Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Seriekondensatorer för distributionsnät, av Karl-Fredrik Åkerström och Sigvard Smedsfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1038
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Kortslutningsprov
med bestående fel; a
ledningen kortslutes, gnistgapen
tänder, b brytaren i Uppsala
löser, c förbikopplingsbrytåren
går till under spänningslösa
intervallet, d brytaren i
Uppsala återinkopplas, e
definitiv utlösning i Uppsala.
gapständningen. Vid de efterföljande proven
fungerade gnistgapen korrekt. Brännskadorna på
elektrodbrickorna efter sex tändningar (600 A
i 0,2 s) var mycket obetydliga. Fig. 8 visar ett
oscillogram från en kortslutning med
bestående fel.
Reaktansen hos de enskilda
kondensatorenhe-terna uppmättes efter proven, varvid befanns att
ingen säkring gått sönder.
Drif terf arenheter
Erfarenheterna av provdriften med stationen
har hittills varit mycket goda. De förut så
besvärande spänningsvariationerna i bl.a. östervåla
och Tärnsjö reducerades kraftigt redan med
kondensatorn kopplad för 44 ohm/fas. Batterit
kopplades efter några veckors drift om för 67 ohm/fas.
Fig. 9 visar hur spänningarna därvid ändrades i
Östervåla och Tärnsjö. Som synes sjönk
spänningen med 4,5 % i Tärnsjö och 5,5 % i
Östervåla, när kondensatorreaktansen 44 ohm
kopplades bort. När sedan 67 ohm kopplades in, steg
spänningen med 8 % i Tärnsjö och 9 % i
Östervåla och blev således på båda platserna 3,5 %
högre än före omkopplingen.
Under sommaren har det i samband med åska
förekommit tre ledningskortslutningar efter
batterit. Dettas skyddsgnistgap och automatik har
därvid fungerat fullt korrekt.
Under den hittillsvarande provdriften har inga
Fig. 9. Spänningsdiagram vid omkoppling av
seriekondensator från 44 till 67 ohm/fas; genomgångseffekten vid
seriekondensator stationen 560 kW, 480 kV Ar.
speciella störningsfenomen kunnat märkas av
driftpersonalen. Inga klagomål har heller
inkommit från berörda abonnenter.
Slutsatser
De undersökningar och prov, som utförts, har
visat, att seriekondensatorer placerade i en
ra-dialledning i ett distributionsnät kan medföra
betydande fördelar. Man erhåller automatisk
spänningsreglering på ledningen, faskompensering av
belastningen samt minskning av
överföringsförlusterna på ledningen. Då man med en
shuntkondensator kan erhålla större förlustminskning
och faskompensering på nätet, bör
seriekonden-satorn endast komma till användning när
spänningsförbättring erfordras.
För att en god spänningsreglering skall erhållas
bör kondensatorns reaktans vara 3—5 ggr
ledningens reaktans. Det är i regel tillräckligt att
införa endast en kondensator och denna bör då
placeras där man har V3 av totala spänningsfallet
vid normal belastning på ledningen.
En provstation har tagits i drift på en 20 kV
ledning i Harbo ca 3 mil från Uppsala. Från
denna har man hittills haft mycket goda
drifterfarenheter. En betydande spänningsförbättring
har kunnat konstateras.
Vid prov har ferroresonanssvängningar mellan
seriekondensatorn och tomgående
transformatorer kunnat erhållas. Dessa har emellertid icke
haft sådan karaktär, att de inverkat störande på
nätet. Några svängningar mot anslutet
asynkronmaskineri har trots lovvärda ansträngningar icke
kunnat påvisas.
Trots dessa lyckade prov bör man icke bortse
från risken för besvärande svängningsfenomen
vid inkoppling av seriekondensatorer i
distributionsledningar.
Det är ännu väl tidigt att förutspå vilken
framtid seriekondensatorerna kommer att få på de
svenska distributionsnäten. Vattenfallsstyrelsen
kommer dock att inom kort ta i drift nya
anläggningar. Drifterfarenheterna från dessa kommer
säkerligen att få stor betydelse för den fortsatta
utvecklingen inom detta område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
