Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1951 - Böcker - On computing the land uplift from the lake water level records in Finland, av Folke Bergsten - The field radiated by circular and square, helical beam antennas, av Bertil Håård - 2. Beretning fra Virusudvalget, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1021
Ön computing the land uplift from the lake water
level records in Finland, av Allan Siren. Hydrogr. Byr.
Medd. nr 14, Helsingfors 1951. 182 s., ill.
Undersökningar av de nutida nivåförändringarna i
Fen-noskandien har hittills huvudsakligen baserats på det
material, som framgått av vattenståndsobservationer i havet
under beaktande av det självklara förhållandet, att
vatten-ståndsavläsningarna minskar i det långa loppet vid
landhöjning, ökar vid landsänkning. Följden är, att vår
kännedom om dessa företeelser i allmänhet varit begränsad till
kusterna. Finland utgör dock i detta avseende i viss mån
ett undantag. Här har man nämligen redan hunnit med
tvenne precisionsavvägningar utförda med långt
mellanrum, vilkas resultat sinsemellan jämförda givit en, låt vara
rätt begränsad, kännedom om nivåförändringarna inne i
landet.
Förf. framlägger här resultaten av sina undersökningar
av landhöjningen i det inre av Finland, grundade på det
omfattande vattenståndsmaterialet från sjöarna därstädes.
Betingelserna för en lyckligt genomförd sådan
undersökning är speciellt gynnsamma för just Finland med dess
talrika och stora sjöar med längdsträckning i stort sett
orienterade i samma riktning som landhöjningsgradienten.
Den tankegång, som legat till grund för arbetet, är
följande. På grund av landhöjningens tilltagande mot norr
höjer sig norra stranden av en sjö mer än den södra.
Detta förhållande bör ge sig tillkänna vid en jämförelse
mellan eventuellt förefintliga långa vattenståndsserier från
i sjöändarna belägna stationer. Bildar man successiva
differenser mellan samtidiga vattenstånd vid sjöns norra och
södra strand sammanförda i t.ex. årsmedia, uppkommer
sålunda en fallande talserie, vilken ger uttryck just på
storleken av den sökta relativa landhöjningen.
Differensbildningen måste emellertid föregås dels av en
sträng gallring av vattenståndsmaterialet särskilt med
hänsyn till eventuella skalrubbningar, dels av införandet av
vissa korrektioner på vattenstånden, som följd av dessas
påverkan av meteorologiska faktorer. Vid nyssnämnda
differensbildning eliminerades visserligen redan största
delen av denna inverkan, nämligen de av nederbörden
förorsakade variationerna, varigenom möjliggjordes en
god bestämning av landhöjningens storlek i medeltal för
en längre period.
För ett detaljstudium av fenomenet var detta dock icke
tillräckligt. För detta ändamål visade det sig
nödvändigt att anbringa korrektioner för vindens och även för
avbördningens inflytande. De finska sjöarna är nämligen
som regel grunda, rika på öar och vikar och ofta genom
trånga sund indelade i flera bäcken, allt hinder för
vattnets transport genom sjöarna. Deras ytor antar därför
merendels en lutning nedåt i strömmens riktning
varierande med avbördningens storlek. Särskilda metoder har
utarbetats av förf. för bestämning av de korrektioner, som
erfordras för att befria vattenstånden från här omnämnda
inflytanden, ett mycket tidsödande och omfattande arbete.
Sedan alla korrektioner anbringats erhöll förf. för varje
sjö en serie differenser med hjälp av vilka den relativa
landhöjningens förlopp i tiden kunde studeras. Denna
relativa landhöjning överfördes därpå i en absolut sådan
— i en del fall efter vissa kompletterande avvägningar —
på basis av resultaten av de båda precisionsavvägningarna
och den konnektion som finnes mellan dessa och
kuststationerna, där den verkliga landhöjningen ju är känd.
Undersökningens resultat vad beträffar storleken av den
genomsnittliga landhöjningen för undersökningsperioden
1912—-48 överensstämmer väl med de värden, som
framgått av de båda precisionsavvägningarna och utgör ett
värdefullt komplement till dessa. Den i uppsatsen
publicerade isobaskartan visar, att landhöjningen i Finland i
stort sett tilltar mot norr från 3—4 mm/år vid sydkusten
till omkring 10 mm/år i jämnhöjd med norra Bottenviken.
Längre norrut, där sjöar är fåtaliga eller helt saknas, är
fenomenets storlek okänd.
Av undersökningen framgår vidare, och däri ligger icke
dess minsta värde, att landhöjningsförloppet med stor
sannolikhet icke är rätlinigt i tiden utan försiggår med
än tilltagande än avtagande intensitet, således med mer
eller mindre periodiska växlingar. Fullt bevisat är väl detta
icke än, men fortsatta undersökningar efter av förf.
uppdragna linjer kan kanske klargöra denna och andra dunkla
punkter i fenomenets natur.
Som slutomdöme om undersökningen kan sägas, att den
har utförts med stor omsorg och att resultatet är
synnerligen värdefullt. Den har berikat vår kunskap om
landhöjningens natur och ger nya synpunkter för fortsatta
studier av nivåförändringarna. Siréns namn kan värdigt
ställas vid sidan av övriga framstående forskare bland
hans landsmän på detta område. Folke Bergsten
The field radiated by circular and square, helical
beam antennas, av H Lottrup Kinudsien. Träns. Dan.
Acad. techn. Sci., nr 8, 1950. G E C Gad, Köpenhamn 1950.
54., 18 fig. 6 dkr.
Om fältet från en radiosändare är cirkulärt polariserat,
kan, jämfört med ett linjärt polariserat fält, vissa
fördelar vinnas. Bl.a. erhålles icke så utpräglade, av
reflexioner betingade "döda zoner" med fältstyrkeminima, och
vidare reduceras omfattningen av de "döda vinklarna" för
mottagarantenner. Den cirkulära polarisationen verkar
således utjämnande på svajningsfenomenen.
Bland de antennkonstruktioner, som ger ett cirkulärt
polariserat fält, har spiralantennen stort intresse. Den består
av en ledare i form av en skruvlinje eller liknande kurva,
t.ex. med kvadratisk projektion i axelriktningen. Oin
spiralens dimensioner är små i förhållande till våglängden
erhålles en i huvudsak rundstrålande antenn, medan vid
med våglängden jämförbara dimensioner en viss
riktverkan längs spiralens axel kan erhållas.
Det senare, allmännare fallet har behandlats av förf. Han
utgår från en strömfördelning på ledaren, som
representeras av en med konstant amplitud sig utbredande våg.
Detta antagande har tidigare av andra forskare empiriskt
visats ge en god approximation vid en spiral med många
varv. Från denna strömfördelning kommer förf. på kända
vägar fram till analytiska uttryck för strålningsfältet från
antennen.
Vid en cirkulär spiral erhålles ett uttryck i form av en
snabbt konvergerande serie och vid en kvadratisk ett
uttryck i sluten form. Vid degenererade former på spiralen,
såsom en plan, sluten slinga eller en rak tråd, erhålles de
vanliga uttrycken på strålningsfältet enligt den elementära
teorin. Vid en spiralantenn med ett helt antal varv erhålles
ett strålningsdiagram av samma karaktär som från en rad
eller matta av likfasigt matade halvvågsantenner. Förf.
avslutar uppsatsen med numeriska beräkningar på en
cirkulär och på en kvadratisk spiralantenn.
Det är av stort värde att förf. har kunnat genomföra en
analytisk behandling av en antenntyp och komma fram till
för numerisk beräkning användbara uttryck. De allmänna
slutsatser han drar ur analysen är dock mycket
knapphändiga. Vidare skulle det ha varit av mycket stort
intresse med praktiska mätningar för att visa i vad mån det
gjorda antagandet om strömfördelningen är försvarligt.
Bertil Håård
2. Beretning fra Virusudvalget, av Svend Erik
Hansen. Akad. tekn. Vidensk. Beretn. nr 13. G E C Gad,
Köpenhamn 1951. 22 s., 2 fig., 7 tab. 3 dkr.
Skriften innehåller en redogörelse för undersökning av
virusgulsot hos sockerbetor, utförd i Danmark 1948—1949.
Försök har gjorts med olika odlingsmetoder vid
övervintring på växtplatsen för fröplantor av betor och med olika
slag av skyddsbälten. Vidare har växtplatsens och
mikroklimatets inverkan på virussmitta undersökts.
Virussjukdomens spridning på potatis inom olika områden och
bladlusens utbredning på den har också studerats. SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
