Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1952 - AB Atomenergi — organisation och verksamhet, av Harry Brynielsson - Tillsats av natriumfluorid till dricksvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT v
Atomkommittén, så att även utomstående
forskare från olika institutioner får tillfälle att utföra
undersökningar i reaktorn. Själva driften av
denna kommer dock givetvis att skötas av bolagets
personal.
Framtidsperspektiv
Det är viktigt att ha i minnet att
atomenergiverksamheten måste ses på mycket lång sikt.
Trots alla de arbeten, som utförts i olika delar
av världen, finns mig veterligt ännu icke någon
reaktor, som alstrar nyttig energi. Man anser sig
dock nu ha hunnit så långt, att man kan börja
få vissa perspektiv på de framtida möjligheterna.
Som läget är i dag torde energiframställning
genom reaktorer till konkurrenskraftiga priser
endast vara möjlig, om man kombinerar
energiframställningen med framställning av t.ex.
plutonium och därvid låter denna del bära en
ganska väsentlig del av kostnaderna. En samtidig
produktion av plutonium behöver emellertid icke
betyda tillverkning av atombomber. Det
framhålles starkt i USA, att den betydande mängd
plutonium och uran 235, som nu produceras där för
militära ändamål, även kan få användning för
civil energiproduktion, 0111 bomberna icke skulle
behövas.
Man kan alltså i detta fall verkligen smida om
svärden till plogbillar. Det gäller härvid byggande
av anrikade reaktorer, dvs. sådana, där mängden
klyvbart material är större än i det naturliga
uranet, där ju endast uran 235, som ingår till 0,7 %,
kan omvandlas till energi. Genom användning av
reaktorer, anrikade på uran 235 eller plutonium,
kan själva reaktorn göras betydligt mindre, och
det är den enda tänkbara vägen att erhålla
niobila reaktorer, t.ex. för drift av båtar och
flygplan. Anrikade reaktorer kommer säkerligen att
få mycket stor betydelse i den fortsatta
utvecklingen av atomenergiprogrammet.
Som jag förut nämnt, bildas vid klyvningen av
uran 235 i medeltal 2,5 neutroner, varav dock
endast en behövs för att hålla kedjereaktionen i
gång. Långt avancerade försök pågår i USA med
"breeding" (Tekn. T. 1948 s. 500), varvid man
vill använda de återstående neutronerna för
produktion av mera klyvbart material. Man kan
t.ex. av uran 238 göra plutonium eller av torium
göra uran 233. Målet är givetvis att söka driva
reaktionerna så, att vid klyvningen av en atom
samtidigt bildas minst en ny atom klyvbart
material.
Jag tror, att breeding-problemet förr eller senare
kommer att lösas. Många har menat, att det
skulle ha en revolutionerande inverkan på
atomenergipriset, då man ju kan omsätta inte bara
uran 235 utan hela mängden uran till energi.
Betydelsen av breeding är uppenbar, men man bör
nog inte vara alltför optimistisk ur
kostnadssynpunkt. Dels utgör distributionskostnaderna
och den del av anläggningen, som ombesörjer
omvandlingen till användbar energi, dvs. turbiner,
generatorer etc., en väsentlig del av kWh-priset,
dels vet man inte, hur breeding kommer att
påverka anläggningskostnaderna.
Rent allmänt tror jag, man kan säga, att priset
på nyttig atomenergi i dag icke kan konkurrera
med de vanliga energikällorna, men att detta i
och för sig är ganska naturligt med hänsyn till
den korta tid, som förflutit av atomåldern. Det
behövs flera fundamentala upptäckter av både
vetenskaplig och teknisk art, innan man kan
framställa billig atomenergi, men jag är
övertygad om att dessa upptäckter också kommer.
Det vore ju otänkbart, att den sjudande
utveckling, som ägt rum inom detta område, helt
plötsligt skulle upphöra. Jag tror också, att
atomenergin skall betraktas inte som en
konkurrent, som gör andra energiformer överflödiga,
utan som ett komplement, som i vissa fall, för
vissa industrier, under vissa geografiska
betingelser e.d. kan bli särskilt lämpligt.
Slutord
I Sverige gäller det att väl hushålla med de
blygsamma anslag som ges, och att försöka att
följa utvecklingen. Man kan inte tänka sig, att
vi i konkurrens med stormakterna och deras
jättelika resurser i folk och pengar kan inta en
ledande ställning. Detta utesluter emellertid inte
att vi på vissa områden, där förutsättningar
finns, kan göra viktiga insatser.
Vi bör få i gång en inhemsk uranproduktion,
grundad på våra egna naturtillgångar, och
utbilda personal för det fortsatta arbetet. Jag tror,
att den inhemska uranproduktionen och den
utbildning av personal, som äger rum både genom
Atomkommittén och inom AB Atomenergi, kan
bli av största betydelse för den fortsatta
verksamheten. Detta har ansetts viktigare än att få
i gång en försöksreaktor så snart som möjligt.
När den första reaktorn blir färdig, bör vi med
de erfarenheter, som vi får genom den, kunna
ta nästa steg till en väsentligt större reaktor på
några tusen kilowatt och därmed ytterligare
närma oss slutmålet, en reaktor, som verkligen
alstrar nyttig energi.
För detta arbete fordras stöd av statsmakterna
i form av anslag och från industrin i form av
olika tekniska tjänster, och det fordras även ett
samarbete med de många forskare inom landet,
som under de sista åren haft möjlighet att bygga
upp viktiga kärnfysikaliska och kärnkemiska
forskningsinstitutioner.
Tillsats av natriumfluorid till dricksvatten påyrkas
av US Public Health Service, därför att utbredningen av
tandröta därigenom anses kunna minskas till hälften av
den nuvarande. Vattnets fluoridhalt måste hållas inom
snäva gränser kring 0,001 °/m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
