Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 22 januari 1952 - Investeringsbehoven inom järnvägsväsendet, av Erik Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
49
Investeringsbehoven inom järnvägsväsendet
Generaldirektör Erik Upmark, Stockholm
På vissa områden av det ekonomiska livet har
investeringsbehoven varit så otvetydigt påtagliga
— exempelvis på kraftområdet — att den
statligt dirigerade begränsningen av investeringarna
helt enkelt icke kunnat bli annat än
förhållandevis obetydlig. Järnvägarna kan däremot anses
tillhöra den rakt motsatta gruppen. Jag vill
nämna, att jag med järnvägarna avser Statens
Järnvägar, när ej annorlunda direkt säges.
Inom den ekonomiskt betydelsefullaste delen av
järnvägarnas verksamhetsområde, godstrafiken,
var läget under åren närmast efter kriget
följande. Det totala godstrafikunderlaget minskade
och den återuppblomstrande landsvägstrafiken
tog under några år ständigt ökande andelar av
det kvarvarande trafikunderlaget. Det kan under
dylika omständigheter vara förklarligt om
godsvagnsanskaffningen under ett antal år blev
obetydlig, fastän det redan då var uppenbart att
godsvagnsparken till väsentlig del var överårig.
En järnvägspessimist skulle då kunna ha sagt,
°U ingen visste om de överåriga vagnarna
någonsin skulle behöva återanskaffas, om den rådande
utvecklingstendensen fortsatte.
Godsvagnsfrågan karakteriserar inte
järnvägarnas hela investeringsproblem, men den är en av
problemets typiska huvudfrågor. Den genom
investeringsbegränsningen försenade
rationaliseringen är dock ändå viktigare.
Iiivesteringsbegränsningens mekanik
När man sålunda på järnvägshåll måste ha känt
sig besvärad av investeringsbegränsningen, kan
man på goda grunder fråga hur det då varit
möjligt att järnvägarna under en följd av år — med
undantag för det senaste — icke ens kunnat
komma upp till det för järnvägsföretaget som
helhet tillåtna investeringstaket. Anledningen
härtill är flerfaldig. Medelsförbrukningen för ett
enskilt investeringsobjekt beror — förutom av
prisutvecklingen — av det internt budgeterade
anslaget, kan vara beroende av ett
byggnadstillstånd, som man på förhand icke vet när det
kommer att meddelas, samt beror slutligen på
materialtillgång, arbetskraftstillgång och
leverantörernas leveranstid.
Det är förklarligt oin den person, som inom
järnvägen närmast har att bedöma dessa fakto-
338(485) : 656.2
rer för ett visst investeringsobjekt gärna gör en
prognos för arbetenas fullföljande, som ligger
gynnsammare än verkligheten sedan utvisar,
särskilt som vissa av dessa prognoser måste göras
två år i förväg. Summan av dessa delprognoser
skall sedan av ledningen bedömas mot bakgrund
av beviljade anslag på ifrågavarande rubrik,
generella arbetstillstånd, möjligheten att innehålla
det löpande årets anslags- och investeringstak,
möjligheten att innehålla nästa års anslags- och
investeringstak, om vilket man under lång tid
ingenting vet, sannolik utveckling i fråga om
leveranstider, prisutveckling m.m. Åtgärder i
verkligt investeringsavsaktande eller
investe-ringspåskyndande riktning kan huvudsakligen
endast göras för den i egen i jgi bedrivna
byggnadsverksamheten och icke heller där utan
svårigheter.
Denna invecklade mekanik, omfattande ett
ytterligt skiftande grundmaterial, är i och för sig
icke lättbehärskad och blir det än mindre inför
risken att investeringsramen kan komma att
överskridas. Resultatet under de två senaste
budgetåren har varit ett under- resp. överskridande
av investeringsramen med 10 resp. 4 %. Med
hänsyn till prisstegringarna under det senaste
året innebär det penningmässiga överskridandet
dock fortfarande ett visst volymmässigt
underskridande.
Investeringsbegränsningstekniken har sålunda
naturligt nog medfört en serie nya problem och
arbetsuppgifter utöver dem, som alltid funnits,
när man en gång beslutat sig för att utföra ett
visst arbete, nämligen att utföra det på
ändamålsenligaste sätt.
Investeringar i konjunkturutjämnande syfte
När investeringarna skall dirigeras i
konjunkturutjämnande syfte, möter man mycket
allvarliga svårigheter när konjunkturperioderna blir
långa. Nu har vi under snart tjugo år haft en
nästan ständigt ökande sysselsättning och den
uppåtgående tendensen har tvärtemot de flestas
förmodanden blivit alldeles särskilt märkbar
efter krigsslutet. På järnvägsområdet bromsades
efter de första krigsåren elektrifieringen, som är
det mest kapital- och materialkrävande
rationaliseringsarbetet, och godsvagnsanskaffningen blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
