Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1952 - Böcker - Materials of construction for chemical process industries, av OP Hagbarth - The practice of lubrication, av Lars Luthman - Die Vorgänge an Kristalloberflächen, av SHl - Vad kan tredje världskriget lära av andra? av BMW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEKNISK TIDSKRIFT
som gäller för en viss fabrik kan därför icke alltid
överflyttas på en annan. Det är t.ex. vid
klorhydrintillverk-ning en väsentlig skillnad, om etylengasen erhålles ur
petroleum eller etanol, då alkoholinblandningen hindrar
användning av vissa organiska material, som är mycket lämpliga
för petroleumetylen. Sådana detaljer måste beaktas, då
man jämför sin egen industri med bokens insamlade fakta.
Serien i kemiteknik har planerats med tanke på att göra
de yngre kemiingenjörerna förtrogna med praktiken och de
äldre med utvecklingen av nya material och metoder.
Denna del av den är av största intresse för bägge parterna —
men materialtekniken bör dock först vara känd genom
studium av vart konstruktionsmaterial för sig. OP Hagbarth
The practice of lubrication, 4:e uppl., av T C Thoms/EN.
Mc Graw-Hill, New York — London 1951. 617 s., 218 fig.,
42 tab. 8 $, 64 sh.
Vid den tid då den första upplagan av denna bok kom
ut (1921) valdes oljor för olika ändamål nästan
uteslutande på känn, och ej ens de stora oljebolagen kunde
tillhandahålla en tillfredsställande service på området,
varför förf. då såg som sin kanske förnämsta uppgift att
propagera för ökad sakkunskap och för intensifierat
utvecklingsarbete på smörjoljeområdet.
Numera torde smörjningsproblemen vara tillräckligt
beaktade på alla ställen där de förekommer, men å andra
sidan går utvecklingsarbetet på området framåt med stor
hastighet, och i synnerhet under och efter kriget har många
nya smörjmedel, smörjmedelstillsatser och smörjmetoder
utvecklats. Därför måste litteraturen på området ständigt
förnyas för att ej bli omodern, och författaren har nu
funnit tiden mogen för en ny omarbetning och utveckling
av sitt tidigare verk.
I första delen av boken redogöres relativt ingående för
de olika typer av smörjmedel som förekommer, deras
kemiska och fysikaliska egenskaper och hur dessa kan
förändras genom tillsatser av olika slag, samt beskrives i ett
omfattande kapitel de olika metoder som allmänt användes
för prov av smörjoljors egenskaper. Efter ett kortfattat
och ytligt behandlat kapitel, av förf. kallat
"Friktionslagarna", kommer han så in på bokens mest omfångsrika
del, där de speciella smörjningsproblemen för ett stort
antal maskiner och maskinelement behandlas ur rent
praktiska synpunkter.
Sålunda behandlas smörjningsproblemen hos
rullningslager och glidlager både rent allmänt och vid användning
i elektriska motorer, förbränningsmotorer och olika slag
av ångturbinanläggningar, på järn- och spårvägars rullande
materiel, i textilmaskiner, kyl- och kompressoraggregat
samt på transmissionsaxlar och i diverse maskiner.
Slutligen kommer i ett par omfattande kapitel några
erfarenheter av olika slags oljerenare, något om förvaring av
oljor och slutkapitlet ägnas åt skäroljor.
Boken är ej att betrakta som något grundläggande verk
av vetenskapligt värde. Dess förtjänster ligger helt i den
mångfald praktiska problem som behandlas; i en del fall
skulle man dock ha önskat en längre gående utrensning
av föråldrat material från föregående upplagor.
Utförandet av boken är både i fråga om papperskvalitet
och bildtryck av hög amerikansk klass. Lars Luthman
Die Vorgänge an Kristalloberflächen, av I N Strainski.
GTH Handl. nr 114. Gumperts, Göteborg 1951. 21 s., 20
fig. 3 kr.
Skriften innehåller ett föredrag, som förf. höll vid CTH
den 16 juni 1950 och i vilket han beskriver resultaten av
arbeten utförda vid Kaiser Wilhelm-Institutet under de
senaste åren. Dessa arbeten har bl.a. omfattat
undersökning av förlopp vid volframkristallers ytor med
fältelek-tronmikroskop och vid hexametylentetraminkristaller.
Vidare har man undersökt kristallers förångningshastighet,
resultatet av kondensation vid kristallytor och bildning av
vattendroppar vid joner. SHl
Vad kan tredje världskriget
lära av andra?
Vannevar Bush blev i USA en av de ledande för
vapenutvecklingen under det senaste kriget och arbetade då
inom den stora organisationen Office of Scientific Research
and Development, som utförde forskning samt utvecklade
gjorda upptäckter för användning inom försvaret. Bush
sitter fortfarande kvar i samma ställning och har genom
sitt arbete kommit i kontakt med alla problem inom det
totala kriget. Mot bakgrunden av de gjorda erfarenheterna
vill Bush genom sin bok varna de demokratiska länderna
för den pågående utvecklingen och öppna ögonen på dem
genom att framlägga alla erfarenheter som icke måste
förbli hemligstämplade.
Tekniken har alltid funnits med i kriget, men med första
världskriget började en ny epok. Genom att krigsledarna
var för konservativa i sin tankegång fastnade kriget i ett
ställningskrig där soldaterna icke kunde visa sig ovanför
skyttegravarna. De medel — stridsvagnar, flygplan och
gas — som fanns för att övervinna dessa befästa
ställningar kom icke till full användning. Även till sjöss
inträdde en ny epok genom att den då relativt ofullkomnade
ubåten höll på att avgöra kriget. Som signalförbindelser
för stridsledningen fanns radion, men den användes till
största delen enbart till sjöss.
Man ser att redan i slutet av första världskriget fanns all
utgångsmateriel för framtagning av moderna stridsmedel.
Detta genomfördes emellertid icke under mellankrigstiden,
till stor del beroende på "att de militära
forskningsanstalterna dominerades av officerare som gjorde det klart för
vetenskapsmän och ingenjörer att dessa tillhörde en lägre
social klass". Vetenskapen följde emellertid sin egen väg
och utvecklingen på den civila sidan av bilar,
radioapparater m.m. var slående.
De civila teknikernas intresse att förkovra sig inom sitt
yrke kom till stor användning för militärerna, när kriget
senare hade börjat och man för första gången i historien
hade fattat beslut att använda vetenskapliga
organisationer som mera än rådgivande organ åt krigsledarna. Det
började också med en hel del tvister och diskussioner,
men till slut skapades ett bra samarbete mellan militärer
och vetenskapsmän.
Flygteknikens stora utveckling under samma tid
började då utvecklingen lades i händerna på den civila,
fristående National Advisory Committee for Aeronautics.
Inom vapentekniken låg utvecklingen praktiskt taget stilla.
Kanonerna gjordes större och med ökad utgångshastighet
samt precision, inen hela den nya skalan av
artilleriuppfinningar, rekylfria kanoner, robotvapen, zontändrör och
raketgevär framkom inte förrän under kriget, och då i
stor utsträckning utanför den organiserade artilleristiska
utvecklingen — ibland till och med trots denna.
Andra konstruktioner, som särskilt varit föremål för
strider mellan civila och militära specialister, nämnes
armélastbilen "Duck", som var försedd med propeller för
framdrivning på vatten; den kom till stor användning vid
alla invasionerna. En annan strid som blev bitter gällde
nya brandbomber.
Utvecklingen under kriget till lands medförde att de från
början genombrytande stridsvagnsförbanden så
småningom kunde stoppas genom stridsvagnsminor, vapen med
riktad sprängverkan, artilleri- samt raket- och
robotbärande flygplan. Detta medförde att ställningskriget ånyo höll
Referat av: Moderna vapen och fria människor av Vannevar Bush.
Bonniers, Stockholm 1951. 243 s. 17,50 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
