Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Fiberfriktion, av Nils Gralén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
33
Fiberfriktion
Professor Nils Gralén, Göteborg
Våra kläder och andra textilvaror hålls
samman av friktionskrafter mellan de enskilda
fibrerna. Det är inte bara styrkan hos fibrerna,
som bestämmer hur varaktiga våra kläder är,
hur de står emot nötning, sträckning, rivning
och töjning, utan det är också
glidningskrafterna, som verkar emellan de enkla småfibrerna,
som bestämmer deras styrka.
Genom att sno korta fibrer tillsammans kan
man bilda garn, men detta får aldrig så stor
styrka som summan av de enskilda fibrernas
styrka i tvärsnittet. Man brukar nå en
utnyttj-ningsgrad av inemot 50 % eller något mer. Det
betyder alltså, att det inte enbart är fiberstyrkan
utan även friktionskrafterna, som bestämmer
garnets styrka. När man sliter av ett garn glider
fibrerna isär, endast ett fåtal rycks av.
Men fiberfriktionen har betydelse inte bara för
varornas slutliga hållbarhet utan också i stor
utsträckning vid deras färdigställande.
Textilindustrin bearbetar ju råvaror i form av en oordnad
massa av fibrer och har till uppgift att ordna
dessa i bestämda mönster — garner, vävnader,
trikåvaror. Alla processer, som används för detta
uppordnande innebär en glidning av fibrer emot
varandra eller emot maskindelar, och alla dessa
processer beror därför i väsentlig grad på hur
fiberfriktionen verkar, vilken storlek och vilken
karaktär den har.
Allt detta gör, att det måste vara ett mycket
stort intresse för den grundläggande
forskningen inom textiltekniken att undersöka vilka
krafter, som verkar mellan fibrerna. För den
tillämpade forskningen gäller det att ställa resultaten
av sådana undersökningar i samband ined de
textila fabrikationsprocesserna och därav dra
slutsatser, hur dessa lämpligen skall ledas och
hur man skall kunna påverka dem genom
friktionskrafternas förändring. Vid Svenska
Textilforskningsinstitutet har vi sedan några år sysslat
med dylika problem och jag skall här redogöra
för en del av de resultat, som uppnåtts vid dessa
arbeten.
Metoder för mätning av fiberfriktion
Mätningar av fiberfriktion har gjorts långt
tidigare, och vi är inte pionjärer på detta område.
Föredrag vid NIM 4 i Helsingfors den 13 juni 1951.
539.62 : 677-1
Emellertid hade mätningarna tidigare
huvudsakligen skett mellan fibrer och något annat
material t.ex. metall, horn, läder, filt, och när vi
började våra undersökningar, ansåg vi det lämpligt
att försöka inrikta dem på att mäta friktionen
mellan enskilda fibrer. Detta är naturligtvis ett
ganska intrikat mekaniskt problem, men även
detta förhållande gjorde problemet lockande, och
vi har också lyckats konstruera ett par, tre
apparater, med vilka man med god reproducerbarhet
och noggrannhet kan mäta friktionskrafterna
mellan två fibrer som glider emot varandra.
Den första av dessa är punktfriktionsmätaren,
där man spänner två fibrer i horisontellt läge,
i liten vinkel mot varandra och så, att den ena
fibern vilar på den andra med en viss
belastning, som appliceras helt enkelt på en vågskål
alldeles ovanför fiberhållaren. Vågens
upphängning är fäst vid en lodrät torsionstråd. Den
undre av fibrerna föres nu sakta med konstant
hastighet runt omkring torsionstråden och den
övre av fibrerna kommer därvid att följa den
undre under ökad vridning av torsionstråden,
tills torsionskraften blir lika stor som
friktionskraften emellan fibrerna. Då kommer fibern att
släppa och glida tillbaka tills torsionskraften
åter gått ner så pass, att friktionskraften kan
bromsa rörelsen. Denna återglidning sker
mycket snabbt. Med en spegel på torsionstråden kan
man lätt registrera rörelsen optiskt och får då
en sågtandad kurva. Metoden är hämtad från
engelska friktionsundersökningar på metaller,
vid vilka apparatens dimensioner dock var
åtskilligt grövre, och kallas med ett engelskt
uttryck "stick-slip".
Redan nu bör nämnas, att man får särskilja
två olika friktionskrafter, den statiska och den
kinetiska eller vilo- och rörelsefriktionen.
Vilo-friktionskraften är den som behövs för att sätta
igång en rörelse. Man kan enkelt visa, att
punktfriktionsmätaren ger den kinetiska friktionen
som medelvärdet mellan ytterpunkterna i den
sågtandade kurvan. Denna beräkning har skett
under förutsättning, att friktionskraften är
oberoende av hastigheten för rörelsefriktionen, och
denna betingelse är säkerligen väl uppfylld för
de små hastigheter det här rör sig om.
En annan apparat för friktionsmätning är
snoddfriktionsmätaren. I den lindas två fibrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
