Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Kemin ger nya textilier, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1051
länkar dem emellan och partiell kristallinitet
uppstår.
Ett stort antal syntetiska fibrer tillverkas nu i
industriell skala eller i halvstor, de flesta både
kontinuerliga och som stapelfibrer. De mest om-
tnlarlp har fått fnlianHp» hnnHpknnmn •
Sammansättning Tillverkningsland
Nylon4,
Chemstrand27 polyamid USA, Storbritannien
Perlon T, Perlon L19 polyamid Tyskland
Amilan0 polyamid Japan
Grilon, Enkalon2 polyamid Schweiz, Holland
Perlon U, Polulan0 polyuretan Tyskland, Japan
Orion1317, Acrilan7 polyakrylnitril USA
Rhovyl, Fibravyl"23 polyvinylklorid Frankrike
Thermovyl, Isovyl23 polyvinylklorid Frankrike
Vinylon20 polyvinylalkohol (modifierad) Japan
Vinyon27 kopolymer av
vinylklorid och
vinylacetat USA
Dynel0 ^18 kopolymer av akrylnitril och vinylklorid USA
Saran7, Velon27 kopolymer av
vinyliden- och
vinylklorid USA
Avisco PE27 polyetylen USA
Terylene10’19,
Dacron17 (Fiber V) polyestrar av
te-reftalsyra och etylenglykol Storbritannien, USA
Glasfiber14’27 silikater
Rhovyl och Fibravyl är samma material, den
förra kontinuerlig och den senare stapelfiber.
Av de syntetiska fibrerna är polyamiderna för
närvarande de viktigaste, men man väntar sig
mycket av polyakryl- och polyesterfibrerna.
Möjligheterna att göra nya syntetiska fibrer är enorma,
men troligen kan bara ett fåtal fylla de stora
krav, som ställs på dem. Utom de just nämnda
förefaller polyuretanerna mest lovande.
Produktionskapacitet
Tillgången på naturliga fibrer har blivit knapp
och deras priser har stigit — för bomull och ull
med 100—200 % under de senaste två åren.
Våren 1951 var priset i Sverige på ull omkring tio
gånger och på bomull två gånger priset på
rajon-ull2. Vid ungefär samma tid noterades i USA
följande priser28 i dollar per pound:
Ull ........................................................3,75
Bomull ................................................0,45
Viskosrajon
stapelfiber ..........................................0,40
silke 150 denier ................................0,78
Acetatfiber
stapelfiber ........................................0,49
silke 150 denier ..............................0,76
Nylonull ..............................................1,70—1,80
Vicara ..................................................1.00
Dacron
stapelfiber ........................................1.80
silke ....................................................2,15—3,00
Under senare hälften av 1951 har emellertid
naturfibrernas priser fallit. De stora och snabba
prisändringar, som är utmärkande inte bara för
textilfibrer utan även för andra naturprodukter,
t.ex. gummi, beror inte på ändringar i
tillverkningskostnaderna utan på ojämn balans mellan
tillgång och efterfrågan. Den kemiska industrin
håller trots detta fastare priser på sina
produkter, och en utväg att nå större prisstabilitet
för textilmaterial synes därför vara att använda
konstgjorda eller syntetiska fibrer i större
utsträckning.
Så har också skett. Världsförbrukningen7 av
de fyra för närvarande viktigaste textilfibrerna
var under åren 1920—1950 i tusental ton:
Bajon Bomull Ull Silke
1920 ....... 15 4 470 808 21
1949 ....... 1 225 6 450 1 015 17
1950 ....... 1 585 5 580 1 090 19,5
Förbrukningen av rajon är alltså nu större än
av ull. År 1949 hade i USA användningen av
konstgjorda och syntetiska fibrer jämförd med
1937 års vuxit med 218 %, medan motsvarande
ökning för naturfibrer bara var 6 %25.
Tillgången på cellulosa torde ännu vara så god,
att en utökning av rajontillverkningen är möjlig,
men den är utan tvivel begränsad. För
proteinfibrerna synes råvarulaget vara sämre. Ungefär
10 000 t/år Vicara framställs i USA och en fabrik
för en lika stor tillverkning av Ardil är sedan
början av 1951 i drift i Storbritannien. Man kan
emellertid liksom Gralén2 fråga sig, om inte
ätbara proteiner gör större nytta som föda än som
kläder.
Den näst rajon viktigaste konstfibern är nylon,
av vilken USA nu lär tillverka ca 66 000 t/år7.
Detta torde utgöra omkring två tredjedelar av
den totala produktionen av syntetiska fibrer,
men andra kommer så småningom att bli av
betydelse framför allt i USA men troligen också i
andra länder.
Du Pont hade 1951 en tillverkningskapacitet av
3 000 t/år Orlon-silke och 1952 väntas en fabrik
för 13 000 t/år Orlon-ull bli färdig. Chemstrand
skall bygga en lika stor fabrik för tillverkning av
Acrilan och flera andra amerikanska firmor är
intresserade för akrylfibrer. ICI i Storbritannien
har börjat bygga en fabrik för 5 000 t/år Terylene
och du Pont skall göra samma fiber under
namnet Dacron i en anläggning för 4 500 t/år
silke-och 11 000 t/år stapelfiber. Saran har nått en
produktionssiffra på 8 500 t/år och Dynel 2 300 t/år.
Jämförda med en ullförbrukning på 1 Mt under
1950 är dessa siffror dock inte stora.
Huvudorsakerna härtill torde vara tre: de nya fibrerna är
ännu inte grundligt utprovade; stora
investeringar måste göras (för att nå en
tillverkningskapacitet på ca 30 000 t/år Orion kommer t.ex. du
Pont och Chemstrand att lägga ned ca 80 M$);
tillgången på råvaror för syntetiska fibrer är för
närvarande knapp.
Den sista svårigheten torde verka mest häm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
