Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1951 - Nya metoder - Nätkupol, av Rg - Normal för längdmätning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Ett arbetsmoment vid monteringen au en nätkupol
med 15 m diameter.
Fig. 2. Kupolen beklädes invändigt med plastduk.
en typ av byggnad, som man kanske gärna placerar i
gamla fina läroböcker i grafostatik: ett stångsystem i
rymden soin utbildats till kupolform. Dessa nätkupoler
monteras vanligen av stål- eller aluminiumsträvor, där
knutpunkterna kan utformas så att demontering lätt kan ske.
Fuller räknar med att kunna överbrygga en yta med upp
till 240 m spännvidd. Hittills har kupoler med 15—20 m
diameter utförts. Därvid har man för vikt och kostnad fått
värdena 3,75 kg resp. 31 $/m2 övertäckt yta.
Med hänsyn till knäckrisken måste strävorna hållas
ganska korta. För att underlätta fabrikationen görs strävorna
så lika som möjligt (ca 10 % variation). Vid större
spännvidder finns risk för utbuckling, vilket motverkas
av att man i princip bygger två koncentriska kupoler
som inbördes försträvas. En annan lösning visas på fig. 1,
Fig. 3. Fritidshus med stomme och beklädning av faner
och fönster av plast.
där strävorna placerats vinkelrätt ut från kupolytan och
uppsträvats med stag.
Monteringen av en nätkupol kan ske med början från
såväl topp som bas och kräver inga speciella ställningar
eller specialutbildade arbetare. Som fig. 1 visar kan en
kupol med 15 m diameter resas av sex man. Arbetet tar
enligt uppgift mindre än åtta timmar. Delvis med
vindens hjälp kläds kupolen invändigt med en plastduk (fig.
2). Priset på denna byggnad är 7 000 $.
För en saluhall har Fuller projekterat en kupol med
diametern 123 m, totala vikten 60 t, täckande en yta av
12 000 m2. Kupolen är räknad för ca 100 kg snö per m2
och en total lyftande vindkraft på 2 250 Mp. Byggnaden
är kostnadsberäknad till 330 000 $ (därav för själva
stommen 146 000 $, medan resten gick till beklädning med en
polyesterplastduk, armerad med glasfiber).
Nu planerar man serietillverkning av ett fritidshus med
en yta av 46,5 m2 i skelettkonstruktion, med såväl stomme
som beklädnad av faner och med fönster av plast, fig. 3.
Husets montering kräver 60 mantimmar och det kostar
800 $.
Vidare planerar man att använda systemet för hangarer,
spannmålsmagasin, garage m.m. Dessutom tänker man ha
några kupoler för uthyrning, då det gäller att för
temporärt behov skaffa tak över huvudet.
Sträng kontroll över beräkning, tillverkning och
montering utövas för att inte idén genom misslyckande skall
komma i vanrykte (Magaz. Building aug. 1951). Rg
Normal för längdmätning. Mot slutet av 1700-talet
konstruerades en ändnormal för metern. Denna hade ganska
stor noggrannhet, men det är svårt att jämföra en okänd
längd med en ändnormal. Därför gjorde man 1889 en
linje-normal bestående av den platina-iridiumstav, som alltjämt
är den officiella internationella meterlikaren. När det gäller
att mäta mycket små längder, t.ex. inom spektrometrin, är
denna emellertid obekvämt stor. Våglängden för den röda
kadmiumlinjen har därför tagits till normal vid noggranna
mätningar av elektromagnetisk vågrörelse, och 1927
bestämdes provisoriskt, att 1 553 163,13 våglängder av den
röda kadmiumlinjen är 1 meter.
Även kadmiumlikaren har dock allvarliga brister. Då
naturligt kadmium består av sex isotoper, får dess röda linje
en finstruktur, som gör den något oskarp. Detta
begränsar mätningarnas noggrannhet. Vidare måste den lampa,
som används för att alstra linjen upphettas i en ugn,
vilket medför en icke önskvärd breddning av linjen genom
den ökade atomrörelsen.
W F Meggers vid National Bureau of Standards framhöll
1931, att den gröna linjen från en ren kvicksilverisotop
med jämnt masstal borde vara en betydligt bättre normal
än kadmiumlinjen. Kvicksilver kan nämligen bringas att
lysa utan upphettning till hög temperatur. Atomrörelsen
blir då relativt liten, särskilt som kvicksilveratomer är
tyngre än kadmiumatomer. Kvicksilverlinjens bredd borde
därför bli mindre än kadmiumlinjens.
Naturligt kvicksilver är emellertid en blandning av sju
isotoper med masstalen 196, 198, 199, 200, 201, 202 och
204. De spektrallinjer, som det ger, får därför en bredd och
finstruktur, som gör dem olämpliga som standard vid
precisionsmätningar. Det är icke möjligt att med nuvarande
resurser isolera ^Hg ur naturligt kvicksilver, men i en
uranreaktor kan man framställa denna isotop genom
bestrålning av guldisotopen 197Au med neutroner.
Meggers har nu konstruerat en kvicksilverlampa
innehållande ca 1 mg 198Hg, som erhållits från AEC:s reaktor i
Oak Ridge. Kvicksilvret är insmält i ett litet glasrör och
bringas att lysa genom bestrålning med högfrekventa
radiovågor. Lampan ger den gröna kvicksilverlinjen med en
reproducerbarhet på mer än 1: 10®. Längdmätningar kan
lätt göras med en noggrannhet på 1: 10®, och denna
väntas bli höjd till 1:10" vid användning av en ny apparat,
som är under konstruktion vid NBS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
