Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Absolut hårdhetsskala, av Jakob Murkes - Nya metoder - Anrikning av radioaktiva malmer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 2. Gamla och nija hårdhetstal för mineralen i Mohs’
skala
Mineral
Mohs- Nvtt
tal
hårdhetstal
Mineral
Mohs- Nytt
tal
hårdhetstal
Talk ....................1 0,9 Fältspat ............6 6,5
Gips ......................2 2,3 Kvarts ................7 7,3
Kalkspat ...... 3 3,3 Topas ..................8 7,9
Flusspat ...... 4 \ Korund ..............9 8,9
Apatit ........ 5 5,7 Diamant ............10 15,1
Tabell 3. Nya hårdhetstal för några hårda material
Material
Belastning Mikrohårdhet Hårdhetstal
p kp/mm2
Volframkarbid .............. 100 1 430 7,8
Korund ..................... 50 2 060 8,9
Blandningar av volfram- och
titankarbid ................ mo 2 145 9,0
Titankarbid ................ 100 2 900 10,0
Kiselkarbid ................. 50 3 000 10,1
Diamant .................... 200 10 060 15,1
material genom att den nya skalan, baserad på den nyss
erhållna ekvationen, avviker mycket litet från Mohs’
skala för Mohs-talet 9 (jfr fig. 2).
Ny hårdhetsskala
Man får sålunda en ny hårdhetsskala baserad på
följande lagbundenhet:
//„ = 0,7 V// (3)
där //„ är nytt hårdhetstal och H hårdhet i kp/mm",
erhållen enligt ovan beskrivna intryckningsmetod. Med
ledning av hårdhetsbestämningar utförda på Mohs’ skalas
standardmineral har man alltså funnit en kvantitativ,
enkel lagbundenhet mellan Mohs-talen och mineralens
hårdhet i kp/mm8 (fig. 3).
På denna har grundats en ny hårdhetsskala, som är en
fullkomning av Mohs’ skala, och de nya hårdhetstalen,
beräknade enligt ekv. (3) avviker mycket litet från
Mohs-talen inom intervallet 1—-9 (tabell 2).
De nya hårdhetstalen är inte längre relativa och
ungefärliga siffror, utan de anger entydigt och exakt materialets
hårdhet i kp/ninr. Den nya skalan är inte längre bunden
vid bestämda standardmaterial. Materialets hårdhet anges
med hela tal och tiondelar. Hela tal betecknar
hårdhetsklassen och tiondelar materialets "läge" inom denna klass.
Detta möjliggör bl.a. en bedömning och differentiering av
hårdheten hos samma mineral av olika ursprung, vilket
var omöjligt i den gamla skalan.
Den nya skalan har en principiell fördel framför Mohs’
skala däri att intervallet 9—10 (korund—diamant)
uppdelats i sex hårdhetsklasser, eftersom diamantens nya
hårdhetstal är 15,1 i stället för 10. Detta möjliggör en
noggrann klassificering av alla hårda material, som tidigare
befann sig i en enda hårdhetsklass (tabell 3). Vidare kan
man i den nya skalan uttrycka hårdheten hos alla
material (mineral, metaller, keramiska material etc.). Den är
därför en väsentlig förbättring av Mohs’ skala och har
alla förutsättningar att bli en grundläggande skala för
bedömning av hårdheten hos alla förekommande både
mjuka och hårda material.
Det är mycket möjligt, att man i framtiden erhåller något
annat riktigare hårdhetsvärde för diamant, men detta
kommer icke att medföra förändring av bela skalan. Bara
diamanten skulle tilldelas ett annat hårdhetstal.
Litteratur
1. Auerbach, f: Absolulc Härtcmcssuny■ Ann. Phys. u. Chem.
43 (1891) s. 61. Die Härtescala im absolulen Masse. Ann. Phys. u.
Chem. 58 (1896).
2. Bernhardt, E O: über die Mikrohärte der Feststoffe im
Grenz-bereich des Kick’schen Åhnlichkeitsatzes. Z. Metallkde 33 (1941) s. 135.
3. Bierbaum, C H: The microcharacter. Träns. A.S.S.T. 18 (1930)
s. 1009.
4. Chrusjtjov, M M: Om val av grundmetod för bestämning av
materials hårdhet (på ryska). Zav. Labor. 13 (1947) s. 1121. Om
införande av en ny hårdhetsskala (på ryska). Zav. Labor. 15 (1949)
s. 213. Mikrohårdhet, hårdhet enligt Mohs och hårdhetsklasser (på
ryska). Dokl. Akad. Nauk S.S.S.R. 72 (1950) s. 779.
5. Chrusjtjov, M M & Berkovitj, E S: Bestämning av
mikro-hårdhet genom intrycksprov (på ryska). Moskva 1949.
6. Hogde, II & McKay, II: The microhardness of minerals
com-prising the Mohs scale. Amer. Mineral. 19 (1934) s. 161.
7. Knoop, F, Peters, G & Emerson, W: A sensitive pyramidal
diamond tool of indentation measurement. Nat. Bur. Stånd, techn.
News Bull. 23 (1939) s. 39.
8. Kuznietsov, V D: Hårda kroppars fysik, bd 1 (på ryska).
Tomsk 1937.
9. Onitsch, E M: über die Mikrohärte der Metallen und
Mine-ralien. Berg- u. hüttenm. Monatsh. 1948 h. 1—3.
10. Smith, R & Sandland, G: Some nötes ön the use of a diamond
pyramid for hardness testing. J. Iron a. Steel Inst. 3 (1925) s. 285.
11. Sjubnikov. A V: Lomonovs Institut. Arbeten, 8:e uppl. (på
ryska). Moskva 1936.
12. Hallimond, A F & Taylor, E W: A/i improved polarizing
microscope. A slotted ocular and a slotted objective. Miner. Mag.
28 (1926) s. 296.
13. Williams, S: Hardness and hardness measurement. Cleveland
1942.
14. Winchell, II: The Knoops microhardncs^s tester as a
mineral-ogical tool. Amer. Mineral. 30 (1945) s. 583.
15. Nathorst, II: Några tekniska och ekonomiska problem
rörande krossning och anrikning. Jernk. Ann. 112 (1928) s. 185.
16. Siebel, J: über die Amvendbarkeit der Mikrohärteprüfung als
diagnostisches Hilfsmittel in der Erzmikroskopie. Metall u. Erz 40
(1943) s. 169.
17. Bestämning av hårdheten hos mineral med
mikrohårdhels-provare. Tekn. T. 73 (1943) s. B 72.
Nya metoder
Anrikning av radioaktiva malmer. I Kanada har man
utarbetat en metod för anrikning av uranmalmer. På ett
rörligt transportband (fig. 1) matas malmstycken, av vilka
några innehåller pechblende, förbi ett skärmat
Geiger-Müller-rör, som styr en elektromagnetisk kolv. Denna
stöter bort de stycken från bandet, som visar mer än en
viss radioaktivitet. Anordningar av denna typ är i
praktiskt bruk och ger en betydande anrikning av malmen.
Man kan då fråga, om metoden inte skulle kunna
till-lämpas även på icke aktiva ämnen, genom att ge dem
konstgjord radioaktivitet. Detta har redan skett med
be-rylliummalmer, varvid hårda röntgenstrålar används för
att utlösa en [y, n) -reaktion (absorption av gammastrålar,
emission av neutroner) hos berylliumatomerna. Den minsta
erforderliga energin (tröskelenergin) för denna typ av
reaktion är liten blott för beryllium och deuterium, och
processen är därför ytterligt selektiv för beryllium.
Till skillnad från (y, n) - är [n, y) -reaktionen mycket
allmän. Bestrålning med långsamma neutroner öppnar
därför möjligheter för en sorteringsprocess efter
radioaktivitet för en relativt stor grupp av mineral. Flera variabler
bestämmer neutronaktiveringens storlek och selektiv
aktivering är därför tänkbar. Innan metoden kan utnyttjas
praktiskt, måste emellertid flera svåra tekniska problem
lösas. Bland dessa kan nämnas bestämning av lämplig
Fig. 1. Schema för anrikning av uranmalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
