Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 22 december 1951 - Tekniska Skrifter: Måttsystem och fysikalisk begreppsbildning - Hänt inom tekniken - Transportdokumentation - Emballagestandardisering - Arbetsstudietekniska Föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1119
Med beaktande av de kunskapsteoretiska grunderna för
den fysikaliska begreppsbildningen kommer förf. till
slutsatsen att några principiella skäl för den s.k.
rationaliseringen ej föreligger; de skäl som angivits har grundats på
falska analogier. Ännu viktigare är att några onödiga och
i grunden meningslösa fysikaliska storheter ej införes vid
den fysikaliska teoribildningen. Dielektricitetskonstant och
permeabilitet för vakuum måste principiellt betraktas som
rena tal, numeriskt lika med 1, då konsekvenserna eljest
blir införandet av sådana onödiga och rent
uppkonstruerade storheter.
Slutsatsen är att det Gaussiska CGS-systemet måste
bibehållas för subtilare vetenskapliga undersökningar liksom
av pedagogiska skäl.
Av praktiska skäl måste dock även ett annat system
behållas och härför lämpar sig enligt förf. bäst det
orationaliserade MKS-systemet. Man får överse med de teoretiska
inkonsekvenserna i systemet på grund av dess praktiska
fördelar vid tekniska och många fysikaliska
undersökningar.
Diskussionsinlägg av E T Glas och J O Linde; replik av
Liljeblad.
Svenska Teknologföreningens ledamöter äger erhålla Tekniska Skrifter
gratis under utgivningsåret och därpå följande kvartal mot skriftlig
rekvisition i varje särskilt fall, ställd till Teknisk Tidskrift.
Hänt inom tekniken
Transportdokumentation. IVA:s
Transportforsknings-kommission har tillsatt en permanent
dokumentationskommitté, sammansatt av representanter för olika
transportområden. Kommittén har i första hand till uppgift att
följa transportlitteraturen och ge forskare anvisning om
var litteraturen kan erhållas. Kommittén åtar sig sålunda
inte att själv utföra litteraturundersökningar.
En av kommitténs första uppgifter är en inventering av
beståndet av bibliografier och tidskrifter vid de bibliotek,
som håller transportlitteratur, och ordna publicering av
sammandrag av dessa biblioteks nyförvärvslistor. Sedan
kommittén vunnit större erfarenhet av
forskningsproblemen inom olika transportgrenar kommer den att närmare
undersöka förutsättningarna för en referattjänst.
En viktig förutsättning för den planerade verksamheten
är att kommittén får kontakt med personer, som har
överblick över transportlitteraturen och som bevakar vissa
områden. Ett ömsesidigt utbyte av informationer kan
härigenom etableras. Vidare bör synpunkter och önskemål
om verksamheten på ett tidigt stadium framföras till
kommittén, som härigenom kan få ett större material för
en bedömning av behoven. För kontakt med kommittén i
dessa frågor hänvisas till dess sekreterare, fru K Hellström,
IVA, Box 5073, Stockholm 5.
Eniballagestandardisering.
Transportforskningskommis-sionen har genom sin Materialhanteringskommitté gjort en
preliminär inventering av olika transportemballage. Vidare
har undersökts möjligheten till en standardisering, som
skulle syfta till att öka emballagets lämplighet ur
han-terings- och transportsynpunkt.
För säckar har man funnit en koncentration av
storlekarna vid vikter av 50 och 100 kg. Det sista anses på många
håll för tungt, och tiden torde vara inne att övergå till
enbart säckar för 50 kg vikt. Ett förslag till standardisering
av bredden hos textilsäckar till 40, 60 och 75 cm har
översänts till Standardiseringskommissionen. För
papperssäckar finns redan genom Svenska Pappersbruksföreningen
en rätt riklig standardserie, som det dock icke anses
lämpligt att nu inskränka.
Av trälådor och pappkartonger har man funnit ett
mycket stort antal storlekar, av vilka en hel del icke heller
passar för den standardiserade lastpallen.
Standardiseringen bör här lämpligen koncentreras till att få fram lämp-
liga moduler för lådornas längd, bredd och höjd. För
margarin- och smörkartonger har man funnit att så gott
som varje tillverkare har sin särskilda storlek på
delpaketen. Man är emellertid på god väg att få fram
enhetliga storlekar på margarinpaket och så småningom,
hoppas man, även på smörpaket.
Emballage för damejeanner av glas är ett område där
förhållandena för närvarande är synnerligen
otillfredsställande, med ett stort antal transportskador till följd. En
detaljinventering av önskemålen, som utredningen har
utfört, visar att snart sagt varje företag har sökt sin egen
lösning på problemet utan att i något fall finna en som är
verkligt tillfredsställande. Det är också närmast
häpnadsväckande, att detta tillstånd icke långt tidigare och på
något håll har lett till gemensamma åtgärder.
Även handtagen på trälådor och plåtkärl lämnar mycket
att önska, genom att de antingen är för svaga eller också
obekväma. Utredningen har redan kommit fram till ett
fåtal typer, som ytterligare skall undersökas för att därefter
leda till en svensk standard.
En genomgång av transportemballagets
standardiserings-problem har för övrigt visat, att den enda praktiskt
framkomliga vägen är att med utgångspunkt från t.ex.
stan-dardlastpallen standardisera en lämplig
transportförpackning, och därefter anpassa konsumentförpackningarna till
dem. Bland synpunkter som här måste tillfredsställas
anger utredningen emballerings-, hanterings- och
transportsynpunkter. Man får bara hoppas att konsumentens
brukssynpunkter inte heller blir bortglömda.
Arbetsstudietekniska Föreningen diskuterade den 2
november 1951 arbetsstudiernas rätta utnyttjande och vilken
ställning arbetsstudiemannen och arbetsstudieavdelningen
bör ha i företagen.
G Ingelman, Sveriges Verkstadsförening, underströk
kraftigt, att dagens situation för den svenska
verkstadsindustrin kräver ett bättre utnyttjande av
produktionsutrustningen för att kunna med framgång hålla konkurrensen
stången. Diskussionen kring arbetsstudierna är väl ännu
icke helt avslutad, men arbetsstudieavtalet mellan LO och
Arbetsgivareföreningen innebär en stabilisering av
förhållandena.
Utbildningen av rationaliseringsmän måste intensifieras,
och de resurser vi redan har bör utnyttjas.
Arbetsstudiemannen bör vara objektiv; han bör dock inte bli så starkt
engagerad i ackordsättningsfrågor och tidtagning härför,
att den viktiga uppgiften att förbättra metoderna blir
åsidosatt. Vi får emellertid inte tolerera något kvacksalveri
med arbetsstudierna. Utbildningen bör göras mer
universell och omfatta såväl arbetstudiemän som
verkstadsingenjörer, förmän och även företagsledare.
Ingenjör H Södergren, Sveriges Hantverks- och
Småindustriorganisation, förde fram tanken på ett centralt institut
för arbetsforskning, som kunde åta sig utredningsuppdrag
från industrin och andra områden av näringslivet på det
arbetsfysiologiska och produktions- och
distributionstekniska området. Rationaliseringsmannen måste dugliggöras,
så att han har tillräckliga insikter och mogenhet att
åstadkomma ett bättre samspel mellan tekniska, ekonomiska
och psykologiska faktorer.
Dr-ingenjör B von Alfthan ansåg, att arbetsvetenskapen
ligger ett helt århundrade efter den tekniska utvecklingen
i övrigt. Arbetsvetenskapen har felaktigt kommit att
betraktas som en underavdelning till den tekniska
vetenskapen. Den borde beredas plats som en med den jämnbördig
och fristående vetenskap. Anslagen till arbetsforskning är
för njuggt tillmätta, och ändå ger vetenskapen om
människans produktiva arbete nyckeln till framtidens
blomstrande näringsliv.
H Prollius delade inte dessa synpunkter på
arbetsstudierna som en vetenskap. Vi bör hålla oss på marken och söka
lösa smärre problem först. I organisationssverige finns det
tillräckligt många organ, som skulle kunna åta sig att sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
