Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1951 - Operationsanalys — ett sätt att veta mer och gissa mindre, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
999
Fig. 1. Effektivitet hos brittisk flygspaning av tyska ubåtar
i Biscaya-bukten 1942—43, A nattspaning med radar
införes, B ubåtarna får radarmottagare, C flygplanens radar
får ändrad våglängd, D ubåtarna håller sig mest i
under-vattensläge, E ubåtarna får radarmottagare för den nya
våglängden.
det mellan det totala antalet C påträffade
föremål och den effektiva spaningstiden T, dividerad
med förhållandet mellan det uppskattade totala
medelantalet N föremål inom ytan vid varje
tidpunkt och den överspanade ytan A (alltså CA/
TN). Även denna faktor har dimensionen yta
dividerad med tid.
Förhållandet mellan den praktiska och den
teoretiska täckningsfaktorn ger ett uttryck för den
spanande partens effektivitet vid upptäckande
av de sökta föremålen, och motpartens
effektivitet i att undvika upptäckt. Förhållandet
påverkas såväl av spaningsutrustningens tekniska och
driftmässiga kvalitet som av spaningstaktiken
och av motståndarens förmåga att hålla sig
undan.
Som exempel på användningen av täckningsfaktorn kan
anföras en undersökning3 av effektiviteten hos
patrullerande ubåtars utspaning av handelsfartyg. Följande tabell
visar uppsamlade data för tre spaningsområden, varvid
siffrorna är avrundade med hänsyn till osäkerheten i vissa
sifferuppgifter:
Område
I II 111
Yta A (km2) ............................ ... 200 000 650 000 1 000 000
Antal fartyg inom området N ......... 20 20 25
Spaningstid T (dagar) .................. 800 250 700
Antal påträffade fartyg C ............. 400 140 200
Praktisk täckningsfaktor (km2/dag) ____ ... 5 000 18 000 11 000
Påträffade fartyg per ubåt och dag ... 0,5 0,6 0,3
Det framgår att skillnaden i täckningsfaktor i områdena
/ och 111 icke skiljer sig med den faktor av 3
(motsvarande 5 dB), som vid undersökningar av detta slag anses
nödvändig med hänsyn till toleranserna i angivelsen av
grunddata (i detta fall osäkerheten i värdet av N).
Skillnaden i täckningsfaktor mellan områdena I och II är
däremot signifikant.
En undersökning av orsakerna till denna skillnad visade,
att antiubåtsverksamheten i område I var betydligt
livligare än i område II, vilket tvang ubåtarna i det
förstnämnda området att tillbringa större delen av tiden i
un-dervattensläge, till men för spaningens effektivitet.
Slutsatsen härav blir, att det är lämpligt att överföra en del
ubåtar från område I till område II, där antalet kontakter
per ubåt och dag är lika stort men faran för ubåtarna
väsentligt mindre.
En beräkning av den teoretiska täckningsfaktorn baseras
på följande data: en patrullerande ubåt täcker ca 300 km
per dag och det medelavstånd inom vilket ett
handelsfartyg kan siktas ligger mellan 25 och 30 km. Detta ger
en teoretisk täckningsfaktor av 15 000—18 000 knr/dag. Av
tabellen framgår hur nära detta värde överensstämmer
med den praktiska täckningsfaktorn i områdena II och III,
vilket innebär att ubåtarna där upptäcker praktiskt taget
alla fartyg som passerar.
Besultatet av undersökningen blev alltså alt spaningen
hade varit mycket effektiv (inom gränserna för
spaningsutrustningens kapacitet). Man hade vidare funnit att ett
spaningsområde icke var lika givande som de andra två,
och även fått fram orsaken samt botemedlet härför.
Ett annat, numera klassiskt exempel3 på användningen
av täckningsfaktorer är den organisatoriska historiken av
de brittiska åtgärderna för bekämpning av tyska ubåtar
i Biscaya-bukten åren 1942—43.
Med ledning av uppgifter på antalet flygtimmar per
månad för spaningsflygplanen, antalet kontakter med ubåtar,
totalytan av det överspanade området (330 000 km2) samt
en uppskattning av det totala medelantalet ubåtar i
bukten under månaden, kan man för varje månad räkna ut
den praktiska täckningsfaktorn. Utvecklingen av denna
visas i fig. 1, av vilken framgår att två förlopp har
upprepat sig under tvåårsperioden.
Under första hälften av vartdera året hade den
praktiska täckningsfaktorn storleksordningen 750 km2/h. Detta
är i och för sig ett gynnsamt värde (motsvarande 18 000
km2/dag, jfr föregående tabell), men endast en tiondel av
den teoretiska täckningsfaktorn, som kan beräknas till
750 000 km2/h. Orsaken visade sig huvudsakligen vara att
de tyska ubåtarna så småningom lärde sig att operera
huvudsakligen på natten och ligga i undervattensläge
under större delen av dagen.
Den topp i kurvan som inträdde efter mitten av 1942
beror på att vid denna tid ett antal nattspaningsplan med
radar och strålkastare insattes mot ubåtarna, vilket tvang
dem att gå i undervattensläge även på natten, och i stället
dyka upp mera på dagarna. Besultatet blev givetvis ökade
sänkningar vid både nattspaningen och dagspaningen.
Som motåtgärd insatte tyskarna på sina ubåtar mottagare
som kunde motta de brittiska planens radarsignaler, och
därmed ge en förvarning. Åtgärden blev framgångsrik och
medförde den kraftiga minskningen i täckningsfaktorn i
slutet av 1942. I början av 1943 ändrades emellertid
våglängden på de brittiska radarutrustningarna, så att deras
signaler icke längre kunde mottas av de tyska ubåtarna,
varefter ubåtssänkningarna steg till samma höjd som ett
år tidigare.
En självklar motåtgärd blev att de tyska ubåtarna fick
mottagare för det nya radarbandet, men dessa dröjde på
grund av leveranssvårigheter. I stället instruerades
ubåtarna att inskränka sina sortier, vilket blev orsaken till att
effektiviteten i spaningen ändå sjönk i samma raska takt
som 1942.
I slutet av 1943 inträdde åter en ökning av
ubåtssänkningarna på grund av nya brittiska motåtgärder, som det
skulle föra för långt att här redogöra för. Det anförda
torde ändå räcka för att visa, hur man genom en
noggrann och fortlöpande kontroll av täckningsfaktorn kan
följa effekten av egna åtgärder och av motpartens
motåtgärder.
Utbytesfaktorn
Det andra militära huvudproblem där
operationsanalysen tillämpades var värderingen av
förhållandet mellan fiendens och egna förluster,
eller av förhållandet mellan resultat och insats.
Som mått härför har man infört begreppet
utbytesfaktor.
Studiet av utbytesfaktorn är avsedd att leda till
en direkt jämförelse av effekten hos olika
stridsmedel, eller till en värdering av varje stridsme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
