Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Pallbrytning i dagbrott, av Ingvar Janelid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Jämförelse av borrningskostnader vid storhål och
småhål; - linborrmaskin,––hammarborrmaskin.
diameter användes lätta borrvagnar och
skarvade borrstänger. Borreffekterna med en sådan
utrustning har i vissa fall fyrfaldigats i jämförelse
med resultaten vid vanliga handborrmaskiner.
Borrmaskiner på trefot är nu helt föråldrade och
pallborrning med små handborrmaskiner är så
allmänt bekant, att dessa borrmetoder ej
närmare behandlas.
Borrningskostnaderna vid några kalkstensbrott
framgår av tabell 1. Med undantag för i Slite är
arbetslönen den dominerande kostnadsposten
och direkt beroende av borreffekten.
Kapitalkostnaderna är störst för linborrmaskinerna, och ser
man på totalkostnaderna per borrmeter, står
dessa i viss proportion till bergets borrbarhet.
Borrningskostnaderna per ton brutet berg ligger
mellan ca 6 och 10 öre. En jämförelse mellan
Forsby och Stora Vika, som har mycket lika
bergart, är rätt intressant ur den synpunkten,
att en dyrare men samtidigt mer lättrörlig
maskin i Stora Vika genom högre borreffekt per
skifttimme är mer ekonomisk även ined
hänsyn till kapitalkostnaderna.
Vid skifferbrottet i Kvarntorp användes
vagnborrmaskin och skarvade borrstänger samt 65
mm skärdiameter. Driftkostnaderna för
borrningen var 2, 45 kr/m andra halvåret 1950.
En jämförelse mellan borrningskostnaderna per
ton brutet berg vid användning av storhål och
småhål i urbergskalksten under vissa angivna
förutsättningar visas i tabell 2 och fig. 1.
Intressanta siffror är de i tabellen beräknade
borrningskostnaderna per volymsenhet borrhål. Vid
småhål blir den eftersträvade laddningsvolymen
i driftkostnad tre gånger så dyr soin vid storhål.
I diagrammet har såväl driftkostnader som
totalkostnader för storhål och småhål inritats vid
varierande årsbrytning. Skillnaden mellan
driftkostnad och totalkostnad vid
hammarborrmaskiner är mycket liten, delvis beroende på att i
driftkostnaden ingår totalkostnaden för tryck-
luften. Detta kan synas oegentligt, men om man
beaktar, att man även vid storhålsborrning
behöver en ganska stor kompressoranläggning för
skutborrning m.m., kan beräkningssättet i denna
jämförelse vara motiverat.
Enligt de angivna primärsiffrorna räcker en
storhålsmaskin till ca 260 000 t brutet berg per
år, men det är naturligt, att man i praktiken ur
reservsynpunkt skaffar ytterligare en maskin
tidigare. Enbart ur borrningssynpunkt skulle
enligt diagrammet storhålsborrningen vara
fördelaktigast vid en produktion över ca 50 000 t/år.
Som senare skall visas, inverkar styckefall m.m.
så, att den ekonomiska gränsen mellan storhål
och småhål vid brytning av urbergskalksten
enligt min uppfattning för närvarande ligger vid
ca 100 000 t/år.
Språngning
Sedan man genom borrningen erhållit det
önskade laddningsutrymmet för sprängämnet, skall
detta placeras och initieras på visst sätt, om ett
gott resultat skall uppnås. Vid småborrhål sker
laddningen efter skjutarens omdöme och en
förhandsberäkning kan ej genomföras. Vid
storborrhål däremot lönar det sig att för varje hål
beräkna och protokollföra laddningarna, vilket
normalt sker vid de flesta brott. Ett exempel
på sådant laddningsschema från ett
kalkstensbrott visar fig. 2.
Det ur sönderslagningssynpunkt bästa
resultatet erhålles, om borrhålsdiameter och försättning
avväges så, att erforderligt sprängämne utfyller
borrhålet till visst avstånd från hålets mynning.
Vid användning av storhål i sega skutbildande
bergarter placerades tidigare den översta
laddningen ej närmare mynningen än 5—6 m, och
små hjälphål borrades i pallens framkant för att
nedbringa skutantalet. Lika bra resultat
erhålles nu i vissa fall, om storhålen laddas till 3—4
m från mynningen och utan små hjälphål i
pall-kanten. Problemet vid denna jämnt fördelade
laddning är att få sulan uppskjuten ordentligt.
Undersökning av den bästa lösningen härav
pågår vid några kalkstensbrott genom försök med
olika sprängämnen, olika håldjup i förhållande
Tabell 2. Borrningskostnader vid storhål och småhål
Storhål Småhål
(150 mm) (42—36 mm)
(linborr-
(hammarmaskin) borrmaskin)
Anskaffningskostnad per maskin kr. 50 000 2 500
Ränta och amortering (10 resp.
15 °/o) ......................... 5 000 375
Maximal borrad längd per maskin
2 000 5 000
Driftkostnad ............... kr/m 7,50 1,50
Berglossning ................ t/m 130 10
Borrningskostnad ............ kr/t 0,058 0,15
Borrningskostnad per volymsenhet
borrhål ................. kr/dm3 0,43 1,25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
