Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 15 december 1951 - Andras erfarenheter - Förkromning vid brist på nickel, av SHl - Icke-metalliska inneslutningars verkan på ståls varmbearbetbarhet, av SHl - Nya metoder - Vibrerande transportband, av sah - Anrikning av diamanter, av SHl - Kommutatorlameller av kopparpulver, av SHl - Roterande fosforugn, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1093
färgpigment eller bronspulver används i dem (Steel 2 apr.
1951; Amer. Mach. 16 apr. 1951; Prod. Engng maj 1951).
SHl
Icke-metalliska inneslutningars verkan på ståls
varni-bearbetbarhet. Smidning av blandningar av stålpulver
med olika icke-metalliska ämnen har visat, att ju lägre
smältpunkt dessa har, desto större blir svårigheterna vid
varmbearbetning, vare sig inneslutningarna är sura eller
basiska.
Ämnen med hög smältpunkt kunde tillsättas i en mängd
upp till ca 6 vol-^/o, utan att inre sprickor uppstod vid
smidning. Deras verkan liknade karbiders. Ämnen med låg
smältpunkt, t.ex. soda eller natriumsilikat, omöjliggjorde
däremot varmbearbetning redan vid en tillsats av 1,5
vol-’O/o. Den låga smidbarhet, som iakttagits hos stål med sura
inneslutningar, torde bero på att silikater har låga
smältpunkter i jämförelse med basiska ämnen. Ren kiseldioxid,
som är en sur förening med hög smältpunkt, försvårar
varmbearbetning, först vid närvaro i stor mängd.
Stavar framställda av stålpulver genom varmbearbetning
uppges få nästan samma mekaniska egenskaper som de,
vilka fås genom gjutning och valsning. Det anses
troligt, att varmbearbetat stålpulver med icke-metalliska
tillsatser kan få praktisk användning (F Rapatz & M
Stro-bich i J. Iron Steel Inst. aug. 1951). SHl
Nya metoder
Vibrerande transportband. I en amerikansk kolgruva
har man, för att föra bort de avsevärda mängder kol som
bryts loss av en kontinuerlig grävmaskin (Tekn. T. 1949
s. 196) använt en skaktransportör av originell
konstruktion.
Transportören består av en rulle 0,75 mm rostfritt
stålband med en bredd av 90 cm, soin är monterad på en
vibrator. Spolens ena ände fästes vid traktorband, som
följer grävmaskinen under dess gång framåt, samtidigt som
de drar ut bandet från spolen. Anordningen har fungerat
på avstånd av upp till ca 200 m (Coal Age apr. 1951). sah
Anrikning av diamanter. För att skilja diamanter från
gångarten görs först en separering efter specifik vikt,
varvid man får ett relativt tungt råkoncentrat, i vilket
diamanterna ingår. Detta plockas i stor utsträckning för
hand, vilket kostar mycket arbete, då viktsförhållandet
diamanter till gångart är ca 1 på 10 milj. för t.ex.
sydafrikanskt diamantförande berg. Vidare förbises
säkerligen många av de mindre diamanterna vid plockningen
och går i avfallet.
Det är därför utan tvivel önskvärt att få en god
mekanisk separeringsmetod. Den enda hittills använda är bord
med fettpreparerade ytor, vilka infördes vid
Kiniberley-gruvorna i början av 1910-talet. Råkoncentratet matas med
en vattenström över infettade skakbord, varvid
diamanterna, som till skillnad från gångarten icke väts av vattnet,
fastnar i fettet. Metoden kan emellertid blott användas,
om diamanternas ytor är fullständigt rena. I annat fall
väts de nämligen lika väl som gångartens.
En elektrostatisk separeringsmetod (Tekn. T. 1945 s. 1229),
som sägs vara lovande, har emellertid börjat tillämpas av
estländaren A A Linari-Linholm. Den består i princip däri,
att råkoncentratet matas över en vals (fig. 1) genom ett
elektrostatiskt fält med en spänning på 10—12 kV. Genom
en rad av positivt laddade spetsar joniseras luften intill
valsen, och materialet laddas positivt. Gångarten består
efter anrikningen till största delen av järnmineral, som är
elektriskt ledande, och den avger därför genast sin
laddning till valsen. Diamanterna är däremot icke ledande; de
behåller sin positiva leddning och attraheras av valsen,
medan gångarten repelleras. Denna verkan förstärks av en
positivt laddad stav.
Fig. 1. Princip för
elektrostatisk separering av diamanter.
Diamanter och gångart skiljs alltså i två strömmar, som
kan ledas i var sitt fack. Metoden har prövats med gott
resultat i laboratorieskala, men den tycks ha vissa
begränsningar. Luften i separatorn får t.ex. icke ha mer än
60 fl/o relativ fuktighet, ty annars blir diamanterna fuktiga
på ytan och därigenom tillräckligt ledande för att gå med
gångarten. Vidare har det visat sig, att vissa diamanter
är överdragna av föroreningar, som gör dem ledande. Man
kan visserligen förbättra deras dielektriska egenskaper
genom att värma materialet före separeringen, men härvid
minskas även gångartens ledningsförmåga, och
separeringen blir mindre effektiv. Vid uppvärmning till ca 50°C
bestod t.ex. diamantfraktionen av lika delar gångart och
diamanter (Rrit. Engng mars 1951). SHl
Konimutatorlameller av kopparpulver. Enligt ett
patent kan man tillverka kommutatorlameller
pulvermetall-urgiskt. Härvid blandas koppar- eller kopparoxidpulver
med grafit och stearin, varefter formstycken görs genom
pressning vid 3 000 kp/cm2. Dessa sintras 15 min vid 950°C
i skyddsatmosfär och pressas på nytt vid 2 600 kp/cm2 för
att få rätta dimensioner. Härvid härdas de samtidigt
genom kallbearbetningen. Stora lameller kan försättas med
kisel eller beryllium för ökning av materialets hårdhet och
hållfasthet.
Det påstås att denna metod att göra lameller är billig och
att kommutatorer tillverkade av dessa får god slitstyrka
genom den i metallen ingående grafitens smörjförmåga
(Eng. Dig. okt. 1951). SHl
Roterande fosforugn. I oktober 1950 satte Tennessee
Valley Authority i gång en ugn för framställning av fosfor.
Den är av ny typ och skiljer sig från hittills använda
ugnar däri, att degeln roterar, medan locket med
elektroderna är fast. Fördelarna med denna anordning uppges
vara, att den spar elektrisk energi, att livslängden för den
dyrbara ugnsinfodringen blir större, att driften blir jämn
och att billigt, finkornigt fosfat kan smältas utan
föregående sintring.
Den nya enheten drar 12 kW/kg fosfor, vilket lär vara
10—15 "/o mindre än för hittills använda stationära ugnar.
Den har gått utan krångel sedan igångsättningen med
undantag för brott på elektroderna allra första tiden. Driften
går jämnare än i en stationär ugn, därför att inga
kavi-teter uppstår i chargen. Anläggningskostnaden uppges vara
några procent högre än för en stationär ugn.
Ugnens degel är monterad på en horisontell skiva, vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
