Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Andras erfarenheter - Undersökning av livslängden hos stansverktyg, av V K - Skador i ånganläggningar, av Wll - Kontaktmotstånd vid förbindningar på aluminium, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1951
955
hetsmätes noggrant. Materialet innehåller 0,05 °/o C och
1,38 °/o Si, således ett material som i stor utsträckning
kommer till användning inom den elektriska industrin.
För den 0,45 mm tjocka plåten användes ett spel av
0,012 mm mellan stans och dyna.
Undersökningen går så till att verktyget uppsättes
omsorgsfullt i pressen och arbetet sättes i gång. Gradhöjden
på de stansade detaljerna mätes med indikatorklocka med
konstant mättryck vid stansningens början och därefter
med vissa mellanrum, t.ex. efter varje 10 000 slag.
Jämsides med mätningen av gradhöjden utföres även
mikroskopbestämning av stansens förslitning. Den sistnämnda
mätningen kan anses vara en kontrollåtgärd, emedan det
har konstaterats att god följsamhet råder mellan
verktygsförslitningen och gradhöjden.
Fig. 1 visar ett diagram över sambandet mellan
gradhöjden (förmodligen i 0,0001") och antalet slag. Den
ojämförligt minsta gradhöjden uppstår vid hårdmetallverktyg,
medan bland de olika stållegeringarna snabbstålet är
betydligt slitstarkare än de övriga höglegerade stålen i
diagrammet.
De hos Westinghouse utförda försöken har dessutom
tydligt påvisat att snabbstålens nötningsmotstånd kan avsevärt
ökas genom packcementering. Således kan detta förfarande
med framgång användas då seriestorleken ej gör
hårdmetallverktyg ekonomiskt lönande (Machinist 6 jan. 1951). V K
Skador i ånganläggningar. Anledningarna till skador
och olyckor i ånganläggningar diskuterades inom
Institution of Mechanical Engineers vid ett informellt möte i
januari 1951, varvid tio talare redogjorde för sina egna
erfarenheter i frågan. Några exempel på inträffade skador
lämnas i det följande.
Ångturbiner har förolyckats på grund av att turbinhjul
suttit löst på axeln. I ett annat fall hade man fått
resonanssvängningar i en turbinskiva i kombination med
spänningskorrosion, vilket lett till förstöring av skovelsystemet.
I detta fall hade turbinen varit utsatt för saltavlagringar
— man var nödsakad tvätta skovelsystemet var annan eller
var tredje vecka. I ett fall hade man fått brott på axeln
vid axiallagret genom utmattning.
Ångpanneskadorna har i Storbritannien starkt ökat efter
kriget, troligen främst på grund av svårigheten att få
kvalificerad personal. Anledningen till 80 l0/o av olyckorna är
att hänföra till vårdslöshet och 15 °/o till okunnighet eller
felaktig skötsel.
Anmärkningsvärt är att man anser den ökade
användningen av automatisk reglering vara en anledning till
ångpanneolyckor. Den automatiska regleringen är visserligen
av stor betydelse för modern ekonomisk drift, men den
kan aldrig ersätta en maskinist. I ett par fall hade sålunda
alarmanordningen, som skulle träda i funktion vid för
lågt vattenstånd i domen, inte fungerat, så att man fått
torrkokning — detta är dock ingen ursäkt för att man
försummat att se på vattenståndsvisaren. En
pannexplo-sion var en följd av att säkerhetsventilen inte fungerat.
Vidare hade konstaterats att de flesta pannexplosionerna
inträffade på nätterna.
Vid eldning med olja har man fått svårigheter med
beläggningar på tuber. Den eldningsolja som numera
används emulgeras lätt med vatten, och redan 1 °/o
vattenhalt anses farlig för uppkomsten av beläggningar och
förstöring av murverk genom slaggbildning. En svårighet
därvid är att man inte ser på flamman, om det finns vatten
i oljan, t.o.m. så hög vattenhalt som 25 °/o har undgått
upptäckt. Beläggningarna har exempelvis bestått av 60—
70 ’%> natriumsulfat ocli resten flygaska.
I en panna för 42 at tryck hade man fått invändiga
frätningar på tuberna på grund av små mängder
magnesiumsalter i vattnet, som hade lett till bildning av saltsyra på
de heta tuberna. Om pannvattnet skötes så, att man inte
får några beläggningar på insidan av tuberna, minskas
risken för dylika frätningar.
Korrosionsutmattningen var också en diskuterad fråga. I
ledningar för överhettad ånga kan man få mycket stora
spänningar, om en liten ström kondensat flyter fram på
bottnen av röret. Man har för en temperaturskillnad på
110°C mellan ånga och kondensat uppskattat den härvid
uppkommande dragpåkänningen till 30 kp/mm2, vilket ju
ligger över materialets sträckgräns.
Det har konstaterats att tendensen till
korrosionsutmattning är större för skrovliga än för släta ytor, beroende på
att vattnet hålls bättre kvar på de skrovliga ytorna.
Dräneringarna måste ägnas särskild uppmärksamhet. Det sätt
på vilket matarvattnet införes i ångpannan är även av stor
betydelse. Om kallt vatten kommer in periodiskt och
träffar plåten i domen blir det risk för utmattning (Inst.
me-chan. Engrs Proc. 1951 bd 164 nr 2). Wll
Kontaktmotstånd vid förbindningar på aluminium.
Undersökningar har under senare tid gjorts för att
bestämma övergångsmotstånden hos klämförbindningar på
mantel på aluminiummantlade kablar samt
övergångsmotståndens variation under olika driftförhållanden. Proven
utfördes på kebelmantlar med 31 mm ytterdiameter (fig. 1)
och samtliga uppmätta övergångsmotstånd låg inom
området 120—133 Mohm, vilket motsvarar motståndet hos
0,9 m kabelmantel.
För att efterbilda de förhållanden som kan tänkas
inverka på kontaktmotståndet har strömmen genom
kontaktstället varierats, varjämte detta uppvärmts till max.
50°C samt förvarats oskyddat utomhus. Vidare har
aluminiummanteln utsatts för varierande inre övertryck upp
till 60 at ö. Vid prov med 7 månaders varaktighet har
stegringen i övergångsmotståndet ej överstigit 4 ^/o.
Vid jämförelse av övergångsmotstånden mellan
aluminiummantel och klämma samt mellan blymantel och
klämma visar det sig att övergångsmotståndets
blymantelkläm-ma är omkring 70 % högre.
Är kontaktytorna väl rengjorda med vaselin och
smärgel-duk, blir övergångsmotstånden aluminium-klämma 7,5
jwohm och bly-klämma 12,6 «ohm. Vaselin användes för
att skydda kontaktytorna inot oxidering, vilken sker
mycket snabbt, om luften får tillträde. Kontaktställena på
såväl aluminiummantel som blymantel bör dock skyddas
mot vädrets inverkan vid montage utomhus. Tabell 1 visar
de ändringar i kontaktmotstånd som kan uppstå. Fyra
Tabell 1. Ändring av kontaktmotstdnd (jxohm) mellan
mantel och klämma som funktion av tiden för oskyddade
kontaktförbindningar utomhus
Provtid Aluminiummantel Blymantel
veckor Förtent Kadmierad Aluminium Kadmierad
kopparklämma kopparklämma klämma kopparklämma
max. min. med. max. min. med. max. min. med. max. min. med.
0 2 5 3 2 14 8,5 53 93 69 9 18 13,5
7 6 10 8 16 30 23,5 172 579 318 20 70 37,5
18 5 6 5,5 12 36 27,5 270 769 490 17 45 30
30 4 10 7 17 33 28 284 1 190 700 18 280 112
54 6 9 8 19 57 46 352 30 700 984 26 773 268
76 3 11 7 19 84 52 409 2 020 1 214 400 1 072 736
89 4 8 6 13 85 49 70 907 488 37 690 363
Fig. 1. Koncentrisk klämma för kabelmuntel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
