- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
27

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - En tillämpning av statistiska metoder inom grafisk forskning, av Ingemar Olsson och Lennart Pihl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 januari 1952

27

varianser finner att den avvikelse som man har
erhållit mellan dem endast inträffar en gång på
tjugo beroende på enbart slumpvariationer, dvs.
sannolikheten för att endast slumpen har givit
resultatet är 5 %, brukar man anse att en viss
signifikativ skillnad föreligger.

Detta betyder att man bör tvivla på att
nollhypotesen är sann. Om sannolikheten för
slumpens inverkan blir mindre, ökar signifikansen
och om sannolikheten för att skillnaden mellan
två varianser endast kan hänföras till slumpen
är 0,1 %, föreligger ett mycket signifikativt
resultat och nollhypotesen måste förkastas.
Tabeller för F finns beräknade för olika
signifikans-grader och finns medtagna i de flesta statistiska
arbeten.

Ett aktuellt grafiskt forskningsproblem

För att anknyta de nya metoderna till praktiken
och ge en uppfattning om deras möjligheter tar
vi upp en av de frågor, som är av speciellt intresse
inom den grafiska forskningen.

Ett av huvudproblemen för forskningen inom
den grafiska tekniken är att klargöra sambandet
mellan de faktorer, som påverkar tryckresultatet.
Av särskilt intresse blir där samverkan mellan
papper och färg i tryckpressen. Färgfabrikanter
såväl som papperstillverkare måste kunna
avpassa sina produkter, så att bästa resultat
erhålles, och därför har båda dessa parter jämte
tryckaren samma intresse av att kunskap erhålles om
de lagar, som gäller för tryckresultatet och
samverkan mellan papper och färg.

Genomgående för alla slags tryckförfaranden,
vare sig det gäller högtryck, plantryck eller
djuptryck, är att vissa ytor, t.ex. bokstavstyper och
bildklichéer, bär tryckfärgen, vilken sedan
överföres till papperet vid tryckningen.

En boktryckspress, fig. 2, består i princip av en
tryckcylinder med däckel 2 och ett fundament 3,
på vilket typer och klichéer, vilka utgör
tryckformen, vilar. Vid tryckningen infärgas formen av
ett färgverk 1, där färgen rives ut med hjälp av
ett valssystem så att ett några tusendels
millimeter tjockt färgskikt lägger sig på tryckytorna.
Vid tryckningen gripes papperet och föres runt
tryckcylindern, samtidigt som fundamentet med
formen rör sig under denna. Man kan även säga,
att tryckcylindern rullar över formen.

Färgskiktet på tryckytorna kommer i kontakt
med papperet, och färgen fördelar sig mellan
papper och form. Beroende på papperets
egenskaper, såsom adhesionskraft till färgen,
glättning och porositet, kommer därvid olika mycket
färg att gå över till detta. Tryckaren avpassar
emellertid genom sin erfarenhet vissa yttre
betingelser, som påverkar färgöverföringen till
papperet.

Härvid är problemet att få mesta möjliga färg
att gå över till papperet ifrån tryckytorna, så att

Fig. 2. Skiss av boktryckspress; 1 färgverk, 2 tryckcylinder,
3 fundament med form.

dessa hålles så rena som möjligt efter
tryckningen och kan ta en ny färgmängd från färgvalsarna
för nästa tryck. Kräves i en boktryckspress mera
färg på typerna för att nå önskad färgövergång
till papperet, finnes risk att färgen vid
tryckningen ger en mindre skarp avbildning av fina
linjer och rasterpunkter, genom att färgen
tryckes ned över tryckytornas kanter och fyller
hålrum i typer och klichéer, varvid fullslagning blir
följden.

För att få en god avbildning av tryckytorna
fordras vidare att papperet intimt berör dessa,
varför det tryck, som bringar papperet i kontakt
med tryckytorna, har stor betydelse för
tryckresultatet. Dessutom bestäms färgöverföringen
även av den färgmängd, som påföres formen, och
den tid papper och form är i kontakt. Färgens
sammansättning varierar även inom vida
gränser, varvid dess reologiska egenskaper har stort
inflytande på tryckresultatet. Dessa fyra
faktorer är jämte papperet av främsta intresse för
färgöverföringen.

För att få ett mått på denna har vi infört
begreppet färgfördelningstalet y, vilket definieras som
förhållandet mellan den färgmängd som har gått
över till papperet, och den färgmängd som är
kvar på formen efter tryckningen.
Färgfördelningstalet y — 1 innebär således, att lika mycket
färg som gått över till papperet är kvar på
tryckytorna efter tryckningen.

Tillämpning av faktorexperiment

Vi har intresserat oss för att studera hur detta
tal bestäms av de oberoende variablerna:
färg-mängd på formen, tryckhastighet, färgviskositet,
och presstryck för olika papperssorter. För att
möjliggöra en sådan undersökning måste dessa
faktorer först och främst kunna bestämmas och
hållas under kontroll. Med utnyttjande av
moderna elektroniska mätinstrument har dessa i
och för sig komplicerade mätproblem kunna
lösas.

Sålunda bestämdes tryckhastigheten med hjälp
av katodstråleoscillograf och en
kontaktanordning i tryckpressen, fig. 3. Samtidigt placerades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free