Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 17 november 1951 - Böcker - Schüttbeton, av Göran Hellsten - Die Phosphatierung, Wissenschaftliche Grundlagen und Technik, av OP Hagbarth - Berechnung von Fraktionierkolonnen für Vielstoffgemische, av SHl - Transatlantic paddle steamers, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
995
Schüttbeton, Versuchsergebnisse und Erfahrungen, av
Brandt, Graf m.fl. Fortschritte und Forschungen im
Bau-wesen, ser. C h. 2. Franckh’sche Verlagshandlung, Stuttgart
1951. 64 s., 85 fig. 10,50 DM.
"Schüttbeton" är betong med så grovkornig och ensartad
ballast, att stor hålrumsvolym erhålles. Denna lättbetong,
som således saknar finmaterial (i Storbritannien kallad
"no fine concrete") användes som väggmaterial i
bostadshus och gjutes — till skillnad från i Sverige använda
lättbetongprodukter — på byggnadsplatsen. Ballasten består
av antingen singel eller makadam eller av i sig själva
porösa material som slagg, bränd lera (tegelavfall) m.m. I
Tyskland har materialet fått stor användning inom
återuppbyggnadsarbetet efter senaste kriget. Man har nämligen
kunnat använda rester från de raserade byggnaderna som
ballast.
År 1949 utgavs i Tyskland normer (DIN 4232) för denna
lättbetong och under 1948—1950 har man utfört
omfattande försök för att få bättre kännedom om materialet. I
skriftserien "Fortschritte und Forschungen im Bauwesen"
med Stuttgart-professorn Otto Graf som huvudredaktör
redogöres närmare för dessa försök.
Man har undersökt ett antal till ballast lämpliga material
och jämför dessa med avseende på kornstorlek, kornform,
volymvikt och hålrumsvolym. I diagram och tabeller visas
hur dessa faktorer jämte cementhalt och vattencementtal
påverkar kubhållfastheten. Vidare redogöres för
lättbetongens känslighet för temperatur och fukt, värme- och
ljudisoleringsförmåga, synpunkter på tillåten väggpåkänning
och lämplig väggtjocklek m.m.
I flera fall diskuteras och jämföres medelvärden av tre
provningsresultat med ganska stor spridning. Därför blir
läsaren ibland något skeptisk inför slutsatserna, trots att
framställningen är klar, tabellerna översiktliga och
diagrammen instruktiva.
I ett par kapitel behandlas de rent statiska problemen vid
dessa lättbetonghus, varvid särskilt inverkan av de
horisontella vindkrafterna berörs.
En stor plats, skriftens sista tredjedel, intar synpunkter
på arbetsplatsens problem. Här beskrives och jämföres
med hjälp av goda bilder och skisser olika typer av
moderna betongformar, bl.a. glidformen, och
transportanordningar på byggnadsplatser. Arbetsplaneringens stora
betydelse i det moderna, mekaniserade bostadsbyggandet
betonas. Detta belyses med resultat från utförda
arbetsstudier. I samband med beskrivningen av uppförda
trevånings bostadshus i lättbetong diskuteras även i korthet
några ekonomiska frågor.
Den lättlästa, översiktliga skriften torde vara av värde
icke blott för dem, som eventuellt tänker introducera
denna typ av lättbetong i Sverige, utan även för den praktiske
byggaren i hans nuvarande arbete. Göran Hellsten
Die Phosphatierung, Wissenschaftliche Grundlagen
und Technik, av Wille MacHU. Verlag Chemie, Weinheim/
Bergstrasse 1950. 306 s., 135 fig., 74 tab. 26 DM.
Fortschritte auf dem Gebiete der Phosphatierung,
utgiven av W Köhler. Verlag Chemie,
Weinheim/Berg-strasse 1950. 144 s., 39 fig., 49 tab. 7,80 DM.
Vid rostskydd av metaller har fosfatering fått en alltmer
vidgad användning och särskilt under 1940-talet har
betydande framsteg gjorts på detta område. Metoden innebär
ju att metalldelar nedsänkes i vissa saltlösningar och
därvid överdras med tunna kristallina skikt av i vatten
mycket svårlösliga sekundära och framför allt tertiära fosfater
av zink, mangan och järn.
Machu har givit en allsidig beskrivning av detta
förfarande såväl ur teoretisk som praktisk synvinkel, och ger
därjämte utförliga litteraturhänvisningar.
Köhler har sammanställt de uppsatser i ämnet, som under
1948 och 1949 publicerats i tysk fackpress.
Medan den förra boken i gediget utförande snarast är att
betrakta som en läro- och uppslagsbok, har den senare, med
enkel typografi och tryckt på billigt papper, värde för den,
som är förtrogen med fosfateringen och vill ta del av
utvecklingen i Tyskland under de sista krigsåren. OP Hagbarth
Berechnung von Fraktionierkolonnen für
Vielstoff-gemische, av Bruno Riiediger. Springer, Berlin 1951. 88 s.,
20 fig., 19 tab. 18 DM.
I skriften redogörs för en metod att beräkna
destillationsapparater för kolväteblandningar. Förfarandet är byggt på
ett speciellt sätt att ånge ångtryckskurvor och en
omformad Raoults lag. På denna grund beräknas jämvikter för
kolväteblandningar, varefter resultatet vid
expansionsför-ångning och entalpi hos ång-vätskeblandningar kan
erhållas. Man kan också beräkna resultatet av
destillations-analys och driftförhållandena i destillationskolonner utan
siduttag.
Framställningen är mycket kortfattad och därför inte lätt
att följa. Läsaren behöver goda förkunskaper i
destilla-tionsteknik för att kunna förstå bokens innehåll. Detta
torde emellertid vara av stort intresse för dem, som sysslar
med raffinering av petroleum. SHl
Transatlantic paddle steamers, av H Philip Spratt.
Brown, Son & Ferguson, Glasgow 1951. 82 s., 9 pl., 4 tab.
7 s. 6 d.
I det första kapitlet, "Spasmodic pioneers", lämnas en
historisk översikt av den tidigare segelskeppstrafiken över
Atlanten och av de första kombinerade segel- och
hjulångfartygen. Särskild uppmärksamhet ägnar förf. åt P/S
"Savannah", det första fartyg av nämnda slag, som lyckats
ta sig över från Amerika till England. Denna resa gjordes
under försommaren 1819 på 27 dygn, 11 timmar, varunder
hjulmaskineriet uppges ha använts 7 gånger under
sammanlagt 85 timmar. I en i Paris 1824 av en fransk
sjöofficer J B Marestier utgiven publikation finns en ganska
utförlig illustrerad beskrivning av den ca 110’ långa
"Savannah", varur förf. återger diverse data och ett par
ritningar, den ena visande båtens primitiva maskineri och
dess båda hopfällbara skovelhjul, 15’—3" i diameter, vilka
därigenom vid segling bekvämt kunde placeras på däck.
Kapitlet slutar med en redogörelse för den kanadensiska,
176’ långa P/S "Royal William", sjösatt 1831.
Det andra kapitlet, "Sustained steam power", framhåller
de betydande framsteg inom ångtekniken, som gjordes
under 1830-talet och vilka slutligen möjliggjorde oavbruten
gång för maskinkraft längre tid. "Royal William" skulle
1833 ha kunnat gå tvärs över Atlanten enbart för maskin,
om det icke varit nödvändigt att blåsa ur pannorna var
fjärde dag för att befria dem från den saltkoncentration,
som det ur havet intagna matarvattnet åstadkom. Den
första praktiskt användbara ytkondensorn, som 1834
pa-tenterades av S Hall, medförde att pannorna kunde matas
med sötvatten och därigenom hållas i kontinuerlig drift.
Den första hjulångare, som tack vare denna uppfinning
passerade Atlanten helt för maskin, blev den 208’ långa
och egentligen för "cross-Channel"-trafik avsedda P/S
"Sirius", vilken 1838 lämnade London för att köla i Cock
Harbour och den 4 april med 40 passagerare ombord gick
till New York, dit fartyget anlände efter 18 dygn, 10
timmar — medelfarten var 6,7 knop.
Bokens tredje och sista kapitel, "Atlantic paddle ferry",
behandlar hjulångarna, då de nått sin högsta utveckling.
Denna period räknar förf. från det år (1840), då S
Cunard tecknade kontrakt med det brittiska postverket om
transport av brev och andra försändelser mellan England
och Amerika. Han startade därmed det senare så bekanta
Cunard-rederiet. Ar 1840 hade tekniken ännu ej hunnit så
långt i fråga om järnfartygsbyggnad, varför Cunards första
ångare, den 228’ långa P/S "Britannia", utfördes med skrov
av trä. "Britannia" gjorde sin första resa Liverpool—
Halifax i juli 1840 med ca 10 knops medelfart.
Den första transatlantiska hjulångaren med järnskrov
blev Cunard-linjens 398’ långa P/S "Persia", byggd 1855,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
