Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Fanerindustrins utvecklingsmöjligheter i Finland, av Uno E Savola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
TEKNISK TIDSKRIFT
är marken bar. Något snöarbete fordras alltså ej.
Årstiden är speciellt lämplig för motordrivna
sågar, men då björken ej växer som skog utan en
björk här, en annan där, får verktygen ej väga
mycket, ty då åtgår mycken energi till
fram-forslandet av dem. Motorsågen har därför ännu
ej tagits i allmänt bruk. Vid den följande
arbetsgången, avkvistningen, som sker några veckor
senare, är handsågen och yxan de bästa
verktygen.
Transportmedlen kommer i framtiden att
underkastas en allmän revision. Det har blivit
uppenbart att de hittills använda slädmodellerna
ej är de bästa tänkbara. Transporten till
landsvägen sker med häst. Biltransportens
lastnings-och lossningsprocesser kan rationaliseras högst
betydligt, och stora framsteg har gjorts. Största
delen av björken flottas och flottningen kan och
bör rationaliseras i en nära framtid. Om
transporten till fabriken sker med järnväg, bör med
god vilja bättre lastningshjälpmedel kunna tas
i bruk.
Rationaliseringen av skogsbruket har i
allmänhet ej legat teknikerna nära om hjärtat, men vi
skall därför ej glömma att skogen och
transporten av råvaran i sig gömmer många tekniska
problem som ännu ej behandlats tillräckligt
grundligt.
Faner tillverkning
Den andra faktorn av avgörande betydelse är
råmaterialets behandling vid fabriken. Största
delen av råmaterialet anländer till fabrikerna
genom flottning och i regel lagras stocken i sjön.
Upptagning på land, som även praktiserats,
medför merkostnader, utsätter stocken för
skadegörelse och dessutom är den nedisad under vintern.
Upplagring i staplar i sjön har hittills fört med
sig allt flera hål av båtshakarna, vilka redan
under flottningen gör stor skada på stocken. Den
lämpligaste och billigaste lagringsformen torde
vara i vatten i knippen, speciellt sedan tekniken
med tryckluft gett en ekonomisk lösning att hålla
lagringsplatsen fri från is under vintern.
Metoden binder kättingar och knippningstråd, men
torde tills vidare vara den mest ekonomiska.
Björkfanerkubbarna avbarkades allmänt ännu
för 20 år sedan, inen enär de använda
barknings-maskinerna var av otillfredsställande typ, har
man avstått från barkningen. Flera olika
tekniska lösningar av barkningsproblemet har
sysselsatt ingenjörerna sedan dess, men någon
ekonomisk lösning har hittills ej kommit fram. Det
är att hoppas att någon av de typer som på allra
senaste tid konstruerats, kommer att ge en
tillfredsställande lösning. De fördelar man skulle
erhålla genom barkningen är bättre möjligheter
att aptera stocken då felaktigheterna i den
framträder bättre, längre livstid för fanermaskiner
och bett, bättre utfall vid svarvningen (ca 10 %
har man påstått), bättre kvalitet hos faneret och
större kapacitet för svarvarna. Barkningen är
alltså en fråga som väntar på sin lösning.
Svarvningen är ett arbetsskede som skulle
behöva rationaliseras avsevärt. Centreringen av
stocken sker fortfarande manuellt och med
ögonmått, en enkel mekanism för detta ändamål
saknas. Alla våra svarvar arbetar ännu med
konstant varvtal, vilket betyder att det enkla faneret
löper ut från svarven med växlande hastighet.
Stockens periferihastighet varierar minst i
förhållandet 2 : 1 men kan göra det i 4 : 1. Man
kan ej tala om någon optimal hastighet under
dessa omständigheter och följande
arbetsopera-tion, klippningen, försvåras. En konstant
periferihastighet är möjlig att genomföra, men då
borde även klippningsarbetet vara rationaliserat.
Själva klippningen står ännu i dag på samma
ståndpunkt som för 30 år sedan. Med fotarbete,
ofta i en mycket obekväm ställning utföres detta
tunga arbete. Det är självklart att
arbetsresultaten förblir låga. Man kan numera erhålla
pneumatiska klippar som underlättar arbetet men ej
löser själva problemet. Synkroniseringen mellan
svarvarbetet och klippningsarbetet väntar på sin
lösning. Att besparingar här kan göras, är
uppenbart.
Torkningsoperationen har av allt att döma
stannat på ett plan där den kommer att stå någon
tid sedan torkmaskinerna försetts med
automatiska förminskningsanordningar. Inmatningen
kunde ske på ett mera elegant sätt, men
arbets-besparingar är ej lätt att genomföra.
Värmeåtervinning är fortfarande ej allmän.
Sorteringen kommer synbarligen att förbli ett
handarbete men pluggningen är ett arbetsskede
som tarvar maskinhjälp. Nu utföres den till
största delen för hand. Fanerindustrin saknar alltså
en effektiv ekonomisk maskin för detta ändamål.
Fogningen sker fortfarande nästan uteslutande
med papper. Fogen blir härvid ej förstklassig
och vad värre är, den efterföljande slipningen
medför större råvaruförlust än om fogningen
skett utan papper. De nya fogningsmaskinerna,
som utför arbetet direkt genom att limma ihop
de enkla faneren kant vid kant, är goda, men
ej tillräckligt effektiva. Kanske högfrekvensen
kommer oss till hjälp i denna fråga.
Ändskarvningen, som så radikalt ingrep i
faner-industrins utveckling för något mer än ett
decennium sedan, har nu stampat på stället. Tekniska
förbättringar, som sparar det manuella arbetet,
väntas.
Limningen sker till stor del ännu på samma
sätt som för 20 år sedan. Limvalsarna är till
största delen grovmans arbete, och jämn
limfördelning uppnås ej. Utan överdrift kan man
säga att en tredjedel av antalet timmar, som för
närvarande användes per m3 faner, kunde sparas
genom rationalisering. Här, liksom även i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
