att märka att alla
förbättringar i industrin i det långa loppet i alla
fall kommer skogsägarna till godo.
I Finland av i dag uppskattas björkens årliga
tillväxt till 8,4 milj. m3, och då fanerindustrins
råvarubehov uppskattas till 800 000 m8, vore en
utvidgning möjlig om all björk vore fanerbjörk.
Då så emellertid icke är fallet, kommer en gräns
för den kvantitativa ökningen av produktionen
snart att uppnås. Genom förbättringar i
transportväsendet är det emellertid möjligt att
ekonomiskt utnyttja även sådana skogar soin hittills
varit värdelösa. Våra forstmän säger emellertid
att skogarnas produktion i vårt land kunde
fördubblas genom rationellt skogsbruk. Det finns
ingen anledning att tro att de misstagit sig, men
under alla omständigheter tar denna utveckling
rätt lång tid.
Den andra möjligheten är att förbättra
björkens kvalitet. Detta fordrar även människans
mellankomst och tar tid. I allmänhet är den
privata skogsägaren föga intresserad av att göra
ekonomiska uppoffringar eller använda sin
arbetskraft och tid på frågor som ger honom
resultat först efter två eller flera årtionden. Det
är staten och bolagen soin härvid får vara
föregångare, men mycket litet har härvidlag ännu
åstadkommits. Själva tillverkningssättet av
faner, dvs. svarvningen, gör att avkvistningen av
unga träd, avsedda för fanerråvara, ger större
avkastning än något annat sätt att förädla
skogen.
Om en ung björk i 20—25 års ålder befrias från
de nedre, i regel torra kvistarna, och denna
björk genom tillväxt får skapa sig ett kvistrent
hölje, höjes stammens värde efter 40—50 års
tillväxt ansenligt. Det har beräknats att i fall
man för en björkstam i ovårdad skog i dag
betalar 252 fmk så skulle denna björkstam, om den
blivit avkvistad för 50 år sedan, enligt samma
beräkningsgrunder betinga ett pris av 1 649 fmk.
Och dock skulle avkvistningsarbetet då ha tagit
endast några minuter i anspråk. Men den stora
frågan är hur man skall få folk att göra ett
arbete som ger frukt först efter årtionden. I
Finland äges 58 % av skogarna av enskilda, och då
statens skogar främst ligger i norra Finland,
varifrån björk för fanerindustrin ej erhålles,
kommer minst två tredjedelar av björken från
privatägda skogar.
Intresset för skogsskötsel i allmänhet, ej enbart
för björken, har de senaste åren minskat något
därigenom, att då två tredjedelar av råvarans
värde vid fabrikerna före kriget kom på skogen
och en tredjedel på arbetet och
transportkostnaderna, förhållandet nu blivit omvänt, varigenom
blott en tredjedel kommer skogen till godo. Det
faller därför på industrins lott att försöka
nedbringa kostnaderna för arbete och transport.
Besultat har även redan uppnåtts.
Det första arbetsskedet i skogen är fällningen.
När björken i allmänhet för flottningens skull
syrfälles i slutet av juli till början av augusti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
