Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Kemin ger nya textilier, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1049
Kemin ger nya textilier
Det var textilindustrin, som en gång ledde
industrialismens genombrott men efter sin första
snabba utveckling stagnerade den tekniskt i stort
sett. Samma metoder och samma råvaror har
använts, och samma slags produkter har
framställts under många år.
Den maskinella utrustningen har visserligen
moderniserats med gott ekonomiskt resultat, men
helt nya principer på detta område har börjat
tillämpas först under de allra senaste åren och
har ännu inte hunnit vinna terräng. Den kemiska
industrin har emellertid hela tiden drivit
textilindustrin framåt med påtaglig acceleration
omkring sekelskiftet och särskilt under de senaste
10—15 åren. Denna pådrivande verksamhet har
bestått t.ex. i framställning av nya fibermaterial
och färgämnen samt medel att ge tyger
krymp-och skrynkelfrihet, vattentäthet, mal- och
eldsäkerhet.
Man skiljer mellan tre huvudtyper av fibrer,
nämligen naturliga (hämtade i färdigbildat skick
från växter eller djur), konstgjorda (tillverkade
av i naturen förekommande material, t.ex.
cellulosa), och syntetiska (framställda av enkla
kemikalier). De båda sista typerna kan med ett
gemensamt namn kallas konstfibrer. Genom dessas
införande har en ny textilteknik uppstått.
Fibermaterial
Av textilindustrins produkter är det främst
tyger till kläder och bostadsinredning, som är av
intresse i detta sammanhang. Sedan mycket lång
tid tillbaka har man för dessa ändamål använt
fibrer, som i färdigt tillstånd levereras av växter
eller djur. De kallas naturliga fibrer; de utan
jämförelse viktigaste av dem är bomull, ull, lin
och silke, den sista har dock mest historiskt
intresse.
En fibers genomsnittliga längd har givetvis stor
betydelse för egenskaperna hos det garn och de
tyger, som man gör av den. Bomull och ull är
kortfibriga och kallas stapelfibrer, silkesfibern
kan ha en längd på 2—3 km och kan därför
anses praktiskt taget ändlös eller kontinuerlig.
Linfibern intar en mellanställning. Stapelfibrerna ger
voluminösa garner, vilkas styrka beror av
tvin-ningen, som håller samman de korta fibrerna.
De ger porösa och mjuka tyger. Silkesfibrer läggs
däremot parallellt med varandra och tvinnas
samman till en tråd. Man får då ett kompakt och
slätt garn, som ger släta och oftast glansiga tyger.
677.474
Konstgjorda fibrer
De naturliga fibrernas användbarhet beror
givetvis i hög grad på deras kemiska
sammansättning och deras av denna betingade struktur.
Bomull och lin består av cellulosa — ull och silke av
proteiner. Sambandet mellan kemisk struktur
och fiberns egenskaper är visserligen inte
fullständigt känt, men man vet, att fiberbildande
ämnen måste ha långa, trådformiga molekyler
försedda med sidogrupper, som mer eller mindre
fast förankrar trådniolekylerna vid varandra
genom tvärbindningar. Detta är fallet både för
cellulosa och proteiner.
Man har vidare länge vetat, vilken teknik
silkesmasken använder, då den spinner trådarna till
sin kokong. Fibermaterialet pressas i flytande
form ut genom en fin öppning och stelnar genast
i luften till en tråd. Det låg då nära till hands att
av från naturen hämtat råmaterial, cellulosa eller
proteiner, tillverka konstgjorda fibrer enligt
samma teknik.
För att detta skulle lyckas, måste man finna
metoder att göra dessa ämnen flytande och få
dem att stelna efter sprutning genom fina hål.
Dessa problem löstes först för cellulosa på tre
olika sätt. Senare har man också lyckats göra
fibrer av proteiner. Följande konstgjorda fibrer
har framställts i större eller mindre skala:
Råvara Tillverkningsland
Viskosrajon cellulosa
Kopparsilke cellulosa
Estron8, t.ex.
acetatfiber cellulosaest rar
Lanital, Tiolan2 mjölkkasein Italien, Tyskland
Aralac2 mjölkkasein USA
Ardil2 9 20 jordnötsproteiner Storbritannien
Vicaraw zein (majsprotein) USA
Alginatrajon® alginsyra (ur tång) Storbritannien
Ett av de få ämnen, som löser cellulosa är
Schweizers reagens5, en lösning av
kupritetram-moniumhydroxid Cu(NH;,)4(OH)2. Ett annat sätt
att göra en lösning av cellulosa är behandling
med natronlut och kolsvavla5-22, varvid
cellulosa-xantat bildas. En tredje utväg är förestring
med ättiksyraanhydrid5 till cellulosatriacetat.
Detta hydrolyseras sedan till diacetat, som löses
i aceton.
Cellulosalösningen spinns genom att man
sprutar den genom fina hål ut i ett medium, där
lösningen stelnar till en fiber (fig. 1). Har
Schweizers reagens använts som lösningsmedel, får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
