- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 82. 1952 /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Nya metoder - Förtenning av metaller genom diffusion ur saltsmälta, av U T—h - Kromisering med kromklorur, av SHl - Ingjutning av apparater i plast, av SHl - Klämventiler, av Wll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 januari 1952

43

Det framhålles att processen medför dimensionsändring
av endast ca 1 ju och att föremålens form icke inverkar på
tennöverdragets jämnhet. Rör, urborrningar och
skruvgängor får jämntjock beläggning, som på stål visar hög
glans men på mässing får efterpoleras.
Nötningshållfastheten är mycket god. Diffusionsförtenning kan därför med
fördel användas på glidytor t.ex. förtent stål mot stål i
motorer. Korrosionsmotståndet är tillfredsställande.
Metallförband genom lödning av diffusionsförtent stål med
andra metaller t.ex. aluminium sker med lätthet (AiLF
Pettersen i Teknisk Ukeblad 30 aug. 1951). U T—h

Kromisering med kromklorur. Den nuvarande bristen
på höglegerat stål och icke-järnmetaller, såsom mässing,
koppar, tenn och zink, gör en process, genom vilken dessa
material kan undvaras, särskilt attraktiv. Kromisering är
en sådan process, därför att den kan utnyttjas för att ge
vanligt kolstål en korrosionsfast och värmebeständig yta.
Härvid omvandlas vanligt ståls yta till en
järnkromlege-ring med hög kromhalt, därigenom att krom bringas att
diffundera in i stålet.

Behandlingen sker vanligen på fullt färdiga metalldelar
och skall härvid ge ett jämnt legeringslager över hela ytan.
Delarnas dimensioner ändras härvid icke alls, därför att
kromen ersätter järn atom för atom. Vidare är ytskiktet
en del av stålet och det kan därför inte flaga av eller dras
av med mekaniska medel. De senare egenskaperna innebär
en påtaglig fördel framför kromskikt erhållna genom
el-lytisk utfällning.

I patentlitteraturen har flera sätt att få krom att
diffundera in i stål angivits, men långt ifrån alla har visat sig
användbara i praktiken. Bl.a. lär en engelsk metod
emellertid användas med framgång. Den består i packning av
stålföremålen i kornig ferrokrom och ett eldfast keramiskt
material i en gastät retort försedd med in- och utlopp för
gas. Först utdrivs allt syre med vätgas, därefter upphettas
retorten till 1 050—1 100°C. Den hålls vid denna
temperatur i flera timmar och vattenfritt klorväte införs. Detta
reagerar med ferrokromen till kromklorur, genom vilken
krom överförs till stålföremålens ytor.

Vid den höga behandlingstemperaturen är kromkloruren
gasformig. Den fyller därför retorten och man uppnår en
mycket likformig verkan även på oregelbundet formade
ytor. När gasen kommer i kontakt med stålet reagerar den
enligt formeln

Fe + CrCl2 —>-FeCl2 + Cr

Järn bortgår därför från ytorna som järnklorur och
er-säfts med ekvivalent mängd krom. Denna diffunderar inåt
på grund av den höga temperaturen, medan järn vandrar
inifrån och utåt. Det kromhaltiga ytskiktet görs vanligen
0,02—0,07 mm tjockt, men genom reglering av
behandlingstid och atmosfärens sammansättning lär man kunna
komma upp till 0,3 mm. Legeringens kromhalt är högst
vid ytan, där den uppgår till ca 50 %>, och avtar inåt.
Genomsnittshalten blir ca 30 °/o. Vanligen anses
diffusions-zonen med ca 12 °/o krom vara det effektiva kromiserade
skiktet, då övergången från icke rostfritt till rostfritt stål
ligger vid ungefär denna kromhalt (T Gibson i Metal
Treatment & Drop Forging maj 1951). SHI

Ingjutning av apparater i plast. Genom att innesluta
instrument eller andra apparatdelar i en massiv plastmassa
kan man uppnå ett antal fördelar, som är av särskilt
intresse ur mekanisk och elektrisk synpunkt. Apparaterna
kan sålunda ges maximal resistens mot vatten, vattenånga
och kemiska ångor, förmåga att motstå stötar och
förbättrad värmeavledningsförmåga. Vidare kan elektriska
läckströmmar minskas.

De egenskaper, som fordras av ett material för ingjutning,
finns inte hos en enda plast, utan ett antal sådana kan
komma i fråga för olika ändamål. Bland de organiska
plasterna finns t.ex. sådana, som har gummiliknande
egenskaper, material med utmärkta dielektriska egenskaper

eller med god värmeresistens. Allmänna egenskaper av
betydelse är förmåga att flyta och bädda in apparaterna,
frånvaro av flyktiga ämnen, minsta möjliga krympning vid
stelnandet och adhesion vid den inneslutna apparaten.

De plaster, som mest används för ifrågavarande ändamål
är kanske polyestrar och modifierad polystyren på grund
av deras goda dielektriska egenskaper, men även andra
kan komma i fråga för olika ändamål, vilket framgår av
följande sammanställning:

Material Fysikaliskt tillstånd vid
rumstemperatur Användningssätt Egenskaper hos färdig produkt
[-Fenol-formal-dehydplast-]
{+Fenol-formal- dehydplast+} högviskös vätska aktiveras med syrakatalysator stelt material
Furanplast ganska
lågviskös vätska aktiveras med syrakatalysator stelt material
Polyestrar ganska hög- viskösa vätskor aktiveras med
peroxidkataly-sator stela eller
halvstela material
Silikoner ganska
hög-viskösa vätskor eller pastor härdas vid hög temperatur [-värmebeständiga gummi-liknande material
Styrenmono-mer, diklor-styrenmonomer-] {+värmebestän- diga gummi- liknande mate- rial
Styrenmono- mer, diklor- styrenmonomer+} med
polymer-tillsats ganska låg- viskösa vätskor aktiveras med peroxid och härdas genom upphettning material med olika stor
plasticitet
Metylmetakry-latmonomer lågviskös vätska aktiveras med peroxid och härdas genom upphettning stela
termoplastiska material
[-Styrenmono-mer-]
{+Styrenmono- mer+} lågviskös vätska aktiveras med peroxid och härdas genom upphettning stela
genomskinliga material
Epoxiplaster fasta korn och
härd-ningsvätska smälter och härdas vid hög temperatur liten krympning, god adhesion
Cellulosaestrar och -etrar halvfasta stycken smälter vid uppvärmning gummiliknande material
[-Polyvinylklo-rid-]
{+Polyvinylklo- rid+} halvfasta stycken smälter vid uppvärmning gummiliknande material
[-Polyvinyl-plastisoler-]
{+Polyvinyl- plastisoler+} vätskor gelatinerar vid uppvärmning gummiliknande material med varierande fasthet

Ingjutning i plast har många potentiella
användningsområden särskilt för elektriska apparater. Moderna
hörapparater, som består av kondensatorer, motstånd och ett
nätverk av ledningar, inbäddas sålunda i polyesterplast.
Härigenom skyddas de mot fuktighet, damm och stötar.
Minskningen av elektroniska apparaters dimensioner, som
nu gått mycket långt, hade knappast varit möjlig utan
tryckta kopplingar och ingjutning i plast med mycket goda
dielektriska egenskaper. En ganska allmän tillämpning är
inbäddande av magnetlindningar i fenoplast (Modern
Plastics mars 1951). SHI

Klämventiler. För avstängning av rörledningar, som
innehåller eroderande eller korroderande ämnen,
användes i USA klämventiler, vilka kan betraktas som stora
slangklämmor, fig. 1. Genom sin elasticitet kräver en
sådan ventil inte så noggrann uppriktning av rörledningarna,
den dämpar svängningar och eliminerar "vattenslag",
bryter eventuell galvanisk strömkrets i ledningarna samt ger
en tät förslutning i stängt läge.

Slangen kan tillverkas av Neoprene, som tål olja,
butyl-gummi för höga temperaturer och starka syror eller van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:36:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1952/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free