Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 8 januari 1952 - Böcker - Vad kan tredje världskriget lära av andra? av BMW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TEKNISK TIDSKRIFT
måste övriga vapen eftersättas, vilket i det fortsatta kriget
kan komma att visa sig vara skadligt.
Det är nämligen viktigare i krig än i fred att se på
kostnadsfrågorna och välja de vapen, som till viss kostnad
medför största verkan och att under inga omständigheter
ställa sig utan stridsmedel sedan första slaget utdelats.
Det kan nämligen hända att detta misslyckas.
Det moderna totala kriget har fört med sig en mängd
nya problem. Hela befolkningen engageras i striden, och
i ett demokratiskt land med dess styrelsesätt fordrar den
att få klarhet om det egna landets resurser för att kunna
behålla sitt förtroende till den valda styrelsen. De
meddelanden, som på detta sätt lämnas, innehåller alltid
upplysningar av värde för en eventuell fiende. Den fria
pressens inbördes konkurrens om nyheter är ur renodlad
militär synpunkt en annan belastning för demokratierna.
Att ett krig kommer att "förklaras" i luften torde vara
självklart, och enda motmedlet häremot är som tidigare
nämnts jaktflygplan och robotar. Samtidigt måste
emellertid en stormakt hålla bombflottor färdiga för att snarast
svara med anfall, samtidigt som jakten på fartyg och då
speciellt ubåtar igångsättes. Befolkningen måste förberedas
på verkningarna av ett bombanfall så att ringa förluster
uppstår. Detta gäller speciellt atombombanfall, då
snabb-utrymning av det bombade området måste äga rum innan
den radioaktiva strålningen börjar verka.
En form av krig som ännu icke använts i full
utsträckning men ändock börjat framträda är det anonyma kriget.
Det består i en serie politiska, ekonomiska och
psykologiska åtgärder utan ursprungsbeteckning, med avsikt att
skapa panik hos en eventuell motståndare. Ledarpersonal
kan förgiftas, boskap nedsmittas och gifter inläggas i
vattenledningssystemet, atombomber kan medföras på
fredliga handelsfartyg och sänkas i främmande hamnar.
Speciellt på den biologiska sidan pågår en enorm utveckling
och de gifter som nu är tillgängliga och kan framställas i
stora mängder kan bli fruktansvärda vapen.
Stridsåtgärder av det slag som här ovan nämnts har
tidigare använts i viss utsträckning, men de olika
krigsledarna har alltid dragit sig för att utnyttja dem i full
utsträckning. I USA önskade militärerna icke känna till
att forskning pågick på dessa områden, vetenskapsmännen
tyckte inte om sitt arbete, men med hänsyn till möjliga
stridsåtgärder från fiendens sida ansåg de sig vara skyldiga
att utveckla sin kunskap på hithörande områden.
Orsaken till all denna tvekan hos både tidigare och nu
levande krigsledare kan möjligen ligga däri att människan
har en uråldrig instinkt som gör att hon drar sig för att
släppa i gång någonting som hon inte helt behärskar och
som kan vända sig mot henne själv. Då det emellertid
finns människor, som icke har denna tvekan, måste USA
fortsätta sin forskning.
För närvarande pågår det kalla kriget. Poker är
visserligen amerikanarnas älsklingsspel, men med hänsyn till
den öppenhet med vilken den amerikanska statens affärer
skötes, jämfört med den absoluta tillknäpptheten som
förefinnes på motståndarsidan, tycker amerikanarna inte
om det nuvarande läget. Det amerikanska svaret på
Sovjets åtgärder har blivit hjälpen för uppbyggnad av de fria
staterna, så att befolkningen i dessa icke faller undan för
propagandan. Detta medför emellertid stora ekonomiska
påkänningar på USA, men USA måste fortsätta samtidigt som
landet icke får låta sitt ekonomiska system falla ihop.
Orsaken till att världen hamnat i detta läge tycks bero på
att mänskligheten under sin vandring nu har kommit
fram till det vägskäl, där den ena vägen går till de
självstyrande folkens värld, medan den andra för oss tillbaka
till nävrättens tider. Bägge sidorna anser sig hotade och
förstår icke varandras inställning till freden. Endast
genom att hålla huvudet kallt kan de frihetsälskande folken
klara sig ur den nuvarande situationen.
De två eventuella motståndarna är Sovjetunionen och
dess bundsförvanter å ena sidan samt medlemmarna i
Atlantpakten, Mellersta Östernpakten samt
Stillahavspak-ten å den andra. Medan Sovjetunionen har rensat bort alla
opålitliga element, har motståndarsidan en mängd
beundrare av Sovjetunionen inom sina gränser. Dessa
hjälper till att på olika sätt skaffa informationer samt
kommer troligen att bli en pålitlig femtekolonn. Icke minst
därför är det så stor skillnad på händelserna i baltiska
staterna, Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland, Ungern,
Rumänien, Bulgarien och Korea och händelserna i
Västtyskland, Österrike, Italien, Iran, Indien, Indonesien och Japan.
Det påstås ofta att en diktatur visserligen kan vara
synnerligen effektiv i det kalla kriget, men att den inte är
lämpad för effektivt arbete på nya områden, vare sig inom
grundläggande vetenskap eller på tillämpningsområden.
Som exempel härpå nämnes hur Tyskland trots tillgång
på goda vetenskapsmän uppnådde ringa resultat i
forskningen på atombombområdet under kriget. Detta skulle
göra, att även om vetenskapliga skrifter och rapporter
fritt kunde inköpas och införas till Sovjetunionen, skulle
vetenskapsmännen där icke kunna utbyta tankar med de
andra staternas vetenskapsmän, varför den tekniska
utvecklingen likväl skulle bli hämmad.
Det är troligen fel att ideligen upprepa detta. Det finns
framstående ryska vetenskapsmän, vilket framgår av de
rapporter som kan erhållas och som emellanåt recenseras i
referattidskrifter. Med all sannolikhet är det även så, att
just diktaturen kan skapa forskningslaboratorier,
försöksanstalter och industrier och ställa dessa till kunniga mäns
förfogande för utveckling av de materiel, som de ledande
anser vara viktigast för landet. Det är mycket möjligt att
de ryska ledarna, som i många stycken förefaller att vara
kloka, lämnar framstående tekniska ledare inom Ryssland
full frihet att utarbeta sina projekt. Först om en man
misslyckas några gånger får han försvinna, som det ibland
sker hos oss fast på annat sätt.
Det demokratiska styrelsesättet har emellertid ännu
större brister än diktaturerna när det gäller att
åstadkomma en kraftanspänning, men genom den öppna
diskussionen bör felaktiga inställningar hos industriledare, arbetare,
militärer, tekniker och vetenskapsmän samt hos hela
folket bortarbetas, så att allt kan samordnas till landets och
befolkningens bästa. Härvid påpekar Bush att USA helt
enkelt inte har råd att ens i humanitetens namn genom för
hårda skatter stoppa den privata företagsamheten som
gjort USA till vad det är. Avsikten med detta uttalande är
att påpeka att i allvarstider måste de sociala utgifterna
nedskäras till förmån för andra som är viktigare.
Sättet att få befolkningen att förstå alla dessa problem
heter utbildning, och för att utbildningen skall nå sitt
mål bör alla begåvningar omhändertas för att senare
komma staten tillgodo såsom nya lärare, osv.
För att överraskning icke skall komma till stånd vid ett
eventuellt krigsutbrott måste en noggrann planläggning
äga rum. Om detta skriver Bush bl.a. "Härvid kan
soldaternas uppträdande i strid endast bedömas riktigt av den
som ett helt liv sysslat med militära frågor, medan de
tillämpningar, som kanske utvinnes ur vetenskapen, endast
kan bedömas riktigt av den, som ett helt liv har sysslat
med vetenskapens utveckling och utnyttjande. En
krigsplanläggning som försummar eller missuppfattar
vetenskapens utveckling hänger i luften." Härvid får militärerna
icke söka dominera de mest framstående exponenterna
inom försvarsviktiga områden, ty då kommer de helt
enkelt bara att få andrahandsmän och medelmåttor kvar.
Det finns även en annan stötesten, och det är att de
militära myndigheterna nu ofta måste föra en kamp för
att få väl motiverade krav på anslag tillgodosedda. Detta
borde undvikas och kan undvikas om den högsta
ledningen, regeringen, ser till att anslagen fördelas med hänsyn
till behov. En sakkunnig bedömning av de olika
försvarsgrenarnas vikt i det totala försvaret bör ske tid efter
annan, enär en ständig förskjutning mot de nyare
stridsmedlen äger rum. BMW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
