Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Nya metoder - Klämventiler, av Wll - Pålning med tjockändan nedåt, av G Lbg - Förgasningsbrännare för olja, av Wll - Böcker - Vägen till framgång i försäljning, av Hans Bagger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Klämventil.
ligt gummi för livsmedel och drycker (Business Week
1 sept. 1951). WU
Pålning med tjockändan nedåt. Grundförstärkningen för
ett varuhus i New Jersey har utförts med pålning genom
varierande lager av alluviala jordarter med mer än 30 m
sammanlagd mäktighet till fast botten, överst var det
utfylld mark, därunder fanns torv, 1,5—3 m sand och
slutligen mjuk lera och siam.
För en avdelning av byggnaden hade använts rörpålar ned
till fast botten; de var beräknade för 50 t last och kostade
500—600 $ per styck. För en annan avdelning, som hade
samma belastning, ifrågasatte man 8" träpålar till det övre
sandlagret, men provpålning visade att de kunde tränga
igenom detta. Träpålar, som skulle räcka ned till fast
botten, fanns icke tillgängliga.
Man vände då pålarna upp och ned, så att 8" toppen kom
uppåt och 12"—14" rotändan nedåt. De slogs ned på 1,5 m
avstånd med 20 slag per 30 cm av en 2 225 kp hejare med
0,9 m fallhöjd. De var avsedda för 15 t last och
behandlades med kreosot, enär grundvattenytan låg 3 m under
pål-topparna; kostnaden uppgick till 50—60 $ per styck. För
att skydda pålen vid neddrivningen genom det översta,
fyllda lagret, slog man ibland hål med en 12" rörpåle, som
sedan drogs upp och gav plats åt träpålen.
Trots att tjockändorna drevs ned först, blev pålarna icke
rörliga i sidled, enär jord rasade ned längs pålarna och
där blev komprimerad, bl.a. vid nedslagning av nästa påle.
Provlast med 26 t visade endast små rörelser.
Metoden sparade vid detta bygge en halv miljon dollar
(Engineering News-Becord 21 juni 1951). G Lbg
Förgasningsbrännare för olja. I USA har utarbetats en
brännare för förgasning av olja vid hög hastighet, fig. 1,
med vilken man har fått goda resultat med destillatoljor,
såsom dieseloljor och lätta eldningsoljor. Brännaren kan
också användas för gas samt olja och gas samtidigt.
Omfattande arbeten pågår för att man även skall kunna
använda tjocka oljor i brännaren.
Oljan sprutas in i förträngningen i brännaren, och
för-gasningen åstadkommes genom heta gaser som cirkuleras
tillbaka från förbränningskammaren. Normalt tryck på
primärluften är 700 inm vp. Värmebelastningen i
förbränningskammaren är vanligen över 9 Mkcal/m3h. Största
använda brännarstorleken är hittills för 2,5 Mkcal/h, dvs.
Fig. 1. Förgasningsbrännare.
250 kg/h olja. Vid destillatoljor kan man använda denna
brännartyp ner till så liten effekt som 0.5 kg/h (Iron Age
9 aug. 1951). Wll
Böcker
Vägen till framgång i försäljning, av Frank Bettger.
Forum, Stockholm 1951. 270 s. 14 kr.
Förf. var inte "född till försäljare". Han hade inte ens
valt det yrket förrän en olyckshändelse tvang honom att
sluta som professionell baseballspelare. Besultatet blev
miserabelt. Men i motsats till de flesta som misslyckats i
försäljaryrket vägrade han att resignera. Han beslöt att
göra sig själv till försäljare. Hans bok är på en gång
berättelsen om hur han gick till väga och en redogörelse för
det resultat han kom fram till.
På grundval av de 40 000 kundbesök som han gjorde
under sina 25 år som aktiv försäljare byggde han upp de
tre pelare som hans framgång vilar på: en föreställning
om vad försäljning egentligen är, de metoder som leder
till framgång och slutligen sättet att tillägna sig dessa
metoder.
"Ta reda på vad folk vill ha och hjälp dem att nå sitt
mål." I denna arbetsregel sammanfattar förf. sin
"försäljningsfilosofi". Han är medvetën om hur viktigt det är
för försäljarens framgång att han tillägnar sig den
grundsynen, och han anslår en god del av boken till att
förtydliga sin regel. "Tänk er själv som ’biträdande
inköpschef’ ", säger han på ett annat ställe. "Se saken från
kundämnets synvinkel" på ett tredje.
Bland de många värdefulla metoder som förf. har
funnit framträder i synnerhet en: frågetekniken. Den är väl
värd det utrymme han ägnat den, inte bara därför att den
är så värdefull, utan också därför att den är så svår att
tillämpa. Det är ju försäljaren som har "ett budskap att
överbringa", och det ligger närmast till hands för honom
att göra detta genom att tala om sin vara och att
beskriva de fördelar han har att erbjuda. Att få kundämnet
till att själv uttala försäljningsargumenten såsom svar på
försäljarens frågor, det är en tulipanaros som är
åtskilligt lättare att säga än att göra. Men var och en som
lärt sig konsten — att "försöka den" räcker inte, och man
lär den inte i första taget — vet att det arbetet är lika
lönande som det är svårt.
Det kanske mest originella i boken är förf:s metod att
utbilda sig själv. Han kopierade det sätt som Benjamin
Franklin enligt sin självbiografi använt för att tillägna
sig de "allmänna dygder" han ansåg viktigast. Franklin
fann snart att han inte kunde koncentrera sig på alla
sina fel samtidigt, och att det klena resultatet därför var
på väg att avskräcka honom från hela företaget. Han
gjorde därför upp en lista på de tretton områden där han
ville förbättra sig själv. Han koncentrerade sig på ett
område varje vecka och nöjde sig för de tolv övriga med
att varje kväll notera hur många gånger han syndat mot
dem. Nästa vecka bytte han område, så att han på ett år
gått igenom sin lista fyra gånger.
Förf. har ersatt Franklins tretton "allmänna dygder"
med de tretton punkter som han ansåg viktigast för sin
framgång som försäljare och tillämpade sedan Franklins
metod på dessa.
Litteraturen i försäljningsteknik är stor till omfånget
och skiftande i värde. Men även den bästa delen har haft
liten verkan, kanske just därför att författarna har glömt
att lära läsaren-eleven konsten att tillägna sig och tillämpa
de nyttiga lärdomarna.
översättaren, Olle F Ringenson, skulle väl knappast ha
fått sitt arbete godkänt om det varit en skoluppgift i
översättning från engelska. Men fattar man uppgiften så,
att översättaren skall uttrycka sig som författaren själv
skulle ha gjort om han skrivit på svenska, då är
översättaren värd ett högt betyg. Han har valt denna svårare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
