Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1952 - Aktuellt om gatubelysning, av Ludvig Block
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 februari 1952
105
Aktuellt om gatubelysning
Förste ingenjör Ludvig Block, Stockholm
Ehuru gatu- och vägbelysning funnits länge,
har tyvärr allt för litet forskningsarbete utförts
på området. Säkerligen beror detta på att alla de
förhållanden som inverkar på gatubelysning är
så mångskiftande och komplicerade, att det är
svårt att komma åt dem med forskning.
För en och samma anläggning varierar ju
gatu-beläggningens reflexionsförmåga med
väderleken, och en belysningsanläggning, som ger
mycket god sikt vid snötäckt vägbeläggning är
kanske inte alls bra vid regnväder. Vid torr
vägbeläggning kan reflektionen vara så gott som helt
diffus, men vid våt beläggning nästan
uteslutande speglande.
Dessutom är det inte säkert, att om man
efterbildar en vägbelysningsanläggning i modell och
gör systematiska undersökningar på denna,
resultaten härav kan tillämpas på en anläggning
i full skala. Att göra försök på en
vägbelysningsanläggning i full skala är synnerligen dyrbart.
Det fordras, att man har en väg som man kan
disponera för sig själv, och där man helt ostörd
kan ordna belysningen som man vill.
Forskningsarbete
Vid CIE-kongressen i Stockholm 1951 (Tekn. T.
1951 s. 1030) redogjorde J B de Boer för ett
mycket påkostat arbete, utfört på en
vägbelysningsanläggning i full skala, där han hade
koncentrerat sig på studiet av bländningens inverkan vid
gatubelysning. Anläggningen var också utförd
speciellt med hänsyn härtill.
Tretton portaler med 10 ra höjd och 10 m bredd
hade uppförts på en väg med ett inbördes
avstånd av 30 m i vägens längdriktning. Mitt på
varje portal var monterad en armatur, som
belyste vägbanan, men var helt avskärmad så att
den icke alls syntes av de observatörer som
deltog i försöken. Genom dessa armaturer kunde
vägbanans ljustäthet varieras utan ändring av
ljusfärgen, då armaturerna var försedda med
neutrala ljusfilter, bestående av skärmar med
ett stort antal hål i. I övre hörnen av portalerna
var andra armaturer monterade, så avskärmade
att de ej lämnade någon belysning på vägbanan,
men däremot en bländningsbelysning riktad mot
observatörerna. Lamporna i dessa armaturer in-
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 19 oktober 1951.
628.971.6
nehöll vardera 5 glödtrådar, den minsta för 5 W
och den största för 300 W.
Föremålen, som observerades på vägbanan
utgjordes av särskilt konstruerade jalusier,
vardera med en dimension av 0,28 X 0,28 m och
bestående av 14 mycket tunna upprättstående
metallblad, vridbara kring vertikala axlar och
sammankopplade sinsemellan så att bladen alltid
var parallella. När jalusien var öppen, syntes den
givetvis inte, och när den var helt sluten bildade
den en vertikal skärm. Om jalusien stod i ett
mellanläge verkade den på det aktuella avståndet
som en skärm med en luminans mellan noll och
bakgrundens (beläggningens) luminans.
Jalu-sierna manövrerades med reläer. De fyra
observatörerna hade på sina platser elektriska
knappar, med vilka de kunde inregistrera sina
observationer utan att inverka på varandra.
de Boer utgår från att kvaliteten av en
gatubelysning kan bedömas med hjälp av
synbarheten och synbekvämligheten. Han påpekar
vidare, att det finns två olika meningar om
metoden att erhålla god kvalitet på gatu- och
vägbelysning, den ena att i möjligaste mån undvika
bländning genom att fullständigt avskärma
ljuskällorna i armaturerna, den andra att söka
erhålla så hög luminans på bakgrunden som
möjligt och därvid acceptera mera bländning. Han
menar att den mest effektiva gatubelysningen
måste innebära en kompromiss mellan dessa
båda. Det är sålunda luminansen och
bländning-en, som bestämmer gatubelysningens kvalitet.
Vid försöken varierades bländningen successivt
vid konstant luminans på bakgrunden.
Observatörerna uppmanades att markera när de ansåg
bländningen vara någon av följande:
nätt och jämnt tolerabel, dvs. bländningen har
sådan grad, att om den ökades därutöver skulle
den inte kunna fördras;
tillfredsställande, dvs. bländningen kan mycket
bra iakttas men ger inget obehag vid normala
förhållanden under körning i det långa loppet;
omärklig, dvs. man märker inte bländningen,.
ljuskällorna är visserligen klart synliga men
distraherar inte alls.
Det anmärkningsvärda med de Boers resultat,
fig. 1, är att kurvorna har en tendens att övergå
till horisontella linjer, dvs. att även om man ökar
luminansen på vägen skulle en ökning av bländ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
