Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 12 februari 1952 - Industriell livsmedelskonservering i Sverige, av Max Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
TEKNISK TIDSKRIFT v
mänhet mera hantverksmässiga arbetssätt
mönster för den svenska konservindustrin. Efter
kriget har man emellertid hämtat impulser från
England och framförallt från USA, vars
konservindustri är i hög grad automatiserad och
mekaniserad. Man har således i Sverige övergått från
handfalsmaskiner och halvautomatiska
falsmaskiner till helautomatiska. Före kriget hade de
automatiska maskinerna en kapacitet av ca 60
burkar per minut. Numera är dylika maskiner
mycket vanliga och det finns falsmaskiner i
bruk med en kapacitet av ca 200 burkar per
minut. Även andra arbetsoperationer har i många
fall automatiserats.
Om det vore möjligt att göra en rundvandring
i svenska livsmedelsaffärer nu och för 20 år
sedan skulle man säkerligen få ett starkt intryck
av att de svenska konserverna i hög grad
amerikaniserats icke minst utseendemässigt. De har
fått ett färgglatt och ur reklamsynpunkt
tilltalande utseende. De har med andra ord blivit
mera "säljande".
Sill- och fiskkonserver
Sill- och fiskkonservering bedrivs i huvudsak
på Västkusten framförallt i Bohuslän av ett
70-tal företag av vilka de flesta emellertid är små.
I stort sett tillverkas samma produkter som förr,
nämligen ansjovis, gaffelbitar osv., sardiner,
kaviar och andra av fiskrom framställda
produkter, samt fiskbullar. Bland nyare typer, som
emellertid ur kvantitativ synpunkt ännu icke
spelar någon större roll, kan nämnas rökt eller
rimmad skivad ål, lax och makrill i olja. Med
vissa undantag är dessa sill- och fiskkonserver
halvkonserver, dvs. de har icke steriliserats med
värme. Lagringsdugligheten är därför begränsad.
Även om några nyheter i varusortiment alltså
icke kommit, kan man dock konstatera att en
viss rationalisering genomförts. Man har börjat
använda automatiska maskiner delvis av svensk
konstruktion för sådana arbetsoperationer soin
ganing", "nobbing", filetering, skärning av filéer
i bitar osv. Vidare har utrustningen för rökning
av brisling automatiserats. Islandssill har i viss
utsträckning ersatts med Fladensill som råvara.
En nyhet är att sillkonserver för export måste
underkastas kvalitetskontroll, som utföres vid
Svenska Institutet för Konserveringsforskning.
Frysning av fisk för export och även i
småför-packningar för inhemsk förbrukning
förekommer. På det hela taget erbjuder emellertid
sill-och fiskkonservindustrin inte mycket nytt ur
teknisk synpunkt.
Frukt- och grönsakskonserver
Inom frukt- och grönsakskonservindustrin kan
man däremot konstatera en livlig utveckling,
som bl.a. framgår därav att för Sverige nya
produkter såsom djupfrysta livsmedel, konserverad
barnmat, samt konserverade soppor börjat
tillverkas parallellt med sådana konserver som
tillverkats tidigare, t.ex. ärter, bönor, gurkor,
sparris, plommon, päron m.m.
Råvaror för konserver odlas nästan uteslutande
såsom kontraktsodling. I de flesta fallen är det
konservfabrikerna som ställer utsäde till
förfogande medan lantbrukaren sköter
jordbearbetning, sådd osv. Ofta går man längre och bistår
odlarna med råd beträffande odlingen,
bekämpandet av ogräs och parasiter osv. Det
förekommer även att sistnämnda arbeten, utföres i
konservfabrikens egen regi till självkostnadspris.
Längst har denna utveckling drivits för ärter och
spenat.
Konservering av ärter.
Tidigare plockade lantbrukarna ärtbaljorna på
fälten och levererade dem i säckar till
konservfabriken. Detta medförde att odlingen av
Fig. 2. Skörd av ärter; t.v.
slåttermaskin, t.h.
traktordragen, automatisk ärtrevslastare
och jämsides med denna
körande lastbil (AB Findus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
