- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
939

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Plasternas struktur och allmänna egenskaper, av Bengt Oom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 november 1951

939

Plasternas struktur och allmänna egenskaper

Civilingenjör Bengt Oom, Stockholm

De senaste decenniernas utveckling på
plastområdet har gått i en ständigt accelererad takt.
I facktidskrifter och dagspress dyker
oupphörligt notiser upp om nya plastmaterial; det må
nu vara nya syntetiska fibrer, konstgummisorter
eller isolermaterial. Lekmannen kanske då ibland
frågar sig hur man får fram dessa nya ämnen -—
är det genom ett rent empiriskt sökande eller
genom ett teoretiskt välgrundat forskningsarbete
— och han kanske undrar hur man kan
överblicka och rätt utnyttja hela den väldiga
plast-floran. ’

Svaret på dessa frågor är, att fackmannen
lyckligtvis befinner sig i det läget, att han har en
väl utvecklad teori för plasternas struktur och
deras egenskapers beroende av strukturen till
stöd för sina bedömanden. Med dess hjälp kan
han förutsäga, vilken struktur en plast måste ha
för att få vissa bestämda egenskaper, eller
omvänt, vilka egenskaper som en plast med en viss
struktur besitter.

Det är min avsikt att här något redogöra för
dessa moderna teorier och hur man med deras
hjälp kan härleda de mekaniska, termiska och
elektriska egenskaperna samt
löslighetsförhållandena hos en plast ur dess molekylers storlek,
form, kemiska uppbyggnad och orientering.

Plasternas sammansättning och struktur

I en plast ingår alltid ett ämne, plastsubstansen,
som är bärare av plastens karakteristiska
egenskaper. Plasten kan bestå enbart av denna
plastsubstans, men i många fall innehåller den även
tillsatsämnen av olika slag. En plast, som består
av plastsubstans jämte tillsatsämnen, kallas ofta
för tydlighets skull plastmaterial.

Karakteristiskt för alla plastsubstanser är, att
de är organiska, vid rumstemperatur fasta,
högmolekylära föreningar och att de under något
tillverkningsstadium kan eller har kunnat
överföras till plastiskt tillstånd.

Villkoret, att plastsubstanserna skall vara
organiska ämnen, utesluter t.ex. vanligt glas. Med
begreppet "högmolekylär förening" brukar man
vanligen avse ämnen, vilkas molekyler innehåller
mer än 1 000 atomer, dvs. vilkas molekylvikt
överstiger ca 5 000. Genom villkoret om plastiska

Föredrag i Svenska Plastföreningen den 18 maj 1951.

679.5

egenskaper uteslutes från plastsubstanserna t.ex.
nativ cellulosa. Cellulosa är ett högmolekylärt,
fast organiskt ämne, men den är ingen
plastsubstans, då den ej kan överföras till plastiskt
tillstånd.

Det, som ur strukturell synpunkt karakteriserar
plastsubstanserna, är sålunda först och främst
storleken hos deras molekyler. Men då
dimensionerna väl blivit så stora, att molekylvikten
överstiger 5 000, är det molekylernas form, som
har det största inflytandet på plastsubstansernas
egenskaper. Med avseende på molekylernas form
kan plastsubstanserna indelas i två
huvudgrupper, nämligen sådana, som är uppbyggda av
kedjemolekyler och av kontinuerligt
tredimensionella molekyler.

Av den första gruppen existerar en variant,
nämligen plastsubstanser uppbyggda av
förgrenade kedjemolekyler, kulmolekyler, och
dessutom finns det två övergångsformer mellan de
båda grupperna, nämligen plastsubstanser med
tvärförbundna kedjemolekyler och sådana med
inre mjukgjorda kontinuerligt tredimensionella
molekyler.

Ked jemolekyler

Karakteristiskt för molekylstrukturen hos
plastsubstanser uppbyggda av kedjemolekyler är, att
molekylerna är långa trådliknande bildningar. I
dylika molekyler är atomerna förenade med
varandra medelst huvudvalenskrafter till en lång
kedja, dvs. endast i en dimension. Till kedjans
atomer är i övrigt endast bundna enstaka atomer
eller smärre atomgrupper. En dylik molekyl får
därför en bredd och tjocklek av endast 1—5 Å,
medan längden kan uppgå till över 10 000 Å.
Krafterna mellan molekylerna, de
intermoleky-lära krafterna, utgöres av bivalenskrafter (van
der Waalska krafter), medan som nämnts
krafterna inom molekylerna, de intramolekylära
krafterna, utgöres av huvudvalenskrafter.

De i en plastsubstans ingående
kedjemolekylerna är vanligen icke av en enhetlig storlek, utan
en dylik plastsubstans är ett polymerhomologt
ämne, dvs. uppbyggd av molekyler med samma
sammansättning och struktur men av en mängd
olika storlekar. En sådan plastsubstans har alltså
ingen enhetlig molekylvikt, utan denna ligger
inom ett intervall, vars gränser utgöres av molé-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0955.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free