Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Pallbrytning i dagbrott, av Ingvar Janelid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
946
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Kopplingsschema för flera serier
av kortintervallsprängkapslar.
Fig. 5. Apparat för
sammankoppling av
flera serier
kort-intervallspräng-kapslar.
önskat antal intervaller. Den sista sprängkapseln
i en liten serie placeras i en särskild
kopplingsapparat, fig. 5, som sluter strömmen till
påföljande serie, när sprängkapseln detonerar. I
princip består kopplingsdosan av en fjäderbelastad
knivströmbrytare, som hålles öppen med en
träpinne, vilken är så placerad, att den säkert och
kvickt avlägsnas, när den insatta sprängkapseln
detonerar.
Vid övergång från momentantändning av
salvor till kortintervalltändning har skutantalet
avsevärt minskat. Vid en del dagbrott har det
nedgått till omkring hälften. Vid
kortintervalltänd-ningen har i allmänhet sprängämnesmängden
fått ökas något, för att tillfredsställande
utkastning av berget skall erhållas. Som genomsnitt
bedömer jag, att kortintervalltändningen (vid
kalkstensbrotten) fordrar ca 10 % mer
sprängämne. Denna kostnadsökning uppväges dock mer
än väl av bl.a. minskad skutskjutning, snabbare
och lättare lastning samt ett på alla vis jämnare
arbetsförlopp i brottet.
Den andra stora fördelen med
kortintervalltändning är att markskakningarna avsevärt
reduceras i jämförelse med förhållandena vid en
momentansalva av samma storlek. Någon säker
jämförelsesiffra kan ej uppges på grund av
vågornas olika utbredning i skilda riktningar, men
vid rätt avvägd hålplacering och intervalltid
synes skakningarna ej alls öka med hålantalet, när
detta överstiger 6—7. En mycket viktig faktor
är att skjutningarnas antal vid viss produktion
minskar i proportion till skottantalet per salva
och därmed avsevärt reducerar olägenheterna
med sprängningarna.
I samband med behandlingen av
sprängningsproblemen vill jag även omnämna en metod för
skutslagning, som användes i Hällekis. En hejare
("drop ball") av 2,2 t vikt är fästad i linan till
en grävmaskin försedd med en 16 m lång bom.
Med denna hejare sker både skutslagning och
delvis rensning av pallväggen. Driftkostnaderna
i Hällekis har genom denna metod minskat från
storleksordningen 50 till 30 öre per t brutet berg.
Vid en brytning av 1 200 t per dag erhålles ca
1 000 skut, varvid metoden även med hänsyn
till kapitalkostnaderna är fördelaktig.
Lastning
Lastningen i de större dagbrotten i Sverige sker
numera uteslutande med maskin, och det är den
normala grävmaskinen, som hittills visat sig
vara mest ekonomisk och lämplig. Valet av
storlek på maskinen beror dels på erforderlig
tim-effekt, dels på årsproduktionen. I fig. 6 har
inritats dels vilka kapaciteter som verkligen
utnyttjats vid sten-, malm- och jordlastning, dels
de troliga kapaciteter, man borde uppnått, om
borttransport av lastat material skett snabbare.
Som jämförelse kan nämnas, att i Laisvallgruvan
lastar en 0,8 m3 maskin 41 t/h mot beräknat 70
t/h vid full utnyttjning. Det är så många
faktorer, som inverkar på lastningskapaciteten såsom
5kopvo/ym
Fig. 6. Lastningskapaciteter vid olika maskinstorlekar,
- verkligt utnyttjad kapacitet vid berglastning,––
trolig kapacitet vid berglastning, |—|—|— | verkligt utnyttjad
kapacitet vid jordavbaning; F Forsby (relativt svårlastad
kristallin kalksten), O Oaxen (relativt svårlastad kristallin
kalksten), V Stora Vika (relativt svårlastad kristallin
kalksten), H Hällekis (relativt lättlastad silurkalksten), S Slite
(relativt lättlastad silurkalksten), L Limhamn (relativt
lättlastad kritkalksten), Kv Kvarntorp (relativt lättlastad
skiffer), Km Kiruna (malm), Kg Kiruna (gråberg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
