Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Seriekondensatorer för distributionsnät, av Karl-Fredrik Åkerström och Sigvard Smedsfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1037
Fel i enstaka enheter tas om hand av inbyggda
säkringar. Något reläskydd för övervakning av
själva kondensatorerna finns ej för närvarande,
men ett dylikt planeras.
Prov
I samband med att stationen togs i drift utfördes
prov för att undersöka riskerna för asynkrona
och ferromagnetiska undertoner samt
kortslutningsprov för att kontrollera gnistgapen och
relä-utrustningen.
Asynkrona undertoner
Proven inleddes försöksvis med samtidig
uppstagning nattetid av dels en, dels flera
asynkronmotorer i Östervåla och Tärnsjö. Maximalt deltog
fem motorer med sammanlagt 175 hk.
Konden-satorreaktansen var 44 ohm/fas. I de oscillogram,
som upptogs av spänningen över
seriekondensa-torn, kunde inga undertoner upptäckas.
Asynkronmotorerna startade även fullt normalt.
Några undertoner uppstod inte heller, när proven
upprepades med kondensatorn kopplad för 100
ohm/fas.
Genomgångseffekten vid seriekondensatorn var
vid ovanstående försök relativt stor, ca 300 kVA,
varför de gynnsamma resultaten kunde tänkas
bero på denna belastnings dämpande inverkan.
Proven upprepades därför med praktiskt taget
all belastning efter seriekondensatorn
bortkopplad. Med seriekondensatorn kopplad för 100
ohm/fas startades först en asynkronmotor. På
oscillogrammet kunde märkas en mycket svag
ansats till en 5:e underton, vilken dämpades ut
mycket snart. Efter detta tillfredsställande
resultat startades samtidigt tre motorer med en
sammanlagd märkeffekt av 84 hk. Trots de mycket
ogynnsamma driftförhållandena blev
undertonsstörningarna inte större än vid start med en
motor.
Risken för asynkrona undertoner vid
normaldrift undersöktes vid två tillfällen, när
ledningens samlade asynkronmaskineri startades efter
ett avbrott på 2 min i Uppsala. Inga
undertonsstörningar kunde heller påvisas vid dessa försök
vare sig vid seriekondensatorn eller vid de olika
arbetsplatserna. En stor del av belastningen,
sannolikt den resistiva, återkom momentant vid
återkopplingen. Detta påverkade gynnsamt den
efterföljande starten av asynkronmaskinerna.
Ferromagnetiska undertoner
Största risken för ferromagnetiska undertoner
föreligger, när en eller flera tomgående
transformatorer inkopplas till tomgående ledning efter
seriekondensatorn. Dylika försök utfördes med
två 300 kVA transformatorer i Östervåla. Fig. 7
visar oscillogram, som upptagits vid ett av dessa
prov.
Resultatet blev rätt intressant såtillvida, att en
Fig. 7. Inkoppling av två 300 kVA transformatorer till
tomgående ledning i Östervåla; upptill fasspänning, i
mitten kondensatorspänning, nedtill ledningsströmmen efter
ett lågpassfilter.
underton av ungefär 9:e ordningen erhölls i
spänningen över kondensatorn. Spänningsstöten över
batterit vid inkopplingen blev till och med så
stor, att gnistgapen tände i alla tre faserna.
Oscillogrammet visar, att strömmen var så låg,
att gnistgapen släcktes redan vid strömmens
första nollgenomgång. Undertonen dämpades ut
efter ca 2 s. Om dämpningen berodde på
gnist-gapständningen eller på förlusterna i kretsen, är
svårt att säga.
Kortslutnings prov
För kontroll av funktionen hos gnistgap och
reläautomatik utfördes några kortslutningsprov
med bestående och övergående fel.
Kraftledningen hade i matningsänden Uppsala brytare med
snabbåterinkopplingsutrustning inställd för ett
spänningslöst intervall om 0,2 s.
Kortslutningarna inkopplades till ledningen medelst en trepolig
frånskiljare i en provstolpe, som rests invid
ledningen omedelbart efter seriekondensatorn.
Batterit var kopplat för 44 ohm/fas och gnistgapen
inställda på 6 kV tändspänning (effektivvärde).
Reläautomatiken hade först givits en
fördröjning på ca 0,5 s, så att någon brvtarfunktion inte
skulle erhållas vid övergående fel annat än om
gnistgapen ej hunne avjoniseras tillräckligt
under det spänningslösa intervallet. Vid bestående
fel skulle förbikopplingsbrytaren gå till efter
återkopplingen av felet. Proven visade emellertid,
att gnistgapen återtände efter övergående fel och
ej uthärdade två på varandra följande
tändning-ar vid bestående fel med full kortslutningsström.
Automatiken ändrades därför så, att brytaren
skulle gå till momentant redan efter första gnist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
